Har precis läst ut Häxan av Camilla Läckberg och ja, ja, ja, jag vet att man "ska" himla med ögonen och tycka att det är skräp, men jag har läst alla hennes böcker och tycker de är helt okej och stundtals på gränsen till riktigt bra, och det står jag för. Det är skickligt uppbyggda intriger där förutsättningarna ändras och man nästan aldrig på förhand kan gissa vem som är mördaren och vad hen i så fall skulle ha för motiv. I princip spännande från första till sista sidan, och Häxan var inget undantag i det avseendet. På minussidan kan karaktärerna kännas lite platta och liksom endimensionella och lite väl stereotypa emellanåt. Det är den lata, odugliga och självupptagna chefen, den temperamentsfulla latinamerikanskan, den snälla storasystern, de busiga småpojkarna, den moderliga sekreteraren, den präktiga polisen, den begåvade och rika författarinnan, den dominanta svärmodern. Det hjälper liksom inte att plötsligt låta den självupptagna helt oväntat göra något super-altruistiskt en stund, det känns ändå som ett rätt stelt och väldigt osannolikt persongalleri. Och snälla, bespara mig hemskt gärna sliskigheter i stil med "fortfarande, efter alla dessa år, blev hon knäsvag av att bara möta hans blick", och liknande. Och varför i helvete måste det vara så djävla MÅNGA att hålla reda på? Det är Erica och Patric och deras barn, det är Mellberg och Rita, det är Paula och hennes fru och deras barn, det är Anna och Dan och deras barn, det är Martin och Tuva och Gösta och Annika och Kristina och säkert någon mer som jag har glömt som liksom bara tillhör baslaget, de som alltid är med i alla böcker. I den här boken är det dessutom Stella och Linnea och Eva och Peter och Sanna och Vendela och Marie och Jessie och Helen och James och Sam och Nils och Gun och Bill och Adnan och Khalil och Karim och Amina och Dagmar och Viola och Leif och säkert ytterligare ett gäng, och utöver det är det en parallell berättelse som utspelade sig på 1600-talet och som strängt taget inte tillförde den här boken så värst mycket mer än ytterligare en flock karaktärer (Elin, Märta, Britta, Preben, Ebba och så vidare) att hålla reda på. Just den biten hade jag faktiskt kunnat vara helt utan, för själva twisten med bokens titel och kopplingen till den nutida berättelsen kändes väldigt lam. Och bitar av dialogen känns vä-hä-häldigt konstruerad. Men resten var som sagt okej. Spännande rent av, åtminstone när man hade fått någorlunda koll på persongalleriet.
Den här boken får trots allt fyra små handeldvapen av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar