Till stallet istället, v 12 2025

Den här veckan blir det ingen "part 2" pga att ibland måste man prioritera annat och ikväll ska jag ut med Jenny och dricka VIN. Men igår var det ridning. Vi tränar ju för programridning i påsk och igår skulle vi träna förvänd galopp. Lite överdrivet för mig som bara ska rida LB:1 men man ska ju sätta sina mål högt. Köttbullen kändes fin, men nu vill instruktör K att jag rider henne i högre form och det tycker hon ju är jobbigt och jag också, för då måste jag ha kortare tyglar än vad jag tycker känns bekvämt. Men ja, jag fattar att hon inte ska gå på bogarna och bli framtung, det är bara det att hon har inte känts så framtung de senaste gångerna, i alla fall inte jämfört med tidigare när det liksom hela tiden var ett motstånd i tyglarna. Men jag ser ju inte hur det ser ut annat än om man hinner kasta en hastig blick i spegeln när man rider förbi och det är ändå inte mycket man ser p g a vårt ridhus byggdes när ponnyer knappt var uppfunna, så speglarna är placerade därefter och jag ser kanske den översta decimetern av Köttbullens 139 centimeter över havet. 

Tyckte Köttbullen kändes jättefin när vi red fram, det var nästan inget motstånd alls i högersidan, HALLELUJA. Vi red mycket volter och det gick bra i båda varven. I galoppen (under uppvärmningen) kom vi en liten bit längre mot form än vi gjort tidigare, kändes det som. Problemet är bara att jag måste rida henne framåt som om det nästintill gällde livet, och samtidigt sitta och rida henne "som om det vore trav", vilket känns som mission impossible. Fast det går bättre och bättre. Sen red vi den förvända galoppen, det gick väl ändå hyfsat såtillvida att hon ändå höll den förvända galoppen hela linjen, men så värst vackert var det nog inte. Men men. Det får ju finnas gränser för hur mycket man kan begära.