fredag 21 mars 2025

Born into this evil world

Igår var en rätt lugn jobbdag. Många borta på grund av sjukdom, tjänsteresa och så vidare men det var inget som direkt berörde mig. Hade möte med Projekt-teamet, berättade om min förestående operation p g a att någon gång måste man ju göra det. Har tyckt det här har varit svinjobbigt att prata om på jobbet, det känns för personligt och att folk nu vet för mycket om mig som jag inte tycker att dom har med att göra. Men jag kan ju inte heller bara vara borta ett par veckor utan förklaring och sedan dessutom eventuellt komma tillbaks som Quasimodo 2. 

Var på vårdcentralen och mätte blodtryck. Det har också varit en jättejobbig grej att förhålla sig till, jag som alltid haft perfekt blodtryck och nu har jag uppenbarligen inte det längre. Skaffade ju en egen mätare efter tips från Annika (tack!), men trots att jag mätt i hemmets lugna vrå vid ett antal tillfällen så blev det inte någon enorm förbättring. Fastän jag vet att jättemånga människor har högt blodtryck och äter blodtryckssänkande medicin så känns det nästan som att jag (bara jag, ingen annan) har fått en skamlig sjukdom, något jag skulle kunna påverka genom att sluta röka, börja motionera, äta sundare och gå ner i vikt. Men jag röker inte, motionerar regelbundet, äter oftast sunt och är inte överviktig, så jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra för radikala livsstilsförändringar? Börja röka för att sedan kunna sluta? Hehe. Men hon som mätte på vårdcentralen sa att det bara var "måttligt" förhöjt och inget alarmerande och när jag beklagade mig över att min sunda livsstil inte verkade vara någon garanti för att få bibehålla ett normalt blodtryck så sa hon att det kunde vara en effekt av klimakteriet. AAH! Klimakteriet, denna gudagåva som man i princip kan skylla allting på. Nu känns det lite bättre, hahaha. 

Efter jobbet åkte jag och handlade. Har inte riktigt fattat det här med att man inte ska handla nu under vecka 12 för att matjättarna ska få sig en knäpp på näsan och sänka priserna. Alltså tanken är ju god, men det blir väl ingen skillnad om man (som jag har läst att andra gjort) bunkrar före och storhandlar efter den här veckan, då blir det ju liksom ett nollsummespel av hela den här protesten. Plus att det ju knappt finns några affärer som inte är kedjor som ägs av någon som ägs av någon som skrattar hela vägen till banken. Jag vet ett par lokala lanthandlar (ser jättekonstigt ut i plural men det heter ju en lanthandel, två lant...handlar? handlare? AFFÄRER, goddamnit!), men hade helt ärligt inte lust att åka flera mil extra bara för den sakens skull. Förlåt för osolidarisk handling. 

Vädret var toppen, gick en runda med hundarna i skogen, fick plötsligt känningar av artrosen (antar jag) och mitt ena knä svullnade upp bara sådär. Det gjorde inte direkt ont, men det var inte roligare för det för man vet ju aldrig riktigt vad som komma skall. Kom hem, kände en vansinnig hunger, var tvungen att tugga i mit ett par nävar nötter medan jag städade, sedan åt jag kvällsmat och läste. Duschade, smorde in knät med Voltaren, satte på Back on track-knäskyddet och hoppades på det bästa. Idag känns det lite bättre, får väl se hur det här utvecklas. Hoppas det blir som den gången när vi åkte till Göteborg sommaren 2023 som ju ändå gick över rätt så kvickt. Hade ju hellre sett att min svekfulla kropp kunde uppföra sig normalt, men det är tydligen att begära för mycket. 

Nu vankas det i alla fall snart helg! Har inget särskilt planerat förutom en vända till stallet för ett möte imorgon eftermiddag. Ska plantera tomatfrön, tänkte jag. Har också beställt dahliaknölar som dök upp nu i veckan. För några år sen tänkte jag att nu djävlar ska jag bli en sån som har en trädgård som prunkar av dahlior, men jag glömde bort att gräva upp knölarna och ta in dom redan första vintern så det gick väl sådär. Men förra året blev jag inspirerad av grannens nyanlagda dahliarabatt och tänkte att jag skulle  ge mig på ett nytt försök. Vi får väl se hur det går. 



3 kommentarer:

  1. Jag har haft högt blodtryck i manga herrans ar. Jag var blodgivare i manga ar och där mätte de alltid blodtrycket, jämt var det högre än normalt fick jag höra (fast de tappade mig pa en halvliter varje gang ända).
    Ett tag för kanske 15 ar sen började jag ta medicin, och det tog ett halvar innan jag fattade att min torrhosta berodde pa biverkningar av de där jäkla tabletterna. Jag är ju rökare sa trodde det var därför. Iaf, jag slutade med medicinen och lever än!
    /Annika

    SvaraRadera
  2. Både jag och min kollega har haft jättelågt blodtryck hela livet. Fram till klimakteriet då. Sedan har det gått upp. Hon äter medicin, jag låter bli för jag tycker att det verkar onödigt. Men massa nya (alla obehagliga) grejer tycks dyka upp med klimakteriet. Som ögonmigrän. Det är en ny, spännande upplevelse för mig. Att se världen som genom ett kalejdoskop i 20-30 minuter är väldigt opraktiskt när man sitter framför sin skärm, eller ännu värre: kör bil.
    DDT

    SvaraRadera
  3. Misstänker att samma kommer att hända mig vad blodtryck beträffar och kommer att reagera precis som du! Min alltid magre och sällan jäktade pappa som jag annars brås på vad blodtryck beträffar hann till 70 innan hans låga tryck blev högt. / annannan

    SvaraRadera