Har läst Jag är aldrig hemma av Aase Berg, en människa som jag personligen aldrig hört talas om förrän hon fladdrade förbi som en av många kulturpersonligheter i någon av Marianne Lindberg De Geers dagböcker. Sen fick jag tips här på bloggen (tack Ulrika!) och tänkte först lite oengagerat att jaha, vad kan en svensk poet ha att säga som intresserar mig? MASSOR, visade det sig. Detta är handlingen (eller åtminstone baksidestexten):
Aldrig har livet varit så rikt, så upphackat och så märkvärdigt som i Aase Bergs vardagar. Följ med till Skånegatan och Runmarö, Njutånger och Överum, med färdtjänsten till mammas vårdcentral eller en vernissage på CF Hill, till de sex stall och sju bostäder Aase kryssar mellan. Dyk ner i diskussioner om klotblixtar, maskininlärning, Hessdalsfenomenet, undulatpsykologi, ridning och zombier. Med mera.
Jag blev väldigt förtjust i den här boken. Älskar ju att läsa om människors vardagligheter och bestyr och kul att läsa om en annan häst-tants erfarenheter. Funderade en hel del på hur mycket man egentligen tjänar som poet (nu vet jag att hon gör mer än det, men det var så hon beskrevs på Wikipedia), huuuuur kan man ha råd att rida så mycket som hon gör? Blev helt stressad av allt det här kringflackandet mellan olika boenden och fastigheter, hur många kan man egentligen äga (sju uppenbarligen) och ändå leta efter nya? Sen är jag väl inte jätteintresserad av skrivandet kring kulturpersoner som jag inte har en aning om, men det är ju samma med MLDG:s texter, de bitarna ögnar jag mest igenom. Men ja, kul och uppfriskande! Har ställt mig i kö på uppföljaren Vi är framme snart, jag har köpplats 1 men det finns bara 1 exemplar så det kan ju ändå dröja. Den här boken får fyra stora ponnyer, schas iväg till bibblan med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar