Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda

Nu blir det ytterligare ett par dagars bloggvila, för i eftermiddag bär det av utomlands. Danmark alltså, det ger väl inga backpackerpoäng precis, men ändå, förstår man inte vad som sägs, och det gör ju som bekant inte jag, så är det tillräckligt exotiskt för mig. Jag har inte så höga krav på spänning i tillvaron.

Det är jag och Katarina och så en massa karlar från jobbet, så jag förväntar mig att det ska vara sådär riktigt råbarkat och ociviliserat i det svenska lägret, nästan så att det gamla vikingablodet ska börja svalla i ådrorna när vi möter våra danska kollegor. Fast mest hoppas jag att jag ska förstå vad de säger, och även att själv kunna göra mig förstådd. Jag har alltid inbillat mig att det ju måste vara mycket lättare för dem att förstå mig än tvärtom, för jag talar ju mycket tydligare. Men så är det visst inte alls. 

Man får bara hoppas att det inte blir några språkliga missförstånd så att känsliga jobbrelationer sätts på spel. Det jag vet om Danmark härrör sig i mångt och mycket till hur man firade jul hos kung Harald Blåtand i Röde Orm, och där fanns det ju några synnerligen lättretliga typer. Jag hoppas verkligen att Danmark har blivit lite mer tolerant sedan dess.