torsdag 10 oktober 2019

Jag - en shopaholic eller ska vi säga influencer, stryk det minst lämpliga, dvs alltihop?

Har köpt ett par vinterstövlar. Sug på den meningen, för den har nog aldrig uttalats förut. Av mig alltså, den extremt konsumtionsfientliga. Men samtidigt känner jag att gympaskor året om, det är ändå inte jättehållbart i längden. Lite ovärdigt, men framför allt kallt och blött. Har visserligen ett par kängor, men de är rätt klumpiga och tar så himla lång tid att snöra på sig. Nu ville jag ha någonting som inte blir ett stort projekt när man ska iväg, utan som man bara kan hoppa i och sen så är man så att säga klar att skalla dagen.

Jag har ju skrivit om Woolpower innan. Som av en händelse, eller rättare sagt mest sannolikt med hjälp av Facebooks och/eller Instagrams illistiga algoritmer för riktad reklam så dök det upp ett par stövlar som delvis var gjorda av restprodukter från Woolpowers klädproduktion. Jamen det var väl ändå inte så tokigt? Plus att man lagt fokus på att hitta miljövänliga material på övriga delar. Jag går ju verkligen igång på sånt, så ett tu tre så hade jag klickat hem ett par. SKOJA, först var det en massa funderingar och mätande av mina Kalle Anka-fötter och sånt där. Är ju alltid en risk att köpa skor på nätet, i alla fall om man som jag har fötter som är designade i Ankeborg, men alternativet var att ta sig till en fysisk Naturkompaniet-butik och prova och det innebar att jag måste "åka in till stan" och sånt orkar jag verkligen inte. 
Men sen så sa det bara klick. Jag vet inte om något modeorakel skulle säga att de var snygga, men jag lyssnar ju ändå inte på dom. Så här ser de ut:





Det var inget för den fattige om man säger så, men jag räknas väl inte riktigt dit. Plus att jag tror att man måste börja tänka att saker faktiskt måste få kosta om man ska ha någon form av hållbar konsumtion och att de som tillverkar produkter ska kunna få åtminstone okej löner och anställningsvillkor. Vet att det finns folk som verkligen inte har något annat val än att köpa det billigaste av det billiga och det här handlar inte om att skuldbelägga dom. Jag vet också att det finns avsevärt fler som skulle ha råd men som ändå tycker att det är rimligt att en t-shirt eller en matta eller en gympasko som är tillverkad i Bangladesh och har gått genom hundra underleverantörshänder ändå inte ska kosta mer än typ 79 kronor, och som dessutom inte ens reflekterar över hur det kan vara så billigt.

Ja, i alla fall. Nu har jag fått det sagt, samt gjort både miljön och mina frusna vinterfötter en tjänst. Sen kom jag dessutom på att jag hade en del ersättning för mina hundkurser att hämta ut. Vi får, bortsett från körersättning, inte pengar i näven eller ens på kontot eftersom det är en ideell verksamhet, men däremot kan man i efterhand och mot uppvisande av kvitto få ersättning för saker man köpt till sig eller sin hund enligt något system som bygger på hur många kurser man håller under en viss period (om någon från Skatteverket mot förmodan läser så kan ni eventuellt blunda vid just detta stycke).

Så plötsligt var mina nya vinterstövlar i princip G-R-A-T-I-S. Det gjorde ju verkligen inte ont någonstans för en snåljåp som jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar