Min fredagskväll i sängen med Ulf Lundell

Nu har fredagskvälls-syndromet slagit till igen. Det går ut på att jag hellre vill prioritera att ligga i sängen och läsa och/eller lyssna på musik istället för att ägna mig åt sex, droger och rockn’roll som är mer brukligt. Eller droger vet jag inte precis, och sex är ju för all del också tämligen sparsamt förekommande, det är egentligen bara rockn’roll som återstår, åtminstone de dagar jag inte föredrar att lyssna på visor av Dan Andersson eller Evert Taube.  

Nu ska jag läsa Jack av Ulf Lundell. Det är en hemskt tröttsam bok, så många ord, så mycket fylla och röka och ännu fler ord, jag blir helt utmattad efter bara några sidor. Det här är en av de få böcker som jag är lite osäker på om jag har läst förut eller ej. Jag tror jag har gjort det, men det kan mycket väl ha varit hallucinationer från självupplevda rödvinsfyllor i fornstora dagar som satt oväntade spår i minnet fastän man trodde att allt var glömt och preskriberat.  

För övrigt är jag nästan släkt med skådespelaren Göran Stangertz, som spelade Jack i filmen med samma namn. Eller släkt är kanske att ta i, ett av mina ex var visst syssling med honom på ett släktträd som mer påminde om utbredning av kvickrot, sådär med både fröspridning och horisontellt utlöpande rotskott och allt. Men ändå. Jag är så gott som släkt med en kändis. Eller?