onsdag 9 oktober 2019

Life is life

Får väl uppdatera lite om vaktelkycklingarna istället när två tredjedelar av kaninflocken har gått hädan. De, kycklingarna alltså, är i skrivande stund sisådär 2½ vecka gamla och växer så det knakar och lite till. Är helt sjukt hur fort de förvandlas från små ynkliga dunbollar till i princip färdiga vaktlar. Nu är de i princip fullbefjädrade, det är bara lite på huvudet som saknas.
Färgerna av Batmans avkommor blir så här: Två Tuxedo (som Batman, hoppas dock att det är hönor) och en som är vit med svart prick på huvudet (gissningsvis från Snövits eller Svartpricks ägg, men jag är inte hundra på hur färgerna nedärvs).
Av Villanelles och Snöbolls ägg blir det en viltfärgad (som Villanelle, men hoppas det är en höna osv) och fyra vita med mer eller mindre svart prick på huvudet (som Snöboll). HOPPAS ALLA ÄR HÖNOR, osv. Gråmask, Svartprick och Snövit är ju gamla damer vid det här laget så den flocken behöver förnyas. Och Villanelle behöver mer än en fru. Fast med tanke på hur könsfördelningen var förra gången (sex tuppar på sju kycklingar) så lär jag väl få lägga ytterligare ett gäng ägg i kläckaren och tuppar i frysen. Aja, det är ju gott.

Gunde Svan and his australorps hänger med blommehönsen dag och natt nu. De håller sig i utkanten av flocken, för de vuxna (speciellt Jeanette) är fortfarande lite ilskna på nykomlingarna och jagar gärna bort dom om de kommer för nära. Har fortfarande inte en susning om det är hönor eller tuppar. Har för mig att Lars var 3-4 månader när han började gala, och det här gänget är väl cirka två månader i dagarna. Så det får väl ge sig. Mitt största bekymmer just nu är att de små asen inte fattar att de ska gå in på kvällen. Häromdagen fick jag bara tag på tre, och den fjärde lyckades jag fånga med håv efter att ha kravlat runt under buskar och snår i hönsgården i vad som kändes som timmar. Så kan man ej ha det, men de lär sig väl med tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar