Härförleden besökte jag ett säteri, en större gård med anor från hur längesen som helst, i ett jobbsammanhang. Vi - en flock människor som träffades för att NÄTVERKA gubevars - satt och åt lunch (vildsvinsfilé, klyftpotatis och någon slags lökmousse, så det var verkligen inte fyskam) och samtalade lite trevande. Samtalet kom in på gården och dess historia, och en UNGDOM (22-ish) som var från trakten tog till orda.
- Jag har hört att man hade långt gående planer på att bygga ett koncentrationsläger här under andra världskriget, sa hen, och vi andra bara: VA, ÄR DET SANT? Ett koncentrationsläger? Här i det gamla och fria och på pappret neutrala Sverige? Kan det vara möjligt?
- Ja för XXX som hade gården på 30-talet, han var visst värsta nynazisten, sa ungdomen med viss emfas.
- Eeh...men om det var under andra världskriget så måste han ju ha varit nazist och inte nynazist, invände jag, ordpolis och vän av ordning, varpå ungdomen stirrade på mig lika oförstående som om jag just sagt att jag på min fritid brukade idka könsumgänge med stympade trädgårdstomtar.
- Ja, alltså nazisterna var ju verksamma under andra världskriget och däromkring, medan nynazisterna är ju dom som håller på med nationalsocialism idag, eller i alla fall efter andra världskriget, försökte jag lite pedagogiskt förklara över vildsvinsfilén.
Och det gick inte hem. Det gick fan i mig inte hem. Den här ungdomen trodde på riktigt att det var nynazisterna som byggde arbetsläger och skickade judar och homosexuella och romer och kommunister raka vägen in i gaskamrarna. Jag blev helt matt och på riktigt även lite orolig. Inte så att jag går och hoppas att människor är så korkade, men hellre att det är en som är lite korkad än en hel generation som är helt historielös och inte fattar något av någonting. Nu hugger jag varenda en under 30 som kommer i min väg och förhör dom rätt aggressivt om vad de vet om Hitler och hans hantlangare. Kanske inte det bästa sättet att få nya kompisar på, men vadfan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar