Bara för att jag skrev sådär om Alex Schulman i förra inlägget så var han tvungen att ge sig tillkänna. Ja, inte till mig personligen, jag betvivlar starkt att han läst om sina egna imaginära öden och äventyr i bandarernas land, men han blänkte till i högermarginalen på aftonbladet.se, ni vet där man tittar lite förstrött när man läst de mer viktiga nyheterna. Alex hade skrivit en krönika om att han inte tyckte det var okej att dela allt med sin partner. Till exempel toalettbesök och mailkonton. Och det värsta var att jag höll med honom och till och med tyckte att det var mycket sunda åsikter. Jag skulle säga upp bekantskapen med omedelbar verkan med alla som mailade från lisaochlasse@telia.se utan att skämmas.
Så snopen jag blev. Här har jag gått och retat mig litegrann på Alex Schulman, fantombloggaren, trott att om han fanns så var han säkert en dryg stockholmare som inte hade många rätt och dessutom öppet redovisat mina tankar om deportering av honom till Dödskallegrottans mörkaste hörn.
Och så visar det sig att han tycker precis som jag. Åtminstone i en fråga. Kanske inte i så många fler, men det återstår att se. Kom igen nu Alex och bekänn lite färg.
Fast sedan kände jag att jag nog faktiskt inte heller ville veta någonting om vad han och hans fru gör på toaletten. Tillbaks till Dödskallegrottan där du hör hemma, Alex, jag vet fortfarande inte vem du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar