Roaming in far off territory

I förrgår, när det alltså var 32 fucking grader varmt, så upplevde vi att det ändå var rätt svalt inomhus.  Ett tag efter att man kommit in åtminstone, men det gick ju fort att vänja sig och då fick man gå ut en sväng för att få lite perspektiv. Inomhustemperaturen var nämligen 26 grader, men jämfört med 32 så var det ju...ja, svalare åtminstone. Igår morse var det fortfarande 26 grader på nedanvåningen där fönstren varit stängda under natten, och när jag kom hem igår var det som en bastu trots att det blivit mer normala sommartemperaturer utomhus, 23 grader någonting. Oh the joy of betonghus. Gick ut med hundarna i skogen, kom sedan hem och öppnade alla fönster i hela huset för att få in den lite svalare luften. Städade, bäddade rent i sängarna, tränade sedan ett pass som hette BURN, BABY, BURN som var inriktat på core. Kändes medel i jobbighet, ingen speciell träningsvärk idag så någon form av bålmuskulatur har jag väl tydligen ändå. Avslutade med lite yinyoga, sedan låg jag på soffan och läste Marianne Lindberg De Geers senaste dagbok. Älskar att läsa om hur livet puttrar på hemma hos Marianne och Carl Johan och hur gulliga de är mot varandra. 

Sen skulle hundarna ha mat och hönsen skulle stängas in. De brukar gå in självmant när de tycker det börjar bli kväll, och de som ännu inte gått in brukar komma ilande när jag kastar ut lite mat i hönsgården vilket jag gör varje kväll, men igår var det som förgjort. När jag trodde att alla var inne så visade det sig att en av Cream Legbarhönorna fortfarande örlade omkring ute i trädgården och när jag skulle fösa in henne så flaxade hon över staketet till den andra delen av trädgården, in under några buskar förstås där man inte kunde komma runt. Under det debacle som uppstod tills hon var tillbaks på rätt sida igen så promenerade de flesta av hönsen som gått in i hönsgården ut i trädgården igen. Det var bara att låta det vara och gå in och läsa en stund till, nästa gång jag kom ut så var alla inne även om jag fick leta ett bra tag  bland buskarna inne i hönsgården för att hitta Cream Legbarhönorna som är rätt skygga och håller sig på sin kant. En (Lillemor) ligger ju fortfarande och ruvar så henne vet man åtminstone var man har, men de andra två har en förmåga att göra sig osynliga. Men till sist hade jag räknat in hela flocken och kunde stänga för dom och gå in. 

Så var det fredag! Jobbveckan har väl varit sådär, känns som att alla är trötta och lite stingsliga. Känns också som att vissa personer i vissa frågor väljer att bara titta på myntets ena sida och dessutom ger sig själva orimligt mycket tolkningsföreträde, men det är väl bara att försöka släppa det och gå vidare.  Tänker att karma kommer att bita dessa människor i röven på ett eller annat sätt, den som sitter tillräckligt länge vid floden ser förr eller senare sina fiender flyta förbi, osv. 

Idag ska jag springa intervaller efter jobbet så får jag se hur det känns. Förhoppningsvis bra? Sen hem och slappa resten av dagen och så tidigt i säng. Imorgon ska jag vara med på en prova på-dag i ett hundsammanhang. Är verkligen inte jättepepp, men har man lovat (vilket jag gjorde i ett svagt ögonblick) så har man och då får man bara ta sig samman och vara professionell. Men resten av helgen är det i alla fall tomt i kalendern. Min man jobbar sista dagen innan semestern idag, själv ska jag knota på i tre veckor till. Vi får en vecka tillsammans i år i alla fall, förra året fick vi noll. Fördelen med det upplägget är i alla fall att min man förhoppningsvis ska bygga klart (det förbannade) uthuset under sina tre ensamma veckor så att vi kan få ordning där. Det är ju längesen golv, tak och väggar kom på plats,  så egentligen är det bara detaljer som återstår. Olyckligtvis är det enligt min man petigt med detaljerna, och petigt är därför också lika med "tar jättelång tid" även om han faktiskt har varit disciplinerad och gjort något lite nästan varje dag även i veckorna och då går det ju åtminstone framåt. Hans problem är att han ibland har enormt lång startsträcka, och tidigare evighetsprojekt har blivit evighetsprojekt just för att det inte har blivit något gjort i veckorna p g a trött efter jobbet (vilket jag i och för sig förstår och respekterar), men sen har heller inget blivit gjort på helgen p g a då ska man vara ledig. Men det var då, nu är han ute en stund varje kväll OCH rätt många timmar varje helg. Sen är det ju otroligt att det ska ta sådan tid ändå, det räcker tydligen inte att räkna med faktor Pi utan man får kanske börja multiplicera med något i stil med Avogadros konstant (6.02214076×1023) för att komma någonstans i närheten av så lång tid (och så mycket pengar) som ett byggprojekt faktiskt tar vs vad man ursprungligen uppskattar. 

Apropå pengar så kom det ett prisförslag från verkstaden för att fixa det som de upptäckte på servicen, det var bromsar och  stötdämpare och fan vet vad mer som skulle bytas och det skulle landa på närmare 20 papp, och då är ändå bilverkstan i byn en av de billigare. ZzzZZZzzz. Hatar bilar, eller rättare sagt allting som kostar pengar som man aldrig får tillbaks. Vi får kanske köpa en annan bil? tyckte min man, men det är ju inte som att det alternativet kommer att bli billigare. Hur man än vänder sig har man röven bak, osv. 

Jaja, det får bli ett senare bekymmer. Nu ska arbetsdagen stökas undan så att det kan bli helg någon gång. 

Trettiotvå grader i skuggan

Igår var det väl någon form av värmerekord, det gjorde väl inte så mycket så länge man satt på sitt svala luftkonditionerade kontor, men förr eller senare får man ju bege sig ut i verkligheten och där var det varmt. VÄLDIGT varmt. Tog en promenad samma runda som jag egentligen hade tänkt springa, det var jobbigt nog även om det tack och lov fläktade lite. De delar som gick i skogen var skuggiga och lite mer behagliga, men där var det en massa flugor så det var inte fullt så behagligt som man skulle kunna önskat.  Fick i alla fall ihop en runda på lite drygt 6 kilometer. 

Svängde inom affären på hemvägen, kom hem, släppte ut hundarna i trädgården, anser inte att de har något större behov av att gå promenader när det är så här varmt. Pratade i telefon med min bror, gick och släppte ut hönsen i sin del av trädgården, undrade sedan var Tage hade blivit av och det visade sig att han hade hittat herr eller fru Igelkott som synts lite då och då i trädgården nu i år, och han försökte göra processen kort med denna, som han upplever det, inkräktare. Erfarenheten borde ha lärt honom att det inte är en bra idé, men konsekvensanalyser är uppenbarligen inte hans starka sida. Fick tag på honom, konstaterade att han blödde i munnen men det är synd att påstå att han verkade ledsen för det. Tog in hundarna igen, pratade vidare en god stund med min bror, gjorde sedan fotrehab och körde ett lite längre yinyogapass. Tidigare har jag bara kört korta varianter på kanske en kvart, nu testade jag ett som var 40 minuter. Det gick bra och var precis lagom nivå av träning i värmen. 

Gjorde en smoothie och åt den plus frukt och knäckebröd till kvällsmat. Väntade på att diskmaskinen skulle bli klar så att jag skulle kunna tömma den, men det var ju FAN vad det tog tid. Gick ut och samlade in hönsen, fyllde på vatten i alla deras behållare, vattnade lite av mina sådder, gick in, nähä, det var fortfarande 20 minuter kvar. Gick upp och lade kläder som ska till klädinsamling och som har legat på en stol i sovrummet rätt länge i väntan på att jag ska få feeling, i en säck. Fick ytterligare feeling och rensade ut lite mer ur garderoben. Blev en säck till, ingen av dom var fulla upp till kanten, men ändå. Bar ut dom i bilen och tänkte slänga dom i en sån här insamlingsigloo som ligger några hundra meter från jobbet, men där fick jag tji för den var inte kvar, upptäckte jag i morse. Jaja, tror att det finns en i byn så jag får se om jag kommer ihåg det på hemvägen. Om inte den också är borttagen? Nu när textilavfall från och med i år ska sorteras ut separat så fick ju folk i alla fall i början av året det inte alls genomtänkta rådet att lägga sina trasiga och smutsiga kläder i klädinsamlingarna eftersom återvinningscentralerna inte hade någon lösning, i alla fall inte häromkring. Det kan väl vem som helst kunde begripa att Erikshjälpen och Röda Korset och liknande inte har någon som helst nytta av gammal lump, och hur svårt kunde det vara för återvinningscentralerna att bara ställa ut en container och märka den med "textilavfall"? Jättesvårt tydligen, för det tog flera månader innan det var löst. Nu är ju inte mina utrensade kläder avfall utan bara sånt jag inte använder, så det ska ju inte slängas utan lämnas till någon form av secondhandverksamhet. Får uppenbarligen sondera terrängen lite angående det. 

Idag är det torsdag, har inga jobbmöten inbokade så jag ser fram mot en dag av fokus och ostördhet. Idag är det svalare, ska "bara" bli runt 23-24 grader. Skönt. Har sovit rätt okej i natt trots monstervärmen, var vaken ett tag vid ett-tiden, men somnade om ändå hyfsat snabbt. Tidigare har jag och min man haft en kamp om ifall fönstren i sovrummet ska vara öppna eller stängda, jag har velat ha öppet p g a får panik när det är för varmt, medan han tidigare alltid har propagerat för stängda fönster och kommit dragande med gamla mossiga argument om att han får ont i ryggen av att ligga i drag. Nu har han tack och lov också anslutit till Team Öppna Fönster, oklart vad som fått honom att ändra sig men det behöver man ju inte spekulera i. 

Efter jobbet väntar städning (zzzz), sen ska jag träna ett Vibespass. Hade tänkt prova ett som heter "Eld i baken", men med tanke på den MONSTRUÖSA träningsvärk jag haft sedan måndagens pass (ja, det börjar gå över nu men känns fortfarande), fortfarande väldigt lite i axlar och armar, oproportionerligt mycket i gluteus maximus, så kanske jag testar något annat, typ core. Vi får väl se vad det blir. 

 

B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Skelettöns gåta

Boken börjar med att ALFRED HITCHCOCK av en ren händelse hör av sig och frågar om det möjligtvis är så att de Tre Deckarna har dykcertifikat, vilket de ju höll på att ta i Juvelgåtan, och nu har de alltså avlagt examen och har ytterligare kompetenser på sin digra meritlista. Det visar sig att PETERS fader, som ju är en rätt så berömd filmfotograf, är iväg och spelar in film långt bort på östkusten, i (det förmodat fiktiva området) Atlantic Bay, och nu har Hitchcock fått veta att det börjat hända mystiska saker där. 

Där finns en ö med det fantasieggande namnet SKELETTÖN, där det sägs spöka för en gång i tiden fanns det ett nöjesfält där (eller korrekt: det finns fortfarande kvar, men övergivet) där en rik flicka vid namn Sally Farrington propsade på att få åka karusell fastän det var ett förfärligt oväder och synden straffar sig som bekant själv, blixten slog ner i karusellen och Sally Farrington dog jämmerdöden och sägs nu gå igen på nöjesfältet, därav övergivenheten av detsamma. Nu när filmteamet dragit in så har det  utöver spökerierna också förekommit stölder och bråk och Alfred Hitchcock tycker därför att den rimliga lösningen är att skickaTre Deckare kors över kontinenten för att snoka runt lite och undersöka saken, fast under täckmantel som lite statister i några dykscener som också ska spelas in i ovan nämnda film.

Knappt hinner deckarna lämna Hitchcocks residens i Hollywood förrän de sitter på planet österut, och som vanligt redogör BOB lite kring vad han har hittat för matnyttigt om Skelettön på biblioteket. Såklart lär det finnas en skatt någonstans där som en pirat vid namn Jack Enöra dumpat en gång i tiden och som ingen hittat. JUPITER bidrar med fakta om en annan ö strax intill Skelettön, HANDEN heter den, och den har en slags vindgejser där vatten sprutar upp när det stormar vilket ju är ett naturfenomen som vilken 14-åring som helst skulle finna spännande (not).
När de kommer fram blir de upphämtade av en karl med slug blick, SAM, som verkar lite märklig och otrevlig, och det visar sig så småningom stämma för han kör inte alls till den lilla staden Fishingport där de ska inhysas hos en MRS BARTON, utan lurar ut dom till vad de först tror är Skelettön men som visar sig vara den intilliggande ön Handen där han utan vidare lämpar av de unga tre i full storm dessutom, som ett mycket missriktat practical joke som ingen begriper vad det går ut på. Där sitter de och kan inte annat, men som tur är kommer en flink grekisk grabb, CHRISTOS, eller Chris som han föredrar att kallas, seglande från ingenstans och ser till att de kommer i land. Chris anförtror sig utan vidare att han och hans fader, båda dykare, är fattiga och dessutom allmänt misstrodda på hela Skelettön på grund av att de är utlänningar, hans fader har dessutom drabbats av dykarsjuka och är delvis förlamad  och därför dyker Chris omkring och letar efter Jack Enöras skatt som ska ge honom tillräckligt med kosing för att ta sin fader hem till Grekland igen, vilket verkar vara förutsättningen för att bli frisk. Medan de seglar tillbaks mot Fishingport så ser de det gamla nöjesfältet på Skelettön tändas upp och "en jänta i vit klänning" a k a karusellspöket Sally Farrington, syns glida omkring. Jupiter vill förstås dit per omgående för att undersöka saken men blir för ovanlighetens skull nedröstad och inom kort är de alla (utom Chris) lyckligt installerade hos mrs Barton. 

Nästa morgon kommer Peters fader i sällskap med den lokala ordningsmaktens representant KOMMISSARIE NOSTIGON som identifierar Sam som en person som "gör vad som helst för pengar" och som "gillar att jäklas med folk". Sen börjar man, mest Peters fader, ifrågasätta Chris, hur kunde han och ingen annan veta var deckarna befann sig plus att han ju är utlänning och därmed per definition allmänt skum och potentiellt misstänkt tjuv. Det är tydligen allmänt känt att Chris behöver pengar åt sin sjuke fader så därför kan det ju mycket väl vara han som ligger bakom de mystiska stölderna som filmteamet drabbats av. Lite så går snacket utan att man kommer någon vart med det, men kommissarie Nostigon ska i alla fall ta ett snack med den här Sam, för ingen har ju gett honom uppdraget att hämta deckarna så det är något av ett mysterium. 

Sedan ska deckarna äntligen gå se Skelettön med egna ögon och där får de först träffa diverse folk från filmteamet: regissören ROGER DENTON, biträdande regissören HARRY NORRIS (oklart om han är släkt med deckarnas ärkefiende STÖREN NORRIS eller bara en produkt av torftig fantasi hos författaren), dykinstruktören JEFF MORTON samt vakten TOM FARRADAY som städslats med tanke på stölderna och oroligheterna i samband med filmteamets närvaro på Skelettön. Mr Denton är irriterad pga stölderna och förseningarna och dessutom får de inte igång den gamla skruttiga berg- och dalbanan i vilken en maffig slutscen ska utspela sig, och han hotar att åka tillbaks till Hollywood och filma scenerna där istället. Jupiter räknar då ut att det måste ligga i någons intresse att få filmteamet därifrån (smart). 

Deckarna strosar iväg för att utforska en grotta och där träffar de Chris igen. De frågar det alla undrar, nämligen hur han, Chris, kunde hitta deckarna på Handen så snabbt och det visade sig att han hört några gubbar prata om att "deckarungarna" kunde "behöva ett handtag" och då räknade han raskt ut att det betydde "ett tag på Handen" och så var det med den saken. Chris visar sedan upp några gulddukater från kapten Enöras skatt som han hittat när han dykt, men knappt hinner dom börja spekulera kring det förrän Tom Farraday dyker upp och börjar gorma om att Chris är en lymmel eftersom han, Tom Farraday alltså, är övertygad om att han, Chris alltså, ligger bakom stölderna eftersom han, Chris då, både är utlänning och fattig (klart som korvspad). Chris försvinner och Tom Farraday meddelar att nu är det dags för deckarna att ut och dyka med Jeff. Medan de traskar dit berättar han att för tio år sedan jobbade han som vakt på ett värdetransportbolag som blivit rånat av två bröder, BILL och JIM BALLINGER, och i samband med det fått en smäll på axeln som gett honom men för livet. Kustbevakningen hade sedan sett två män i en båt hiva pappersbuntar överbord, det visade sig vara bröderna Ballinger som, antog man, dumpade rånarbytet som aldrig hittades fast de åkte fast och fick fängelsestraff. Nu har det alltså gått tio år och de har nyligen blivit frisläppta. Tom är inte så lite bitter över sin fördärvade arm och har god lust att "betala igen" (huuu).

Sedan får deckarna visa prov på sina dykarfärdigheter, det går bra för Bob och Peter men det visar sig att Jupiter håller på att bli förkyld så för honom blir det dykförbud direkt. Peter hittar en gulddukat och det är ju toppenspännande för finns det en så måste det ju finnas fler och tänk om de skulle hitta kapten Enöras skatt?

På kvällen kommer Peters fader till pensionatet pch är butter p g a karusellen och Sally Farringtons påstådda vålnad. Nästa morgon är Jupiter dyngförkyld och skickas till doktorn (rimligt), medan Peter och Bob ger sig ut på skattjakt med Chris. Jupiter frågar i tur och ordning ut först mrs Barton och därefter DOKTOR WILBUR och får reda på både ett och annat, bland annat att "spökerierna" var ett pojkstreck för många år sedan, och det ryktet plus och kanske framför allt ett konkurrerande nyöppnat modernt nöjesfält gjorde att stället på Skelettön fick slå igen.
Under tiden seglar Chris, Bob och Peter ut till Handen för att dyka efter potentiella skatter, och bäst när de ligger på en klippa och solbadar (p g a ingen skatt hittades) kommer en stor motorbåt och rammar Chris segelbåt så att den och alla deras kläder och grejer sjunker till botten! Det var ju verkligen botten! Men de är inte handfallna utan börjar dyka efter sina pinaler och i samband med det hittar Chris en underjordisk grotta (som visar sig ha förbindelse med den där vindgejsern så att det finns som en liten luftficka uppe vid taket), och i den hittar de sedan en rätt så rejäl mängd gulddukater. De grips av guldfeber och dyker som besatta och upptäcker inte förrän det är för sent att Chris sjunkna segelbåt flyttat sig med hjälp av strömmarna  och nu sitter i grottans öppning som korken i en flaska. Instängda! Tidvattnet stiger! Panik! 

Hemma på kammaren sitter förkylda Jupiter och oroar sig, och tillsammans med Jeff ger de sig ut till sjöss för att leta. De hittar kläderna men av grabbarna syns inte ett spår. Men sen hör Jupiter röster från vindgejserns mynning, han och Jeff lyckas bogsera bort segelbåten från öppningen och därmed också rädda grabbarna från ond bråd drunkningsdöd. Men det är ur askan i elden för Chris del, för någon har snott dyra kameraobjektiv från filmteamet och Chris kniv (som alla tydligen vet är hans) återfinns på brottsplatsen, så det blir raka vägen till arresten för hans del. 

Kommissarie Nostigon kommer förbi och berättar att objektiven återfunnits hemma hos Chris så nu ser det verkligen mörkt ut. Deckarna visar då upp gulddukaterna som bevis för att Chris inte skulle behöva stjäla, men tyvärr blev ju objektiven stulna innan dukaterna hittades så det höll inte. Mrs Barton råkar få syn på allt guld och innan någon vet ordet av är ryktet ute och Skelettön nedlusad med skattjägare till filmteamets stora förtret. Men Jupiter kommer med det strålande förslaget att de ska göra en kortfilm om folk som letar guld, vilket faller i god jord hos mr Norris. 

Sedan räknar Jupiter ut vad den verkliga hemligheten med Skelettön borde vara, och skickar dit Peter och Bob för att kolla om hans teori stämmer (vilket den givetvis gör). Själv är Jupiter för mansförkyld för att följa med. Peter och Bob beger sig till ön och på vägen dit träffar de Tom Farraday och bladdrar ur sig hela Jupiters teori, som i korthet går ut på att bröderna Ballinger bara låtsats dumpa sitt rånbyte och istället gömt pengarna på Skelettön, gissningsvis i grottan, och därför låtit iscensätta spökerierna för tio år sedan för att skrämma bort eventuella besökare under tiden de satt i finkan. Filmteamets närvaro satte såklart käppar i hjulet för denna GENIALISKA (om än väldigt långsökta och komplicerade) plan. Sen visar det sig att Tom Farraday är och har varit i hemlig maskopi med bröderna Ballinger i alla år och de tar Peter och Bob tillfånga och binder dom med Tom Farradays sönderrivna skjorta och hotar med att "göra sig av med dom" så fort de har hämtat sina ovan nämnda gömda pengar. 

Där ligger Bob och Peter och kan inget annat, men plötsligt dyker Chris upp från ingenstans och befriar dom och de simmar därifrån. Det visade sig att den hyvens kommissarie Nostigon sett till att han blivit frisläppt mot borgen och då hade Chris räknat ut att han senast lagt ifrån sig sin kniv uppe vid grottan och där måste Tom Farraday ha hittat den och lagt den vid platsen för de stulna objektiven (solklart) så han, Chris, skulle kolla vad han, Tom Farraday, kunde tänkas ha i kikaren. Mycket, visade det sig och Chris blev vittne till när bröderna Ballinger dök upp och Peter och Bob blev tillfångatagna. Sedan blir de alla tre vittnen till när bröderna och Tom återvänder med bytet och finner sina fångar försvunna (retfullt).Bröderna tror att det är Tom, som blev satt att vakta, som har knutit upp repen (ändå rimlig tanke) och det utbryter en hätsk ordväxling i vilken det framgår att brödena Ballinger ska med en väntande båt till Sydamerika och det är bråttom! MEN, då har den listige Chris slitit loss tändstiften så båten startar inte, och medan de håller på och svär och donar med det så kommer ett par polisbåtar farandes (eftersom Jupiter sent omsider kommit på att det mest sannolika var att bröderna Ballinger kunde vara i krokarna, detvillsäga FARLIGT, men så fort han kom på det rusade han till polisen och säga vad man vill om ordningsmakten i Fishingport, men beredskapen för utryckning till sjöss mitt i natten är minst sagt god) och de försöker fly till fots men den driftige Chris gömmer sig bakom ett klippblock och lägger fälleben på dom med hjälp av en gren. Vilt slagsmål bryter ut men kommissarie Nostigon och hans mannar dyker upp i precis rätt ögonblick och fångar in alla skurkar på ett bräde. 

Äventyret avslutas i vanlig ordning med ett eftersnack på Alfred Hitchcocks kontor där de sista lösa trådarna knyts ihop och allt får sin förklaring. Den inledande kidnappningen till Handen var till exempel iscensatt av bröderna Ballinger med syfte att locka hela filmteamet från Skelettön för att leta, men detta hindrades av ovädret plus att Chris ju hittade dom tidigare än beräknat så den planen gick ju i stöpet. Transportbolaget som blivit rånat betalade ut en rejäl hittelön som alla var eniga om att Chris skulle få och det räckte både till läkarvård för pappan och biljetter hem till Grekland för dom båda. Slutet gott, allting gott. THE END! 

Gonna send a million volts into your feet

Igår hade min man bilen så jag skulle ta bussen hem. För att ta sig till järnvägsstationen, från vilken landsortbussarna utgår från, kan man antingen åka lokalbuss eller gå. Att åka lokalbuss tycker jag är astråkigt eftersom den stannar överallt (ändå rimligt) så man, jag, får alltid känslan av att det skulle ha gått mycket fortare att gå. Att gå tar avsevärt längre tid, men man kommer ju åtminstone framåt, står inte stilla och väntar på att folk ska fumla fram sin telefon, öppna Skånetrafikens app och scanna sin biljett. Valde därför promenadvarianten och gick till en annan busshållplats än den vid järnvägsstationen, det är ungefär lika långt men jag inbillade mig att det var lite skuggigare eftersom det igår var 28 grader varmt och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Det var inte alls särskilt behagligt att traska fram på gator där värmen liksom studsade tillbaka från asfalten och den där skuggan nog bara fanns i min fantasi. Insåg dessutom att jag, eftersom jag stått och dösnackat med S en stund innan jag gick från jobbet, nog inte skulle hinna med den buss som gick 52 från järnvägsstationen utan skulle bli tvungen att vänta på nästa. När jag var kanske 100 meter från busshållplatsen så gled Nästan-Österlenbussen in, så jag lade in en sprint värdig Linford Christie när han vann OS-guld på 100 meter i Barcelona 1992 samtidigt som jag famlade fram telefonen, slog in pinkod och öppnade biljettappen. HANN MED! Kanske snarare p g a snäll busschaufför än min insats som löpare, men det behöver man kanske inte låtsas om. 

Kom hem, släppte bara ut hundarna i trädgården en stund och det var de fullt nöjda med. Gick in, tränade ett stillsamt pass pilates, förundrades över att jag fortfarande har sån GRYM träningsvärk i röven? Hur kan gluteus maximus vara de muskler som fått jobba mest i ett pass med hantlar där jag efteråt var helt darrig i armarna? 
Gjorde sedan en smoothie som var exakt vad jag behövde i den här värmen. Ställde klockan och tog en powernap på 20 minuter och låg sedan på soffan och slöade tills min man kom hem, åkte till stallet för ett litet möte som för en gångs skull blev litet, var hemma strax efter 19 igen. Läste en stund innan det var läggdags. Trodde jag skulle sova dåligt i natt också p g a värmen och ovan nämnda powernap, men har sovit helt okej. Skönt. 

Idag ska det enligt prognosen bli TRETTIOTVÅ GRADER VARMT. Det är ju i det närmaste inte mänskligt? På jobbet går det ju absolut an att vara för vi har bra luftkonditionering, men i övrigt får man bara planera för att göra så lite som möjligt känner jag. 

Somewhere after midnight in my wildest fantasy

Igår jobbade jag, åkte sedan till en sån här, jag vet inte vad man egentligen ska kalla det för det låter lite sådär att säga "utlänningsbutik", men ja, ni fattar kanske, eftersom de har rätt bra priser på frukt och grönt, samt lite annorlunda utbud och det kan ju vara kul som omväxling till Willys och Coop. Köpte en kasse frukt, åkte sedan hem och gick 7,5 svettiga kilometrar med hundarna. Körde sedan ett Vibes-pass med hantlar som hette BE DETERMINED. Tänkte först köra med 6 kiloshantlar men fegade ur och ändrade till 3. Det var nog en DJÄVLA tur för det var s-v-i-n-j-o-b-b-i-g-t. Körde sedan 15 minuters yinyoga medan svetten droppade. Idag har jag av någon anledning mest träningsvärk i röven, vilket känns lite märkligt för jag var helt slut i armarna efteråt. Men tydligen har sätesmusklerna jobbat mest av alla. 

Sov som en kratta i natt, det var varmt, fönstren var öppna, barn på gatan har sommarlov och är ute och tjoar och tjimmar till typ 23?, och äldre barn som också har sommarlov är ute och kör moped, min man snarkade, osv osv. Ändå vaknade jag tio minuter innan klockan ringde, inte direkt pigg och full av energi men det var lika bra att masa sig upp. Gick en runda med hundarna i väntan på att min man skulle vakna och bli klar, han skulle ha bilen för han ska till tandläkaren idag och har uppenbarligen inte fattat konceptet att det går att boka om tider så att det ligger i anslutning till när arbetsdagen antingen börjar eller slutar. Åkte med honom till jobbet och sen ska jag ta bussen hem i eftermiddag. Ikväll ska jag till stallet för ett litet möte om vår hemsidan. Jag är mest intresserad av att den ska vara användarvänlig och ha mycket information men är inte speciellt duktig på design, så när jag skulle göra klubbens nya hemsida förra året så sa jag att vi kan väl vara några stycken som tycker till om färg och typsnitt och sånt. Tyckte sen att det som föreslogs inte var speciellt snyggt, men man kan ju inte bjuda in folk att vara med och sen bara nee. Men nu har det kommit in en tjej i styrelsen som är jätteduktig på design så nu ska hon och jag träffas och förhoppningsvis ge hemsidan en liten ansiktslyftning.  

I stort sett mänsklig

Har läst I stort sett mänsklig av Helena Lindegren, och det kan du också ta och göra. Detta är handlingen:

Hanna Degermark har alltid haft på känn att hon är en sämresortens människa. Man hade kunnat tänka sig att det skulle dämpa fallet när hon halkar ur livet. Det gör det inte. Hur tar man sig i kragen när man saknar pannben? När man tvingas flytta hem till sin döda pappas gamla hus där timmarna är lika långa som mobilsurfen är dyr? Måste man verkligen vara en självständig kvinna? Och hur länge kan man sakna en vän?

Hannas väg framåt rör sig mellan stum passivitet, modig handlingskraft och högst tvivelaktiga beslut. Den varvas med återblickar ur uppväxten: det lilla gänget med fula bybarn som mycket väl vet att det riktiga livet pågår någon annanstans. Tallbarren som ligger utspridda på skarsnön. Pappa med Beatlesskivorna, mamma som ständigt möblerar om. Jonas Renberg. Älvens svarta vatten.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. I någon recension stod det att det var som "en västerbottnisk kusin till Tranorna flyger söderut" och ja, lite kanske de påminner om varandra fast den här tycker jag hade mer inslag av humor, fast ändå med allvar i botten. Tycker inte baksidestexten gör boken rättvisa, jag hittade den här boken på en sån där snurra med "nyinkommet" på biblioteket, läste baksidestexten och tänkte njaa?, bläddrade lite och kände genast JAA! Den här boken får fem pannben av fem möjliga, stick iväg till bibblan med er allihop. 

Helter skelter in a summer swelter

I fredags jobbade jag hemma för sista gången på länge, hoppas jag. För även om det kan kännas vilsamt  och man inte har någon restid och man kan passa på att köra en diskmaskin eller plocka med lite annat mellan varven så är det ändå mest bökigt. Obekvämt att sitta, skärmen är liten, allt tar längre tid. Känner mig ju också helt återställd efter operationen. Eller ja, beroende på hur man ser det. Jag är lite öm längs med käklinjen, och har inte full känsel i operationsområdet utan det känns ungefär som när man har en tandläkarbedövning, det beror på att ytliga nerver har skurits av och det kan ta ett tag innan de hittar tillbaks till varandra igen. Men det är inget som påverkar mig och inte heller något jag direkt lider av bortsett från att det känns lite skumt. Men det kan man ju leva med. 

Efter jobbet i fredags så åkte jag och min dotter på självplockning. Det var vi inte direkt ensamma om, antar att affärernas helt hutlösa jordgubbspriser som fortfarande inte känns rimliga trots att midsommar är över, har bidragit till att fler åker på självplockning? I affären i byn kostar en liter 59 kronor, på självplocket betalade vi 25. Det var rätt utplockat, tog oss kanske en halvtimme att plocka 8 liter men det var det ju värt. Stället hade också en trevlig liten gårdsbutik där man också kunde fika, så det var en väldigt trevlig eftermiddag. På kvällen åt jag och min man hämtmat och kollade klart på Star Wars: The Force Awakens som vi börjat titta på tidigare i veckan. 

I lördags gick jag en långpromenad med hundarna, sedan traskade jag ner till hembygdsparken i byn och fikade med en kompis som jag inte träffat på kanske...ett och ett halvt år? Så vi hade lite att catcha upp, kan man väl säga. Traskade sedan hem igen och lade mig på soffan och läste tills det var dags att laga middag. Vi började sedan kolla på Star Wars: The Last Jedi. Vi har ju sett de här filmerna när de kom, men de måste ha lämnat ett blekt intryck för jag kom bara ihåg vissa grejer. Jaja, det gör ju att man är lätt att underhålla i alla fall. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda, bitvis förföljd av flugsvärmar från helvetet trots att det ändå blåste rätt så friskt. Tycker att såna där små as skulle svepas bort med vinden hur lätt som helst, men de måste ha extremt stark kraft i sina små vingar. Kom hem och stekte pannkakor till lunch. Hittade ett fot-yogapass i Vibesappen som jag tänkte att det måste ju vara som gjort för mig. Testade, men det var alldeles för svårt, eller rättare sagt det var för mycket som utgick från att man skulle sitta på knä med fötterna under sig och eftersom jag inte kan böja mina knän så mycket p g a artrosen så funkade ju inte det. Blev SUR för jag tror yoga (också) skulle vara bra för mig. Men man får kanske börja på en rimligare nivå då, nämligen FÖR NYBÖRJARE, inte bara ta ett random pass och tro att det bara är att köra på. 

Tillbringade eftermiddagen i trädgården, med en bok, sittandes under äppelträdet med hönorna pickade omkring fötterna på mig. Så gött. Sen var det middag och mer Star Wars, det är ju helt orimligt att en film ska vara 2 timmar och 40 minuter lång? Vi får låtsas att det är miniserier för det orkar väl ingen fan sitta så länge. 

Då är det alltså ny vecka och nya tag. Igår gjorde jag upp min träningsplan. Hade först tänkt köra intervallträning tisdag och fredag, men imorgon ska min man till tandläkaren så då ska han ta bilen och jag ska åka buss, och då blir det meckigt så då bestämde jag att intervallträningen skulle ske på onsdag istället. MEN DÅ SKA DET TYDLIGEN BLI 28 GRADER VARMT? Det är ju faktiskt helt orimligt att springa då. Får tänka om lite här tror jag. Fredag ska det i alla fall regna, så då funkar det ju. I Vibes-appen ska jag testa ett pass med hantlar, samt det där passet som hette "Eld i baken". Samt lite yinyoga. Det blir finemang tror jag. Men först ska det jobbas.