D.I.V.O.R.C.E.

Igår tittade jag på mitt nya älsklingsprogram, "Skild". Eller, jag är väl fortfarande ganska skeptisk till programmet som sådant, det är enbart Mike Syréns fantastiska insats som programledare som gör att jag numera sitter som ett tänt ljus framför tv:n varje tisdagskväll. 

Gårdagens program bjöd på oanade höjdpunkter. Till exempel dök advokat Peter från första programmet upp, mannen som såg ut som och lät som en karikatyr av och liknade en nidbild av Carl Bildt i kombination med Patrick Bateman i American Psycho. Förra gången berättade han om sin otrohet, den här gången skulle han tala om barnen. Han var förstås en fantastisk pappa. Även om han jobbade 80 timmar i veckan och hade varit otrogen mot sina barns mor när hon var höggravid så var han ändå fantastisk, åtminstone om han fick säga det själv.

Och så var det en proper kvinna i 55-årsåldern som stod i sitt kök och kokade kaffe när Mike ställde den laddade frågan Men Agneta var ju din kompis, och nu var hon ihop med din man, hur kände du då? och hon svarade i en närmast glättig ton, som om hon beskrev sina semesterplaner Ja, jag ville ju döda henne... köra över henne med bilen. Eller så ville jag att Kenneth skulle dö. Allt medan hon helt oberörd fortsatte att mäta upp kaffepulver. Patrick Bateman, du är ute ur bilden. 

Nej, det är nog bara Mike själv som håller måttet vid en kritisk granskning. Jag blir bara mer och mer förtjust i honom och ångrar nu bittert att jag aldrig, för 25 år sedan, när vi, för att uttrycka det som han gjorde i gårdagens program, "hängde", utnyttjade den åtminstone teoretiska möjligheten att lägga in en stöt. Fast den teoretiska möjligheten grusades nog rätt rejält genom en klassisk tonårskaskadkräkning efter ett alltför rikligt intag av Systembolagets prisvärdaste rödvin Aurora. Förlåt, Mike, det var verkligen inte meningen att stänka ner dina kängor. Hör av dig så ska jag gottgöra denna pinsamma malör på något sätt. 

Alla som tror att Mike kommer att höra av sig nu räcker upp en hand. Men kom igen nu då.