Det är knappt jag orkar blogga om handbollen, så deprimerande är det. Fast ändå inte, för det är ju väldigt spännande matcher och bra handboll. Fast vi får ju inte riktigt till det ändå. Och när man sedan sitter där efter slutsignalen, med sextio minuters ackumulerad sport-tv-soffa-adrenalinproduktion susande runt i systemet, då känns det bara...tomt.
Kvällstidningsjournalistik är ju som bekant inte mycket att hänga i julgranen, enligt mig. Men ännu värre är de så kallade "läsarna" (som Aftonbladet alltid hänvisar till som en källa av allsmäktigt vetande och tyckande), som verkar vara den mest odugliga livsform som går att uppbringa. Så fort en artikel har producerats så kastar sig ett gäng veta-bäst-babianer över den och tycker att de vet ännu mer och bättre om precis allting*. De verkar inte ha någon annan sysselsättning i detta livet utöver att kommentera och föra evighetslånga pseudo-diskussioner i anslutning till varje artikel, oavsett vad den handlar om. Det är så dumt att det nästan är roligt.
Men de får FAN inte såga svenska handbollslandslaget. Jag kan väl också undra lite varför "vi" gör så få mål från kanterna nuförtiden. Och om det är så störande för motståndarna att växla försvarsuppställning från 6-0 till 5-1 att det (enligt uppgift från matchen igår) tar tre-fyra anfall innan motståndarna ställt om sitt anfallsspel, varför växlar man inte från 6-0 till 5-1 lite oftare då? Kan man ju undra. Men man får väl ändå utgå från att Ola & Staffan vet vad de gör och att de och framför allt spelarna också vill vinna matchen, inte bara vi tv-soffs-experter som suktar efter ära och medaljer.
Nu är det bara att spotta i nävarna och ta nya friska tag. Tyskland på fredag. Tyskland har ju till och med förlorat två världskrig. Nog ska vi väl spöa Tyskland och gå vidare? Kom igen nu!
* Ok, jag tycker väl också att jag oftast vet mer och bättre än kvällstidningsjournalister. Men jag skulle aldrig sänka mig så lågt att jag skulle sitta och fälla så kallade expertkommentarer i artiklarnas kommentarsfält. Hear my voice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar