Har läst 50: Lämna mig inte av Linda Skugge, det behöver du inte nödvändigtvis göra. Detta är handlingen, om det ens är en handling:
50: Lämna mig inte är Lady Lazarus dagbok. Hon som gång på gång återuppstår från de döda. Hon som gömmer sig bakom sanningen, hon, parian, som "eat men like air". För snart tre år sedan skrev hon bokrecensionen som fick kulturbranschen att vända henne ryggen. Alla tror att de vet vad som hände sen. All fiction is rooted in autobiography. Alles ist kunst.
Jag har inte läst boken det hänvisas till, Kristina Sandbergs bok om när hon fick bröstcancer, men jag har läst recensionen som är 1. fruktansvärt elak mot Kristina Sandberg, 2. knappt handlar om boken, utan 3. mest verkar gå ut på att Linda Skugge vill vinna "vem-det-är-mest-synd-om-och-inte-är-det-du-i-alla-fall-eftersom-du-inte-har-Addisons-sjukdom-och-måste-försörja-fem-personer-som-jag-tävlingen". I övrigt tycker jag boken, Linda Skugges alltså, är fruktansvärd. Fattar liksom inte riktigt vad som hände mellan jag-är-så-sjuk-att-jag-knappt-orkar-leva till att kunna gymma i timmar varje dag och utöver det ha konto på Only Fans och sälja sex och porr som om det inte fanns någon morgondag. Kändes mest väldigt tröttsamt att läsa sida upp och sida ner om piskor och avsugningar och att gå genom stan med spermakladdigt hår. En gång försökte jag mig på att läsa Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, men gav upp eftersom det var bland den värsta dynga jag läst, och då har jag ändå läst en del i mina dagar. Den här boken känns som något snarlikt, det enda förlåtande var väl att den inte var lika tjock. Känns inte som att Linda Skugge mår helt hundra i psyket om jag ska vara ärlig. Den här boken får en överkorsad piska av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar