Slog upp ett nytt uppslag i min papperskalender och såg att men alltså, på söndag är det omställning till sommartid. Och nästa vecka är det fan APRIL? Känns helt galet, som att jag inte riktigt hänger med. Men oxveckorna sprang ju iväg som en olympisk kortdistanslöpare så jag ska väl inte klaga.
Helgen har väl varit SÅDÄR, beroende på två saker. Den första var att i fredags eftermiddag fick jag ett jobbrelaterat sms på min privata telefon (som jag har sagt är okej att använda i nödfall och det tyckte berörda personer tydligen att det var) där det var lite offerkofta på och vad vi än gör så är det fel och där jag kände att jag nog måste ta ett snack med dessa om att man inte alltid kan tolka allting som sägs som att det finns en dold agenda och ett ont uppsåt, att folk måste ju kunna prata med dom och fråga saker om jobbet utan att det direkt ska uppfattas som kritik, det blir ju väldigt giftigt om man hela tiden ska vända och vrida på allt och misstolka vad som sägs. Vad jag vet har det inte påtalats några fel så "vad vi än gör så är det fel" känns ju som ett rätt starkt uttalande. Plus att om något blir fel så måste man ju kunna få säga det också utan att det ska bli drama. Och det är ju så pissiga samtal att behöva ha, så även om jag har försökt hålla detta ifrån mig så har jag inte riktigt lyckats utan det har legat och puttrat och förtagit rätt mycket av känslan att det är helg och man är ledig, tyvärr. Grej nummer två är att mitt vänstra knä svullnade upp i torsdags och det har inte riktigt släppt. Är väl artrosen som spökar och då är man i ett skede där man kanske inte har lust men måste vara aktiv för att det inte ska bli värre.
Men men. Det hände andra grejer också som var lite roligare. I fredags var jag, min son och hans fru (plus, kändes det som, resten av Ankeborgs kommun) på musikal. Jag tycker egentligen inte om musikal, det är något onaturligt med att brista ut i sång mitt i ett drama, men nu hade vi en gemensam vän som spelade en hyggligt stor roll och ibland får man ju offra sig för konsten, eller nåt. Vi hade världens pissigaste platser , man hade ingen förmån av att känna någon i ensemblen utan fick boka och betala som alla andra och det visade sig vara i det närmaste omöjligt att få tre platser bredvid varandra i den vanliga salongen så det slutade med att vi bokade längst bak och högst upp på en balkong, ungefär som de där gamla gubbarna i Mupparna. Det var med nöd och näppe vi ens hittade dit i ett virrvarr av korridorer och trappor med minst sagt bristfällig skyltning, och stressigt var det också för klockorna pinglade att det var dags och det är väl inte så att de väntar. Som väl är visade det sig att jag kände en av publikvärdarna så jag kunde gapa på honom och bli guidad rätt i sista sekunden innan allt drog igång. Var ändå en rätt så maffig upplevelse även om vi såg mer av skådespelarnas/sångarnas huvudsvålar än något annat, var framför allt imponerad av scenografin, eller rättare sagt hur flinkt allting skjutsades undan och plockades fram på ingen tid alls. Föreställningen var lång och våra stolar var fruktansvärt obekväma, så efter pausen satt jag mest och vred på mig och försökte hitta en bekväm ställning. Ej lätt när man inte når golvet utan får sitta och dingla med benen som en sexåring.
Var hemma vid 22.30! I säng vid 23! Så länge är jag knappt vaken ens på nyårsafton. Vaknade ändå vid 06.00 på lördagen och kunde inte somna om, så det var bara att kravla sig upp och äta frukost och sen gå ut med hundarna. Gick en rejäl runda på cirka 14 kilometer i en skog där jag inte går så ofta, mest för att det är ungefär 4 kilometer dit och följdaktligen också 4 kilometer tillbaka hem igen när man väl gått sin runda i nämnda skog, så man får ju ha gott om tid och kraft. Det förtogs något av svullnaden i knät och det här att inte riktigt veta om man gör det bättre eller sämre.
Kom hem, åt lunch, slöade på soffan en stund och sen gav vi oss iväg till stallet, jag skulle på möte och min man skulle följa med och kolla på om man kunde förbättra elsäkerheten på vårt kontor, där mängden uttag är från den tiden då den enda kontorsutrustningen som fanns var en skrivmaskin och en telefon typ, och därför finns det nu tre miljoner förgreningsdosor på ett sätt som inte är förenligt med god brandsäkerhet. Innan stallet så skulle vi inom en återvinningscentral och köpa några säckar jord. Jag betalade 200 kronor för 6 säckar, svarade ja på frågan om jag ville ha kvitto, men så kom det inget kvitto och på kortläsarterminalen stod det "slå in belopp" eller något sånt, så både jag och återvinningscentralskillen trodde att köpet inte gått igenom. Prova igen, sa han och det gjorde jag och det kom inte ut något kvitto den gången heller och när jag kollade i bankappen så hade beloppet dragits två gånger. Det visste inte återvinningscentralkillen hur man skulle fixa, så han fick hämta en kamrat, som inte heller visste hur man skulle göra men som konstaterade att kvittorullen var slut och bytte den. Sen spottades det ut en lång rad kvitton varav två var mina, och ytterligare en kamrat fick tillkallas som inte heller visste hur man backade ett köp utan föreslog att jag skulle kontakta "huvudkontoret" på måndag och förklara läget för det var ingen som hade visat dom det nya systemet. Valde då att lassa in ytterligare 6 säckar jord i bilen för det kändes som det minst jobbiga alternativet för alla inblandade, och jord har man ju alltid nytta av.
Åkte vidare till stallet, var med på möte, åkte hem igen, lagade mat, försökte sedan tvinga min man att börja kolla på den nya säsongen av Love is blind Sverige, men han vägrade. Såg ett par avsnitt och ja, vad ska man säga? Var hittar dom alla dessa människor? Tyckte mig se snudd på vanvett lysa ur ögonen på både Ola och Jacob och vad ska man säga om han den där som pratar värmländska och tycker familjen är det viktigaste och att det är helt fantastiskt att hans tilltänkta fru har samma allergi som hans syster och gillar att äta fisk, EXAKT som hans mamma och syster.
Fattar inte varför dom verkar lägga oceaner av tid på smink och hår och utseende och kläder när hela grejen är att man inte ska se varandra? Tycker också det är lite märkligt att det nästan aldrig är några vanliga människor med vanliga yrken som är med, de är globala investeringscontrollers, content managers, projektledare, VD:ar och fan vet vad. Har aldrig sett en mattant eller busschaufför vara med i LIB, men dom hittar väl kärleken på annat håll får man väl förmoda.
Igår vaknade jag också tidigt, gick min vanliga söndagsrunda, tyckte knät kändes lite bättre. Stekte pannkakor till lunch för nu har hönsen äntligen börjat komma igång med värpandet värt namnet, vi har inte behövt köpa några ägg men har ändå fått hushålla litegrann. Sen var det mest ligga i soffan och läsa och kolla på skidskytte på agendan resten av dagen.
En hyfsat maffig vecka tornar nu upp sig. Ikväll och imorgon kväll är det ridning, på onsdag styrelsemöte, torsdag är det bio och sen är det helg igen under vilken vi ska fira äldsta barnbarnet. Men söndagen är väl vilodag ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar