Dödens Röda Blomma

I min familj finns en bok som heter Dödens Röda Blomma. Ingen vill riktigt kännas vid den eller ta på sig ansvaret för att ha köpt den. För tillfället är det jag som har vårdnaden om den och av skäl som kommer att förklaras nedan är det ingen som gör några direkta anspråk på att förändra den situationen. Ingen tvist om vem som är rättmätig ägare till denna kioskvältare av världsklass.

Författaren till detta tveksamma mästerverk heter Robert Charles han bredvid Henri Charrière och skäms i min bokhylla. Nu är väl kanske inte "Papillon" och "Revansch" titlar som man slänger ur sig för att impa när man sitter och fikar med Horace Engdahl, men i sällskap av Dödens Röda Blomma framstår dessa böcker som något av det mest majestätiska litteraturen har kunnat frambringa genom tiderna. 

Dödens Röda Blomma börjar med att en grupp ryska vetenskapsmän är på hemlig expedition i en "förbjuden zon" utanför en förmodat fiktiv rysk by som utsatts för någon form av radioaktiv strålning. En av vetenskapsmännen är biolog och har med sig en sekreterare som heter Galina. En dag när Galina är ute och sträcker på benen för att få lite omväxling framför slitet vid skrivmaskinen så hittar hon små vackra röda blommor som verkar vara en mutation av hittills oidentifierat slag. Och naturligtvis tycker hon att de skulle göra sig fint hemma i lägenheten i Moskva så hon gräver upp ett par stycken och tar med hem. Den ena ger hon till sin bror som är i flottan, och den andra behåller hon själv. 

Och så en natt vaknar brodern i flottan i sin koj och upptäcker att blomman har slingrat sina klängen runt hans finger så att han knappt kommer loss, men han vill ändå inte göra sig av med den för då tror han att Galina skulle bli sårad, som om hon skulle komma på oväntat besök på trålaren "Jenisej". Samtidigt i Moskva kommer Galina hem och upptäcker att kanariefågeln är borta och till slut hittar hon den insnärjd i Dödens Röda Blomma som plötsligt blivit mycket större. Och hon kan inte HELLER göra sig av med den, för tänk om någon hittade den och det skulle komma fram att hon tagit med sig en växt från den förbjudna zonen, då skulle hon säkert få sparken så hon låter det bero. Nästa dag upptäcker hon att blomman har ätit upp hennes kattunge och är nu avsevärt mycket större. Nu inser Galina att hon måste göra sig av med den, så hon eldar upp Dödens Röda Blomma i pannrummet, men naturligtvis har den hunnit fröså sig i rabatten utanför huset först.  

Och Galinas bror gör upptäckten att Dödens Röda Blomma växer som bara den av saltvatten och naturligtvis blir det storm och när vågorna rullar in så växer sig blomman gigantisk över bara en natt, och när brodern släpar sig in i hytten efter hårt arbete på däck så dröjer det inte många sekunder förrän Dödens Röda Blomma kastar sig över honom och äter upp honom och växer ännu mer. Och besättningen rusar till undsättning och ska yxa loss honom och det blir världens kalabalik i hytten och stormen tar ny fart och alle man är inte på däck, utan slåss mot en rasande växt och hela båten går under med man och allt utanför Skottlands nordkust. 

Och utanför Skottlands nordkust har precis en familj med en entusiastisk fågelskådande man och en uttråkad fru som flirtar med en annan och det vet mannen om och det är därför han vill att hela familjen ska flytta långt bort från all ära och redlighet, slagit ner sina bopålar på en liten i det närmaste öde ö där det bara bor ett par unga och strävsamma fårfarmare. Och naturligtvis fladdrar det dit några frön från det sjunkande skeppet, som gror på nolltid och börjar livnära sig på kaniner och får. Och så kolonialiserar Dödens Röda Blomma ön på mycket kort tid och det är ett sabla spring och huggande med yxor och fårskelett som kramas sönder med krasande ljud och mitt i alltihop ska ett kvinnfolk till att föda barn medan Dödens Röda Blomma har omringat huset och bankar hotfullt på fönstren med sina tentakler för den känner lukten av BLOD. 
Men så blir alla räddade i sista stund av en driftig yngling i båt och man tror att nu ska allting ordna sig, MEN då råkar de passera det ställe där den ryska båten ligger på havsbotten och det exemplaret av Dödens Röda Blomma har redan anpassat sig till ett liv under vatten och har livnärt sig på fisk men är sugen på annat, och när den lilla räddningsexpeditionen passerar över vraket så bara FLYGER det upp en enormt stridsduglig tentakel från havets botten och det blir knivslagsmål och dramatik och man över bord och mera knivslagsmål och de drunknar nästan, men som genom ett mirakel lyckas de ta sig upp på båten igen och den uttråkade frun kommer på JUST DÅ att hon nog älskar sin man i alla  fall och säger det och han är storsint och beredd att dra ett streck över allt som hänt. 

Och under tiden som detta utspelas så skildras några små cliffhangers i form av exemplaren i rabatten i Moskva som växer och frodas av gråsparvar och gnagare, samt några andra exemplar som frösått sig i en rysk by i närheten av "den förbjudna zonen" och som äter vargar och annat smått och gott. Och RAF bombar ön utanför Skottlands kust med napalm, MEN Dödesn Röda Blomma överlever även det och skjuter upp nya späda tentakler ur askan, fast det är det ingen som ser. 

Och ungefär där slutar boken. Man får själv föreställa sig resten, antar jag. Om man vill. Jag är inte säker på att jag vill. Jag bara undrar vem som vill ta på sig ansvaret för att ha gett ut den här boken. Vem som kände att "det här är en så bra berättelse att alla borde få ta del av den". Hur ser den människan ut och vad har  den personen för bakgrund och värderingar i livet i allmänhet?

Eller nej, förresten. Jag vill inte veta. Och jag hoppas verkligen inte att någon kommer på tanken att göra film av detta...Men om någon tänker göra det så ska jag maila och tipsa om att Christian är sugen på att vara med och är som klippt och skuren i rollen som Galina. Eller kanske som ett av fåren. 
 
Det kanske skulle få honom på andra tankar och lära honom att veta hut.