tisdag 30 juli 2013

Le mardi heter det va, tisdag på franska?

Idag har det varit mulet, ganska svalt och regnat. Halleluja! Gick en promenad med taxarna och sprang en bit. Gjorde inte ont någonstans. HALLELUJA PRAISE THE LORD. Blev aspeppad på löpträning, spänstade hem, laddade ner en träningsapp som jag har spanat in tidigare men i min bitterhet över måndagsexemplarkroppen låtit bli att installera. Kollade vädret, nu är ett nytt högtryck på ingång och det ska bli 28 grader varmt i dagarna som kommer. Jaha, men tack för den. Hatar att springa när det är varmt, och att springa när man är otränad och det är ökenhetta är ungefär likvärdigt med att frivilligt kliva en krets längre in mot helvetets brinnande eldar. Så har jag väntat i cirka en evighet på att "komma igång igen" så kan jag väl vänta ett tag till, antar jag.





Har fortfarande inte orkat föra över bilder från telefonen till datorn, så därför bjussar jag på en bild som jag tog på Maltesholms slott förra veckan. Tänkte att bilden skulle vara djup och symbolisera...någonting, med låset och grinden och alltihop, lite oklart vad och skitsamma för baby Gabriel hann slänga fram näven som en annan handbollsmålvakt och därmed skapa en annan form av symbolik, lika oklart vilken här också.

På Maltesholms slott är det fint så in i vassen. Det är släkten Palmstierna som äger det, så de har väl råd.  När vi var där så sladdade det in en fräsig bil på borggården och tutade ilsket på oss, sedan hoppade det ur en dam och stegade in på slottet. Vi spekulerade i varför hon var så djävla stingslig, för vi uppehöll oss på den yttre borggården, där det är tillåtet för pöbeln att vistas. Jag föreslog att det kanske inte alls var någon riking utan kanske städerskan som hade bråttom till jobbet, Palmstiernorna är kanske petiga med tiderna, men Lisa, som har blick för sånt som jag aldrig lägger märke till och fattar, sa att ladyn hade en Birkinväska och såna kostar typ 30 000 kronor. Alltså fatta, TRETTIOTUSEN för en djävla väska som inte ens såg speciellt märkvärdig ut. Om jag skulle betala trettio papp för en väska så skulle den vara juvelbeströdd och med spännen i äkta guld, sådär nyrikt pråligt som jag antar att Palmstiernorna inte behöver förhäva sig med eftersom de haft pengar och makt i GENERATIONER.   Har köpt en bok på loppis om den nya överklassen i Sverige, där står det bland annat om hur fjuttigt och B det är att bli bjuden på jakt till de skånska godsen typ i september om jakten är i oktober. För då är man med på någon  B-lista med nyrika uppkomlingar som bara blir kontaktade om tillräckligt många på A-listan, innehållande viktigare personer med gamla pengar, tackar nej.  Ett överklassens reservlag. Det var också viktigt att man inte kom i sprillans nya jaktkläder, utan helst skulle det vara farfars lappade tweedbyxor och morbror Carls gamla avlagda hagelgevär som han hade på den kungliga ripjakten 1952. Och hade man inget sånt så var det extra viktigt att man köpte sina jaktkläder i en asdyr affär i Stockholm.

Jag var förresten inne i en affär i Stockholm och köpte byxor. I affären såldes vapen, ammunition och kläder till poliser och väktare och folk som jagar, fast kanske inte i första hand fasaner ihop med överklassen, utan snarare folk som aldrig kommer att ta jägarexamen eller avlossa ett enda skott utanför förorternas gängbråk. Det var mycket kamouflage, men jag hittade i alla fall ett par vrålsnygga byxor i neutral färg. Ibland ser jag folk i min egen ålder (45) och tänker att de klär sig som tanter, fast det kanske är jag som inte hänger med. Jag är ju faktiskt mormor och allt, då kanske man inte köper sina kläder i en vapenaffär. Men hellre terrorist än tant, som jag brukar säga. I alla fall. Medan jag betalade så kom det in två snorungar som inte såg ut att ens ha åldern inne för att få övningsköra. Spinkiga och finniga och man kunde riktigt se på dom att deras största äventyr här i världen hittills hade varit att skolka från hemkunskapen och spana in tjejernas omklädningsrum i gympahallen. De pratade högt och ljudligt om vilka vapen de skulle köpa (förmodligen i en framtid när de hade obegränsat med pengar) och pekade och stod i och hade sig, och när det blev deras tur (det fanns två kassor) sa den ena att han ville titta på "ett vapen, i första hand en pistol".
- Då får jag be att få se på din legitimation, sa expediten i den andra kassan myndigt.
- Det är okej, han är över arton, kontrade "min" expedit blixtsnabbt samtidigt som han stoppade ner mina terroristbyxor i en kasse och räckte över den till mig medan den förste expediten helt mesigt började plocka med pickadollerna som om det vore lakritsremmar. Hade lust att ifrågasätta om det är så djävla lätt att få tag på vapen, men kände mig inte riktigt bekväm med diskussionen som eventuellt skulle följa, där jag skulle stå obeväpnad och käfta med muskulösa karlar i kamouflagekläder från topp till tå bakom en disk där det förvarades både skjutvapen och skarp ammunition, så mesiga jag tog min kasse och dröp av och gick och köpte glass istället.

Sånt händer aldrig här i Ankeborg. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar