Igår när jag var på bibblan så nappade jag åt mig Skuggan av en dotter av Elena Ferrante från precis-tillbakalämnat-hyllan. Inbillar ju mig att böcker som andra lånat på något sätt skulle vara en garanti för att de är bra, men så var det i alla fall inte med den här. Handlingen:
Leda har för en tid sedan gått igenom en skilsmässa och lever för sitt arbete som engelsklärare, när hon inte ägnar hon sig åt sina två döttrar. När dessa är stora nog att flytta hemifrån väljer de att förena sig med sin far som är bosatt i Kanada. Leda fasar för att bo själv och tror att hon ska lida av ensamhetens gissel. Tvärtemot vad hon föreställer sig, blir ensamtillvaron en befrielse och hon känner sig helt enkelt lättad över att slippa ansvaret. Leda beslutar sig för att åka på semester vid havet, till en liten badort i södra Italien för att riktigt rå om sig själv. Men efter några dagars avkoppling i lugn och ro börjar saker hända som hotar hennes jämvikt. En skrikig och påflugen familj gör entré på stranden och de gör hotfulla utfall mot de övriga badgästerna. När ett av barnen i famljen tappar sin docka på stranden utlöses en räcka händelser som överskuggar hela semestervistelsen. Leda börjar rannsaka sig själv och de val hon gjort som maka och mor, kanske inte alltid vad man förväntar sig av en mamma.
Och eh, nä, jag vet inte. Tycker mest den var tråkig och deppig. Karaktärerna var generellt osympatiska och det hände väl egentligen inte ett skit. Den här boken får en skrumpen pinjenöt av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar