Juli!

I fredags eftermiddag tyckte jag också att jag började känna av halsont och tänkte att NU ÄR DET KÖRT. Kände/orkade inte för att laga någon mat värd namnet så det blev korv med bröd till kvällsmat. Jag som gillar kryddiga korvar hade köpt en sort som hette SCORPION CHILI till mig själv och någon mesig bratwurst till min man som inte gillar stark mat. Det gör jag, men SCORPION CHILI var någonting i hästväg, det var så att eldsflammorna stod ut ur öronen på mig redan efter en tugga och ännu fler efter att ha ätit en hel. Lite för bra till och med för mig, men jag tänker att den nog tog död på alla förkylningsvirus som fanns i den halsen, för den där annalkande potentiella sommarförkylningen kom liksom av sig i sin linda och ingen är ju gladare än jag för det.

Igår var det trettiotre grader varmt. Ja, det var ju säkert varmare någon annanstans för det är det ju alltid när man diskuterar väder oavsett om det är varmt eller kallt. "Vi hade sju minus i morse", säger någon kanske en ruggig vinterdag, och då är det ALLTID någon annan som har haft åtta och en tredje bortåt tio grader kallt. Det slår aldrig fel. Aja, hur som helst, det var varmt. Hade det inte varit för att väderleksrapporten utlovat svalare väder och kanske till och med en regnskur i veckan som kommer så hade jag varit deprimerad, men nu kunde man väl härda ut med hjälp av glass, korsdrag och kalla drycker. Jag är verkligen inte gjord för värme. Orkar ingenting och klagar oavbrutet (som ni märker).

Vaktelbebisarna växer så det knakar. De lite äldre, som blev två veckor i lördags, har redan börjat få fjädrar. En blir vit och ser just nu ut som en snöboll. De andra, Villanelle inkluderad, blir nog alla mer eller mindre viltfärgade. Det heter säkert något flashigt när de har olika nyanser av brunspräcklighet, men det där med färger och dess beteckningar överlämnar jag åt någon annan. Villanelle har också börjat bli av med dunet och få riktiga fjädrar. Känns helt sjukt att de här små krypen ska börja lägga ägg redan om någon månad?

Snöboll, 14 dagar.

Och så blev det juli. Också helt sjukt, vart tar tiden vägen? Våren försvann i ett hav av jobb, det var inte planen men det berodde ju till mångt och mycket på Narcissus. Är fortfarande rätt bitter över hur mycket han förpestade min tillvaro och att han liksom har snott ett halvår av mitt liv. Känns det just nu lite som i alla fall. Han fick ju dessutom tre månaders arbetsbefriad uppsägningstid, vilket stör mig för jag tycker han kunde ha fått sparken rätt upp och ner på stående fot så att säga. Fast så går det ju inte till (och det tycker jag väl rent principiellt är bra, fast just i detta fall hade jag villigt och av ren elakhet kunnat avstå från alla mina principer). Nu på fredag är i alla fall Narcissus' sista dag som officiellt anställd på det här företaget. Mmm. Skadeglädjen. Den enda sanna.