Igår såg Club ROMIF, i vars stadgar det alltså står (så långt det är möjligt) "se den film som visas i lilla salongen den sista torsdagen varje månad". Hittills har vi ju inte direkt haft några fullträffar i A real pain och Flickan med nålen men skam den som ger sig.
Filmen som visades igår var Snövit. Den nya alltså, inte den tecknade som visas på julafton (eller delar av den dårå). Man kan ju storyn, det kan man ju, så där kom ju inga överraskningar bortsett från att dvärgarna var animerade (det var kanske svårt att hitta sju kortväxta skådespelare?) och att Snövit gestaltades lite tuffare, allt kretsade inte kring prinsen (var han ens en prins den här Jonathan?). En rätt okej handling baserad på förutsättningarna, vad jag inte var beredd på var att filmen också innehöll ett rikligt antal sång- och dansnummer som var på gränsen till outhärdligt trista om man bortser från den enda man kunde, nämligen Heigh-ho, heigh-ho, it's off to work we go. Det hade de kunnat skippa och gjort det till en ordentlig spelfilm istället för någons slags musikalhybrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar