B Wahlströms flickböcker: Serien om Annika del 15 (DEN RAFFLANDE AVSLUTNINGEN!): Lycka till, Annika!

Boken börjar framåt höstkanten efter en (givetvis) helt fantastisk sommar på Gröna Ön där ANNIKA (cirka 16) och BETTINA (fortfarande 8) har bott (ensamma) hela sommaren tillsammans med TURK, FILUR och de andra hästarna i Annikas ridskola, plus hunden MISTER TODD som Bettina som av en tillfällighet fick ärva tillsammans med den rejäla fastighet som Gröna Ön utgör. 

Bettina får en inbjudan från BITTE, som äger hästen LUCKY BOY, a k a Skräcken, samt Turks halvbror PILO. Nu vankas det tävlingar! och Bitte är så angelägen om att de, Annika och Bettina, ska komma till deras gård Hägersta att hon "skickar en hästbuss" för att hämta dom (tänk om det varit lika enkelt och billigt i verkligheten!). Tävlingarna är redan samma helg (inte mycket till framförhållning här inte) men det är absolut inga bekymmer att lämpa över hela ridskolan till TRIXI och TEDDE med jättekort varsel, trots att de har både skola och jobb att tänka på, och så bär det iväg. 

Turk är förstås i toppform för HARRY har ridit honom (man undrar ju lite varför den allsmäktige och superrutinerade Harry inte tävlar själv utan överlåter det till en 16-åring), men Bitte och hennes syster HELENA har inte heller legat på latsidan med Pilo. Det visar sig dessutom att Helena är mer än lovligt flirtig med Harry, som i och för sig inte direkt flirtar tillbaka men inte heller är den tillknäppte och avvisande surmule som han brukar vara. Han låter Helena rida Turk, själv vill han prova Pilo, de försvinner på tu man hand och Annika blir svartsjuk.

Tävlingarna börjar och med dom ett rejält snöoväder (trots att det nyss var sommar) som gör banan hal och förrädisk. Det går dåligt för alla, den oslagbare Turk tar sig runt med fyra fel, Pilo går det betydligt sämre för (såklart), men den lilla käcka Filur "gillar snö" och i och med det verkar han vara helt befriad från problem med halka och underlag som släpper som drabbar alla vanliga dödliga, så han och Bettina susar igenom och över hela den extremt svåra banan på nolltid och utan fel och vinner hela klabbet. 

De far hem till Östervik i triumf (i alla fall Bettina) men Harry har transformerats till sitt gamla vanliga buttra jag och Annika ängslas nu över att han ska vilja sluta på ridskolan och börja jobba på Hägersta istället (det där med lojalitet är ju verkligen inte Harrys starka sida så den oron är ju inte direkt ogrundad om man säger så), för det hade Bittes fader DIREKTÖR FRANSSON sagt att han ville att Harry skulle.  Och på Hägersta finns ju extremt fina hästar som ju säkert är mycket roligare att hålla på med än de gamla ridskolehästarna i Östervik, resonerar Annika. Det blir inte bättre av att Bettina avslöjar för Annika att hon såg Helena ge Harry en KYSS när de tog farväl. 

Annika blir så deppig att hon tar en ridtur ut till Gröna ön för att skingra sina mörka tankar. Då visar det sig att någon varit där och rotat i stugan och Annika misstänker ANTON FRIMAN, en skum typ som lånat pengar av YANKEE JIM, den fd ägaren till Gröna ön som testamenterade hela klabbet inklusive hunden MISTER TODD till Bettina. När Annika håller på och letar igenom huset för att se om nåt saknas så bär det sig inte bättre än att dörren blåser igen och går i baklås, eller det är i alla fall vad Annika tror. Dessutom är Pollyanna, hästen hon red dit på, försvunnen, men det händer ju i var och varannan bok att hästar rymmer, blir stulna eller försvinner på annat sätt så det är inget som upptar Annikas tankar närmare utan där sitter hon och kan inget annat göra. Men plötsligt dyker Mister Todd upp och Annika kommenderar honom att "hämta Bettina", vilket han som den extremt kloka hund han är också gör. Då visar det sig att nyckeln (som Annika lämnat i dörren) inte är kvar i låset!, detvillsäga någon har med vett och vilja låst in Annika. Som väl är har Trixi en extranyckel så Bettina far iväg för att hämta den och Annika blir ensam igen. Plötsligt hörs det hovslag och vem kommer i full galopp om inte Harry på Turk, med nyckel i högsta hugg och Annika blir så lycklig att hon kastar sig i famnen på honom medan tårarna strömmar. Sen kommer Bettina, Filur och Mister Todd. Medan Annika och Harry diskuterar om det kan vara Anton Friman som ligger bakom går Bettina iväg och låter Mister Todd spåra efter eventuella skurkar. När hon kommer tillbaka är varken Annika, Harry, Turk eller Filur kvar men det är ju inget som skrämmer denna rådiga åttaåring (det är inte heller några betänkligheter att lämna kvar en åttaåring fast att man misstänker att människor med skumma avsikter finns i krokarna) utan hon tänker att hon kan vänta kvar ifall den försvunna Pollyanna skulle komma tillbaka. Plötsligt hörs det hovslag och vem kommer där i full galopp om inte nämnda Pollyanna med en vilt främmande karl på ryggen som påstår sig ha hittat henne nere i samhället och nu kräver hittelön. Bettina replikerar morskt att de pengarna kan han ju ta och fråga Anton Friman om, och sen blir Mister Todd som galen och flyger på den främmande mannen som så småningom inser att här finns inget att hämta och ger sig av. Bettina ger sig av tillbaka till stallet med Pollyanna, möter Harry på vägen, berättar vad som hänt och givetvis ska Harry upp till stugan för att byta lås och se om han kan få tag på Anton Friman och hans skumma kumpaner för att säga dom ett sanningens ord, fastän erfarenheten borde lärt honom att det sällan är en bra idé.

Nästa morgon när Annika vaknar är Bettina försvunnen (vanligt fenomen) och när hon (Annika) kommer till stallet är varken Harry eller Turk där (också inget ovanligt) och när ingen av dom dyker upp så cyklar Annika iväg till stugan för att leta, men där är det tomt och Annika hittar till sin förfäran Mister Todd ihjälslagen med en spade (huvudmisstänkt: Anton Frimans okände kumpan). Som på beställning dyker  Harry upp och ännu en gång får Annika möjlighet att gråta ut i hans armar innan de begraver Mister Todd. 

Bettina blir förstås förtvivlad när hon får veta och Anton Friman tycks vara uppslukad av jorden så ingen rättvisa kan skipas. Deppigt värre, men en dag kommer LÖJTNANT STARKE på besök och bjuder alla på tårta (ingen bok utan fest) och då blir det livat och glatt i Östervik igen. Sedan kommer ett brev från Bitte där hon bland annat skriver att Bettina är välkommen att hälsa på och att hon gärna får ta Harry med sig eftersom Helena "går och trånar efter honom". INTE BRA! 

En kväll sitter Annika, Bettina, Trixi pch Tedde i stallets trivselhörna när Harry dyker upp och vill ha Tedde med sig. Bettina blir skickad hem, men på hemvägen stöter hon på mannen som kom tillbaks med Pollyanna, a k a Anton Frimans kumpan, och bestämmer sig för att följa efter honom (rimligt). I stallet sitter Trixi och Annika och  våndas över vad Harry och Tedde kan ha råkat ut för och Annika anförtror sina känslor för Harry till Trixi. Sedan kommer Tedde tillbaka och berättar att Anton Friman (tack vare Harry) åkt fast, men att de tyvärr inte fått tag på "den värste kumpanen", men det är ju den som Bettina har span på och nu har hon följt efter honom och sett var han bor. Men att stjäla någons häst och slå ihjäl någons hund är tydligen inte skäl nog att anhålla någon så det arbetet har hon tyvärr gjort förgäves, men man får väl hoppas att det var Anton som var den drivande i denna onskans gärning. 

Nästa morgon när Annika kommer till stallet är Turk och Pollyanna redan sadlade och Harry föreslår en ridtur på tu man hand. Väl ute i skogen lägger Harry armen om hennes midja (trots att de fortfarande sitter till häst) och kysser henne (också det från hästryggen!) samt bedyrar att de två hör ihop. THE END.