260506

Var hos kiropraktorn igår. Min kiropraktor är kanske...25?, och vad vet han om att vara gammal och sleten?, tänkte jag buttert när jag åkte dit för jag tycker jag betalar ändå rätt mycket pengar för de här besöken och då skulle man ju kunna förvänta sig, kanske inte helbrägdagöring men åtminstone någon form av förbättring, och jag tycker att i bästa fall är det väl status quo och det tillkommer ju stadigt nya punkter på agendan över kroppsligt förfall. Gnällde och gnölade över alla mina krämpor som liksom bara dyker upp utan någon märkbar orsak. Det hade ju varit skillnad om man hade märkt att oj, nu gjorde jag detta och då hände det här, men nejdå, pang bara så har man jätteont någonstans och så får man ha det några veckor eller månader. Diskuterade min träning, kanske tränar jag på fel sätt?  Det är så förvirrande, speciellt om man nu har råkat googla lite på en och annan plåga man drabbats av, och vips översvämmas hela ens flöde i sociala medier av diverse PT:s som tycker att de sitter inne med lösningen. Tränar du [det här]? HELT FEL, du ska göra [det där] istället. Tränar du [det där]? HELT MENINGSLÖST! Tränar du [det här] eller [det där] på DET sättet? FELFELFEL. Det ska fan navigera i detta. Nu tror jag ju i och för sig att det är bättre att träna än att inte träna, även om man nu skulle råka "göra fel" så är det väl bättre än att inte ha gjort något alls. Men är man ett sånt skröppel som jag uppenbarligen är så kanske man behöver lite handfasta råd så jag bad kiropraktorn att boka in mig hos en fysioterapeut istället och fick tid där om ett par veckor. Sedan knäckte han, kiropraktorn alltså, loss  diverse låsningar i bröstryggen, vilket var behövligt, och så fick jag en ny tid om ett par månader. Känns som att jag går som barn i huset på det där bygget som hyser en hel drös med kiropraktorer och fysioterapeuter och lite annat löst folk som jag betalar lön åt, känns det som i alla fall. AJA. Nu får jag ge det här en chans. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och låg sedan på soffan och slöade innan det var dags att byta om och åka till stallet. Borde inte ha legat på soffan och slöat, jag borde ha städat i min garderob. Har en stol i sovrummet där det ligger en trave kläder som ska skänkas till  Erikshjälpen eller annan välgörenhet, men utöver det så går det knappt att få in en enda textilfiber till på den hylla i garderoben där min stora samling narkotikajeans. Tror mycket löser sig om jag bara tar ut allt och viker om det snyggt och prydligt (och kanske rensar ut de allra mest sletna?), men det ska ju göras också. Har också en hylla med jeans som pockar på uppmärksamhet. Det var säkert 10 år sedan jag hade jeans på mig senast men jag har tydligen väldigt svårt att skiljas från dom. Gillar uppenbarligen tanken på att vara en skön och avslappnad jeansmänniska avsevärt mer än vad jag gillar att ha på mig jeans. Men ja, jag får väl ta ett spadtag där också när andan faller på. Det gjorde den alltså inte igår. 

Efter ridningen släppte vi ut hästar i hagar, det tog sin lilla tid (och då går de ändå i hagarna närmast stallet nu) så jag var inte hemma förrän 21.30 nånting. ZzzZZZzzz. Idag ska jag jobba till lunch, sedan besiktiga bilen. Finns det något träligare? Sen blir det kanske filmkväll med min man? Allt är möjligt när man inte har några åtaganden utan kan gå hemma och måsla resten av dagen. Men först: arbete.