Jag måste erkänna att det är ganska sällan som jag går omkring och funderar på hur bakgrundsbelysningen till instrumentbrädan i bilen är konstruerad. För att vara helt uppriktig så har jag aldrig förut skänkt det en tanke förrän igår, när sagda belysning helt oprovocerat slocknade någonstans i närheten av Brösarps backar igår kväll.
Det blev...svart. Jag hade helt plötsligt ingen aning om hur fort jag körde eller hur mycket bensin jag hade kvar eller vad klockan var. Det var riktigt kusligt. Efter ett tag tändes den, bara för att lika raskt och illvilligt slockna igen. Det var ganska påfrestande, måste jag säga. Och eftersom jag verkade vara den enda bilburna människan i rörelse på hela Österlen så var det inte så himla lätt att "följa strömmen", som Christian så käckt föreslog att jag skulle ha gjort när jag återberättade denna upplevelse i fikarummet idag.
Fikarummet är ett bra forum om man vill ha goda råd. Eller KAN vara. Gränsen mellan att få goda råd och bli utskrattad är hårfin, och min naiva teori om att "glödlampan nog hade lossnat lite" möttes av ett så massivt hånskratt att en mindre härdad person förmodligen hade styrt raka vägen in i en bergvägg vid sin nästa och mörklagda biltur. Fraser som Tror du det bara finns EN lampa där...HA HA HA varvades med Har du aldrig tänkt på att ljuset INTE är starkast i mitten av instrumentbrädan och Volvo...bilen som lyser med EN 25 Wattslampa och råa skrattsalvor.
Någon hjälp stod inte att få här, så jag fick gå och tala ut med bilkloka män i ett annat fikarum, som genast trodde sig veta att det med 99 % säkerhet berodde på reostaten. För alla som inte vet vad en reostat är kan jag (numera) berätta att det är ett slags motstånd, med vilket man (i detta fallet) reglerar ljusstyrkan i en seriekoppling. Om jag förstod det hela rätt. Nu återstår bara att testa denna om denna teori håller. Jag får väl göra mig något ärende utanför stan och efter mörkrets inbrott vad det lider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar