Det var som katten?

I morse när jag körde till jobbet så såg jag att det låg som en gråspräcklig boll på vägen. "Oj vilken stor igelkott", tänkte jag och saktade in. När jag närmade mig så visade det sig att det var en katt. Som lojt reste sig, gäspade, sköt rygg och sedan nästan lite motvilligt slank ner i diket. Alltså, klockan var halv fem på morgonen, det hade regnat så vägbanan var våt och förmodligen rätt kall för det var bara omkring tio grader. Det kändes inte direkt som att en 90-väg med nyss nämnda väder- och temperaturförhållanden är det mysigaste stället på jorden för en katt att ligga och sova på? Ändå tittade den på mig med en kränkt blick, som om det var jag som var problemet. Hahaha. Älskar det där draget hos katter.