I lördags slog VÅREN till på allvar och bjussade på sol, blå himmel och tjugo grader varmt. Åkte till stallet, för nu ska jag ju rida ett par gånger på lördagarna innan jag byter grupp, och ridläraren bara "alltså, det är för fint väder för att INTE rida ut". GULP, kände jag lite då. För även om jag inte längre är darrigt nervös inför varje lektion så är det ändå rätt gött att hålla sig innanför ridhusets fyra väggar. Tycker mesiga jag då. Annat var det förr, när man utan vidare hoppade upp och galopperade iväg barbacka utan hjälm, men tralala, det var för längesen, så längesen. Ja, men här var det ju bara att bita ihop och hänga med. Fick tack och lov min ÄLG även i denna grupp, så det kändes ju bra. Och det var en härlig ridtur, även om jag inte kunde låta bli att reta ihjäl mig på folk som inte fattar de mest elementära grejer. När man rider i kolonn så är det så att det som sägs i täten skickas bakåt i ledet, det är sen gammalt men ridläraren gick ändå igenom det noggrant eftersom ingenting uppenbarligen är självklart för någon. Jaha, men vad hon missade var att säga att när man skickar något bakåt så VÄNDER MAN PÅ HUVUDET, för annars hörs det nämligen väldigt dåligt. Det tror man ju är fundamentalt för en art som bygger mycket av sin kommunikation på det auditiva, men uppenbarligen inte. Jag och Älgen hamnade vi sist i ledet, och tyvärr var det här ingen vanlig uteritt där man bara kunde lunka på i Guds gröna natur utan en tanke i huvudet, utan här skulle man vara aktiv och det skulle göras skänkelvikningar och tempoväxlingar och sånt där mellan varven. Av vilket jag fattade nada, för när det otydliga mumlet från främre delen av kolonnen nått mig och jag hade fått säga "VA?" och sedan fått ytterligare ett mumlande som skulle föreställa ett förtydligande, ja då var det dags att göra något annat. Men aja, det var ju en skön ridtur och inget dramatiskt hände. Vi till och med galopperade. I paddocken, när vi kom tillbaks till stallet, men dock utomhus. Jag överlevde det med.
Nästa helg är vi ett gäng som ska rida islandshäst. På det stället där vi har varit de senaste åren har jag beskrivit mig som en med "ridvana, men väldigt ringrostig och väldigt mesig" och så har jag fått nån lat gammal rackare, vilket passar mig perfekt i alla väder. Nu är jag något mindre ringrostig och kanske eventuellt även något mindre mesig, men vet inte om jag ska out:a detta. Får kanske en som är VILD då? Mohahaha. Ja, den som lever får se. STAY TUNED.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar