Över 30 % av aftonbladet.se:s läsare kunde tänka sig att byta ut sin partner mot en robot, läste jag tidigare i dag då jag lockades att klicka på den lätt fantasieggande rubriken Om några år har vi robotsex. Jag antar i och med detta att kampen för demokrati i Burma inte har något större nyhetsvärde längre.
Vissa bloggar verkar dessutom redan vara skrivna av robotar, så det kanske är jag som är efter min tid som vanligt. Nu vet jag att det är högst frivilligt att läsa andras bloggar, och jag vet att det står var och en fritt att skriva precis som den vill, men ändå. Någon gång om dagen brukar jag klicka runt på slumpmässigt utvalda bloggar och det är förundrande hur fruktansvärt mycket som är riktigt skitdåligt. Vad är det som får människor att fylla inlägg efter inlägg med meningslöst dravel i stil med Godmorgon, idag är det 2 minusgrader ute. Snart är kaffet klart! alternativt Nu börjar det bli dags att krypa till kojs. Hoppas ni haft en bra dag, det har jag. Godnatt! och ingenting mer än det, dag ut och dag in? Jag antar att det fyller någon slags funktion, men jag har ännu inte kommit på vad det skulle kunna vara.
Inte för att folk i allmänhet kanske har så himla spännande liv, men tycker man verkligen att det är meningsfullt att dokumentera att man har ätit frukost och snart ska gå till jobbet var och varannan dag? Är det verkligen så upphetsande att man känner att man måste nedteckna detta till om- och eftervärlden? Vad vill man uppnå med detta? Och hur i hela friden orkar någon läsa samma meningslösa smörja dag ut och dag in, och till och med verka engagerade i kommentarsfälten? Jag blir helt matt bara av tanken, herregud, har ni inget vettigare för er*?
Jag öppnar härmed upp för vem som helst att skriva bittra kommentarer i stil med Vadå då, tycker du att du är så himla bra själv då? Världen är så förutsägbar ibland. Man kunde nästan tro att robotarna redan tagit över.
* Fast jag är ju hemskt dålig på att kommentera även de bloggar jag tycker är bra. Jag ska skärpa mig, jag lovar.
tisdag 23 oktober 2007
Robotar lever, överallt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar