B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Skräckslottets gåta.

Det här är första delen i vad som kommer att landa i ett 50-tal böcker som alla har sin bas i den fiktiva staden Rocky Beach, som är belägen i närheten av Los Angeles, där tre ungdomar har bestämt sig för att starta en detektivbyrå. Det är lite oklart hur gamla de Tre Deckarna är, men någonstans i 13-14-15-årsåldern, baserat på att det nämns någon gång att de går i high school, och att de inte heller har körkort (och heller inte verkar kunna få det inom en överskådlig framtid), så i alla fall definitivt en bit under 16. 

Boken inleds med lite allmän etablering av karaktärerna som alla såklart har sina särdrag. Förste Deckare JUPITER JONES är den som är den huvudsakliga hjärnan bakom allt detektivarbetet, i det närmaste onaturligt intelligent och med en slutledningsförmåga som inte är av denna världen. För att ta udden av allt detta har man gjort honom till gängets tjockis, han är dessutom föräldralös och bor hos sin farbror TITUS (familjen Jones verkar ha en förkärlek för rymdtema när det kommer till namngivningen) och faster MATILDA som tillsammans driver företaget JONES VRAK- & STYCKEGODS där de Tre Deckarna har sitt högkvarter. På Jones Vrak- & Styckegods arbetar också de två tyska bröderna HANS och KONRAD, som båda är outsägligt stora, blonda och starka. 
Andre Deckaren PETER CRENSHAW är atletisk och för att väga upp det så är han kanske inte heller den vassaste kniven i lådan. Dessutom är han en riktig räddhare som hela tiden kommer med invändningar och protester mot att dra ut på de äventyrliga och riskfyllda uppdrag som framför allt Jupiter initierar, men han är också lojal och ställer upp när det behövs (om än motvilligt och med mycket klagan). 

Nummer tre i skaran, BOB ANDREWS, har istället för "deckare" titeln "Arkiv & Forskning" på de visitkort som Jupiter så flinkt tryckt upp på firmans egen tryckpress ("upphittad" på Jones' Vrak & Styckegods och givetvis reparerad av universalgeniet Jupiter själv). Bob är så att säga mellantinget mellan Jupiter och Peter, han är rätt smart (men inte lika smart som Jupiter), lite försiktig av sig (men inte lika feg som Peter) och dessutom har han en gång i tiden brutit benet på femtioelva ställen och går därför med någon slags skena som gör att han blir en smula handikappad, detvillsäga han är inte en tjockis som Jupiter men inte heller stark, smidig och vältränad som Peter. Bobs superkraft är också att han arbetar extra på biblioteket och därmed har han tillgång till alla möjliga uppslagsverk, tidningsarkiv och övrigt referensmaterial som kan behövas när Tre Deckare sätter tänderna i ett knivigt fall och internet inte ens går att skåda i en avlägsen framtid. 

Det är just det som är det största problemet i den här första boken, avsaknaden av ett knivigt fall alltså, för vad är det för mening med att ha både en detektivbyrå och visitkort och ungdomlig iver och övernaturlig slutledningsförmåga när det inte finns några gåtor att lösa? Peter lyckas via sin fader, som är någon slags filmfotograf, få reda på att självaste Alfred Hitchcock letar efter ett spökhus där han ska spela in sin nästa film, och det hade väl varit grejer att kunna få hjälpa honom med det och så kunde det ju skänka om inte ära och berömmelse så åtminstone lite gratis PR för den nystartade detektivbyrån. 

De bestämmer sig för att åka till Alfred Hitchcocks studio i Hollywood, men inte ens i B Wahlströms Ungdomsböcker kan tre okända tonåringar bara promenera in på Mästerregissörens kontor och få audiens lite hur som haver. Men nu är det så finurligt att Jupiter har vunnit en tävling där han fritt får disponera en förgylld Rolls-Royce med en äkta brittisk privatchaufför, WORTHINGTON, i en månads tid, vilket så att säga blev startskottet för den spirande detektivverksamheten.
Tre Deckare gör således en storstilad entré i Hollywood, vilket förmodligen är en god hjälp när Jupiter sedan lyckas bluffa sig in genom att låtsas att han är Alfred Hitchcocks brorson, vilket den godtrogna vakten inte vågar ifrågasätta eftersom Jupiter hotar med att ringa "farbror" (Rolls-Roycen är så lyxig att den är utrustad med både barskåp och TELEFON, fatta vilken grej att ha i en tid när till och med telefax räknades som high tech de luxe) och förutom allt annat som Jupiter är så är han också en lysande aktör, vilket förklaras med att han en gång i tiden var en berömd barnskådespelare, och nu kommer dessa superkrafter verkligen till pass.  

Alfred Hitchcock är dock inte jättesugen på att inleda ett samarbete med Tre Deckare, men Jupiter gör sin patenterade Alfred-Hitchcock-som-ung-imitation och lyckas vara så träffsäker på ett för Hitchcock obehagligt sätt att han, Hitchcock alltså, är beredd att lova vad som helst för att slippa uppleva detta igen, och går därför med på att skriva ett förord till det fall som de tre deckarna nu ser som sitt, nämligen att hitta ett spökhus åt Alfred Hitchcock i Kalifornien.

 Ett "skräckslott" dyker, via rätt luddig information från Jupiter upp som på beställning, och han skickar iväg Bob till bibblan för att forska fram allt som är värt att veta om det. Vad som är värt att veta är att Skräckslottet är ett hus som en f d berömd filmsstjärna vid namn Stephen Terrill som gjorde succé som skräckskådespelare under stumfilmseran låtit bygga upp och inrett med rekvisita från diverse skräckfilmer han medverkat i. Tråkigt nog för Stephen så blev allting ett stort fiasko när ljudfilmen kom eftersom han a. stammade och b. hade en otroligt pipig och löjlig röst. Skammen efter att hela Hollywood hånat honom för hans icke-läskiga röst plus en näve andra personliga problem såsom skulder och liknande gör att Terrill tar livet av sig eller det är i alla fall vad man tror för man hittar vraket av hans bil som kört utför en klippa och man antar att kroppen förts bort av vågor och tidvatten för den återfinns aldrig. Sedan dess har huset stått tomt, banken har försökt sälja det men alla tänkbara köpare och andra som varit där har samstämmigt vittnat om diverse kusligheter såsom spöklika ljud, mystisk dimma, en blå vålnad et cetera, och fått kalla fötter.

Oturligt för Bob så hade han under sin forskningssession på biblioteket råkat lägga ifrån sig det visitkort, på vilket Jupiter helt otaktiskt har skrivit "Skräckslottet" på baksidan, och då får ärkefienden "STÖREN" NORRIS tag på det och vips ska han sätta käppar i hjulen för Tre Deckare. "Stören" är i samma ålder som Tre Deckare men hans fader är skriven i en annan stat och därför har han, "Stören", körkort till skillnad från Tre Deckare, som nu visserligen kan låta sig transporteras omkring ståndsmässigt i Rolls Roycen, men det kräver ju ändå lite planering och framförhållning medan "Stören" obehindrat kan susa omkring och vara överallt och ingenstans på samma gång i sin fräna blå sportbil. 

Rykten om spöken är såklart inget som skrämmer Jupiter (däremot Peter), utan de två åker till Skräckslottet (trots Peters kraftiga protester) för att undersöka saken. Huset står olåst, de går in, kollar runt, plötsligt upplever de från ingenstans djup och innerlig fasa och flyr hals över huvud därifrån. För Peter faller det sig helt naturligt att aldrig mer sätta sin fot i Skräckslottet, men Jupiter blir ytterst irriterad över denna irrationella störning i sitt eget välkontrollerade känsloregister och propsar såklart på att de ska dit igen (trots Peters ihållande protester).
Tre Deckare söker upp Terrills f d manager, en läskig typ som heter Jonathan Rex men som går under namnet "Viskaren", som är flintskallig och har ett stort ärr på halsen (så man förstår ju direkt att det här är en man som man inte skojar bort) och som går omkring beväpnad med djungelkniv i sitt eget hem under förevändning att han håller på att beskära buskar (något Jupiter per omgående insåg var en bluff då han inte var det ringaste smutsig), men bjuder helt vänligt ungdomarna på saft (något som även det får Jupiter att per omgående att ana ugglor i mossen för vem har en stor kanna saft med is förberedd när man varit ute och beskurit buskar så nyligen att man inte ens hunnit lägga ifrån sig kniven?) och informerar att han livnär sig på att föda upp papegojor, samt berättar om sin gode vän Stephen Terrills tragiska öde samt att både Terrills och en hel drös andra onda andar hemsöker Skräckslottet som by the way är byggt av material från andra spökhus världen över så han, Rex, skulle inte tillbringa en natt där om han så fick tiotusen dollar. GULP! 

Mystiken tätnar men det är såklart inget som hindrar Tre Deckare utan de fortsätter sitt arbete. Fast om det inte hade varit för Jupiter så hade det helt ärligt inte blivit mycket gjort för både Peter och Bob är minst sagt skärrade och protesterar vilt mot varje initiativ (men gör ändå som Jupiter säger). Käppar sätts i många hjul, dels av Stören Norris och dels i form av hotfulla telefonsamtal, mystiska figurer, stenar som sätts i rullning av okända krafter och diverse andra läbbigheter både i och omkring Skräckslottet, vilket så småningom toppas av att Jupiter och Peter blir tillfångatagna och fastbundna i de djupaste fängelsehålorna av en minst sagt skräckinjagande kvintett bestående av en orientalisk man utan namn, en arab utan namn, en arab vid namn Abdul, samt kvinnorna Zigenar-Kate och Zelda som enligt egen utsago använder Skräckslottet som ett smugglarnäste och nu vill sätta P för ungdomarnas framfart.
De lämnar Jupiter och Peter bakbundna och åt sitt öde, men som väl är kommer Bob och Worthington, som väntat vid Rolls-Roycen, till undsättning och hittar och befriar dom tack vare att Jupiter haft sinnesnärvaro nog att skriva Tre Deckares hemliga signatur (ett frågetecken) lite här och var medan han blev buren omkring av Abdul & co inne i Skräckslottet (styvt) så att det är lätt att hitta dom.
I en korridor utanför fängelsehålan flaxar en massa papegojor omkring och Jupiter räknar då ut att det finns en underjordisk gång som förbinder Skräckslottet med Jonathan Rex' hus som ligger en bit bort. De följer den och den visar sig mycket riktigt mynna ut i en stor papegojbur (som slarvpellen Rex glömt att stänga, däraf lösflygande papegojor i hela det underjordiska tunnelsystemet). De möter Rex och en annan karl som heter Charlie Grant och det blir en konfrontation som heter duga. Jupiter levererar Det Stora Avslöjandet som är att orientalen, araben, Abdul, Zigenar-Kate och Zelda i själva verket är Rex och Grant, vilket de förnekar men då har Jupiter varit så fiffig att han ritat frågetecken på deras skor samtidigt som han blev bunden (verkligen urstyvt) och Rex och Grant var så ofiffiga att de inte brydde sig om att byta skor när de bytte sin övriga förklädnad (verkligen amatörmässigt).

Rex och Grant inser omedelbart att de mött sin överman och erkänner utan större omsvep att de legat bakom allt som Tre Deckare någonsin råkat ut för (minus det som kan skrivas på Stören Norris' konto), PLUS att det visar sig att Rex i själva verket är Stephen Terrill själv, i hög grad levande. Det visade sig att managern "Viskaren" bara var en karaktär som Terrill själv skapade när han skulle snacka business eftersom han inte blev tagen på allvar med sitt stammande och sin löjliga röst, som då maskerades med väsande röst (som tydligen också gjorde att han inte stammade), skallighet och ärr (kända våldsverkarattribut). Sen iscensatte han, Stephen Terrill alltså, så att säga sitt eget självmord och fortsatte att leva sitt liv som Jonathan Rex med målet att kunna köpa tillbaks Skräckslottet från banken, något som han tänkt finansiera med avkastningen från papegojuppfödningen, och framleva sina dagar i lugn och ro.
Rex/Terrill hade precis gnetat ihop tillräckligt mycket att börja slanta in när Tre Deckare kom och började snoka, och därför iscensatte han samma typ av spökerier som när banken tidigare försökt sälja huset men hade såklart inte räknat med Jupiter Jones, som i det tysta räknat ut att alla de skräckinjagande effekterna i form av dimma och vålnader och gastkramande skräckkänsla själva verket hade helt naturliga förklaringar som kolsyresnö, tygstycken, en orgel spelad på extremt låga frekvenser etc. Boken slutar med att Tre Deckare återsamlas på Alfred Hitchcocks kontor för att så att säga knyta ihop säcken. De får det erkännande de rätteligen förtjänar och samtidigt initieras ett nytt fall: hitta en bortflugen papegoja (ett till synes helt riskfritt uppdrag som i synnerhet Peter jublar över) som tillhör en god vän till Alfred Hitchcock. Det är bara en grej som är lite udda (nu  börjar Peter genast att dra öronen åt sig) och det är att papegojan stammar. Mystiken kring nästa fall tätnar alltså redan innan de unga deckarna hinner lämna Alfred Hitchcocks kontor. THE END.