Igår såg vi den danska filmen Pusher från 1996. Säga vad man vill om danskar, men de kan göra film. Och nu menar jag verkligen inte dogma och annat skumt Lars von Trier-trams, men dansk action brukar vara finfint att smaska i sig. Och Pusher var inget undantag. Och det var ju inte klokt sån otur han den här Frank hade med precis allting. Fast han fick förstås skylla sig själv. Vi bara: Frank, GÖR DET INTE. Men han lyssnade förstås inte utan bara fortsatte med sitt, och då gick det ju som det gick. Våldsamt, spännande, småroligt och lite sorgligt* på en och samma gång. Bättre kan det ju knappast bli.
Nu måste vi få tag på Pusher II fort som bara den.
* Nu menar jag inte att jag känner medlidande med Frank, för han har fan i mig bara sig själv att skylla. Men Vic var det lite synd om. Jag antar att hon OCKSÅ har sig själv att skylla, hon måste ju inte hänga med Frank när han är en sån taskmört. Men ändå. Deras relation fick mig att känna mig en smula illa till mods.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar