onsdag 18 november 2009

Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind

Häromdagen var jag i stan för att växla pengar. Det låter både exotiskt och lite exklusivt i dessa tider med monetära unioner och dålig valutakurs. Jag minns att det var ett argument inför EMU-omröstningen, att sen skulle man minsann slippa såna här bekymmer, men jag kan inte påstå att jag någonsin har legat sömnlös för det. Så tillhör jag i och för sig den kategori människor som aldrig har sett Medelhavet. Jag vet faktiskt inte om vi ens är så många att det går att kalla oss "kategori", det är kanske bara jag i hela Sverige som är så djävulskt dålig på att resa. 

Hur som helst, till helgen bär det av till Köpenhamn. Och till det behövs danska pengar. Förra gången vi var i Danmark växlade jag 300 svenska kronor och fick typ 175 danska. Den här gången växlade jag 1000 svenska och fick typ 175 danska. Nej, fullt så illa var det inte, men närapå.
Inne på Forex så satt det gigantiska anslag där Forex själva i rätt så bistra ordalag rådde en att vara ytterst diskret och inte gå omkring och liksom flasha med sina slantar så att andra såg det. När jag skulle få min lilla hög med danska sedlar så frågade Forex-killen om jag ville ha dom i ett kuvert. Det tyckte jag lät som en bra idé, så att man inte av ren distraktion gav bort en dyr dansk tjuga istället för en billig svensk. Och då fick jag en jättestor illgul plastficka med FOREX i jättebokstäver, som riktigt skrek ut att här fanns det stålar att stjäla. Kuvertet var så stort att det inte fick plats i plånboken, så medan jag försökte administrera det här med att snabbt och diskret stoppa undan pengarna så att ingen såg dem undgick det istället knappt en enda människa i hela Ankeborg.

Forex, det här var faktiskt inte särskilt genomtänkt alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar