Idag har vi, delar av järngänget på jobbet, genomfört den enormt prestigefyllda Bockebodarundan. Prestigefylld för oss i alla fall, och den som tror att Skåne är platt kan få hänga med nästa år och stifta närmare kontakt med Nävlingeåsens topografi. Dessvärre är Skåne extremt platt just där jag bor så det blir väl inte så mycket bevänt med backträningen för egen del, det finns en viadukt över järnvägen men det är också allt.
Bockebodarundan ingår i Skånes Grand Prix och det lät ju förfärligt allvarligt och vi oroade oss en del för att vår hybris skulle skämma ut oss för all framtid. Tänk om det bara var vi och typ såna som Johan Modig som ställde upp? Vi är ju mer glada amatörer, med betoning på både glada men framför allt på amatörer*.
Fast när vi hade brandövning på jobbet i tordags berättade Linda, som något illavarslande kom ut sist av alla vid utrymningen av ekonomiavdelningen, att några hon kände från Skatteverket hade anmält sig. Det lät lugnande, för jag tror att många som jobbar på Skatteverket är tjocka tanter med permanentat hår. Fast jag hade fel som vanligt.
I vår klass, "Motion Tjejer 10 km", startade bland andra Jenny, Linda och jag, och så hon som vann Lidingöloppet i år. Det kändes ju lite som en ära att komma sist i ett sådant sällskap. För det gjorde jag, bortsett från en som aldrig kom till start och Linda som valde att bryta efter 5 km. Fast på resultatlistan stod hon som "diskvalificerad". Det lät ju värre än vad det var, och den officiella versionen är numera att Linda har gått loss med ett järnrör bland såväl medtävlande som funktionärer. Hon har även testat positivt för Hemohes och erbjudit några av tidtagarna mutresor till Polen.
Det är nästan så man längtar till jobbet så att vi kan plantera detta frö av ondsint förtal. Och sedan ska vi börja jobba hårt för att få ihop lag till Lucia-stafetten, där vi planerar att utmana farmarlaget som här i bloggen får gå under benämningen "The Gadget Boys". Vi ska ge dem så mycket spö att de aldrig mer kommer att kunna visa sig i fikarummet utan att känna skam.
Hybris är bara förnamnet, men vadå då?
* Förlåt Magnus och Christian för att jag generaliserar in er i vår mediokra skara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar