tisdag 2 april 2019

Till stallet istället, v14, pt1

Igår red vi ute! Från början var det bara sagt att vi skulle skritta en runda runt anläggningen innan lektionen eftersom det fortfarande var ljust. Det var det när vi hade skrittat det där varvet (som tar kanske 5 minuter) också, så då skulle vi "rida fram i paddocken, så går vi in sen". Men när vi ridit fram fick Karin FEELING och tände strålkastarna och tyckte vi skulle vara ute resten av lektionen, så då tyckte vi också det. Haha. Pojken hade vårkänslor. IGEN. Tidigare på dagen hade han varit ute i skogen och bockat så att en unge flög av. Ojdå. Jaja, men nu skulle vi ju rida dressyr. I HELVETE, sa Pojken och drog igång rodeo i vänstergaloppen. IIIIIH pep den 50-åriga dressyrtanten/kontrollmänniskan, men ramlade åtminstone inte av. Karin ville ha det till att han var bakskygg, men det har jag aldrig märkt av förut och när han hade vårkänslor i skogen så red vi ju sist av alla. Tror snarare detta är ett av hans försök att slippa arbeta, för han är ju rätt bekväm av sig. Han har ju provat med att vara väldigt lat, det funkar inte. Sen körde han ju ett tag med att bara springa rakt fram istället för att arbeta på böjda spår, men det har vi ju också tagit oss igenom. Så jag misstänker att det här med att bocka kan vara en ny grej som han testar för att se om det går att möjligtvis slippa undan, för det var bara vänstergaloppen som han krånglade i och det är ju den han tycker är jobbig. Högergaloppen gick jättebra. Sen var det också sån där hög klar luft igår som gör att många hästar blir lite knäppa i huvudet, plus att han är nyklippt och har börjat få lite mer kraftfoder. Kombinationen ger uppenbarligen en pigg och lite busig Pojke.
Men sen skulle vi rida skänkelvikning i trav på diagonalen, och då gick han SOM. EN. GUD. Ja, alltså inte i själva skänkelvikningen, för där orkar han fortfarande inte riktigt. Men traven. OH MY GOD. Kändes som att jag skulle kunna rida arbetstrav under nedsittning på honom I RESTEN AV MITT LIV när han trampar under sig och vilar på steget och liksom svävar majestätiskt fram som han gjorde igår när vi travade runt fyrkanten. Sen var ju som sagt skänkelvikningen inte mycket att skriva hem om, men det skiter vi i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar