Can't believe it's a matter of days

Igår jobbade jag till lunch, sedan åkte jag på massage. Det var gött och kändes rätt så välbehövligt. Åkte hem, tog ut hundarna på en promenad, kom hem igen och övertalade min man att han skulle åka med Laban till veterinären för att få det där intyget om testikelstatus. Han gick med på det, så min plan var att tända en brasa och sedan duscha, för thailändskan som masserar hade smetat på något slags liniment på ett blåmärke jag har på överarmen och det (linimentet, inte blåmärket) luktade åt tigerbalsamhållet och jag har lite svårt för den lukten. Tyvärr, för jag älskar verkligen den värmande effekten. Min man tog Laban och gav sig av, jag kom på att jag kunde passa på att slå in hans julklappar medan han var borta. Eftersom han nu är arbetslös (fortfarande inget svar från dom som skulle höra av sig som i fredags) så är han ju hemma JÄMT, och självklart kan jag smussla med paketinslagning i mitt Flickrum™ eller någon annanstans där han inte är, men nu var det så här tanken gick. Fick lite feeling och slog in alla julklappar och kände mig otroligt präktig. Jag är alltid ute i god tid med själva julklappsinköpen, men av någon anledning skjuter jag upp att slå in dom löjligt länge. När jag precis var klar och hade plockat undan sax och tejp och julklappspapper kom jag på att någon gång i våras så köpte jag två doftljus när ridklubben sålde Newbody, men tyckte att dom luktade för sött (är överhuvudtaget rätt känslig för dofter, gillar när det doftar gott men det är väldigt lätt att det slår över och blir för starkt, för sött, för parfymigt eller annat huvudvärksframkallande), så då tänkte jag att dom kan min dotter och min sons halvsyster (hon har inte vuxit upp med oss så vi benämner inte varandra bonusdotter/bonusmamma, men är såklart en del av familjen ändå) få i julklapp, så dom lade jag på ett bra ställe som jag faktiskt kom ihåg, så det var bara fram med papper och tejp och grejer igen och fixa med det. Sen kom min man hem igen, 425 kronor kostade det att få papper på att Laban har två normalt belägna testiklar, men veterinären har väl också julklappar att köpa tänker jag. I slutändan är det ändå billigare, och framför allt både snabbare och smidigare, än att åka på en utställning för att få samma sak registrerad. 

Tände i kaminen, duschade och sen var det handboll resten av kvällen. Först Frankrike-Tjeckien där jag hejade på Tjeckien, dom spelade bra men orkade inte hela vägen så Frankrike vann. Sen var det Norge-Nederländerna, där hejade jag på Nederländerna, dom spelade bra men hade för många tekniska fel så Norge vann. Egentligen hejar jag inte på något av lagen på riktigt, tycker bara det är kul om något lag slår de där lagen som alltid vinner, detvillsäga Danmark, Norge, Frankrike, etc. OM Sverige vinner över Tyskland ikväll så får dom möta Frankrike i semifinalen och det kan nog bli riktigt ruggigt. Men först ska ju tyskorna besegras och det lär inte heller bli lätt, så ikväll lär det bli kaninpuls och nagelbitning. GULP. 

Tomt bo

Har läst Tomt bo av Sofia Stenström, detta är handlingen:

Coras mamma älskar sin dotter. Hon älskar henne med en kärlek som är storslagen och ren. Allt annat i livet har kommit och gått – männen, vännerna, karriären. Kvar finns Cora: rolig, smart, söt och sårbar. De har levt tillsammans så länge att de är som en och samma varelse.

Så träffar dottern en kille, Vidar. Han har änglalika lockar och hypnotisk blick, men Coras mamma vet inte vad hon ska tro om honom. Det är något som inte stämmer. Vem är Vidar egentligen? En trettioårig slacker? Eller en inställsam sociopat? Det enda hon är säker på är att han håller på att ta Cora ifrån henne.

Jag tyckte den här boken började rätt okej, ett lite lågmält berättande med bra språk, men sen svalnade mitt intresse lite ju längre boken gick utan att det egentligen hände speciellt mycket, det fanns liksom inget driv. Tyckte mamman var rätt så orimlig, fast det finns säkert såna mammor som lever helt genom sina barn och knappt har någon egen identitet. Men det blev lite tjatigt med den här besattheten där det inte gick en sida utan att det var Cora hit och Cora dit, och det var också lite äckligt hur fysiska de var med varandra. Men mest var det segt, i alla fall i bokens andra halva. Den här boken får två familjeterapeuter av fem möjliga. 

Julfest schmulfest

Blev precis uppläxad av vår platschef för att jag inte hade anmält mig till årets julfest på jobbet. Det skickades ut ett mail med en bifogad fil i onsdags förra veckan, och i den bifogade filen stod det (bland annat) Vi vill gärna att ni anmäler er senast 12/12 och tänk på att anmälan är bindande. Det tolkar jag som att man anmäler att man tänker komma och har man inte fått in någon anmälan senast den 12/12 så betyder det att man inte tänker komma. Men i själva mailet stod det också Vi kommer till en förbeställd meny så glöm ej att anmäla om ni kommer eller ej. Det sista var information som min hjärna helt enkelt hade sållat bort, okej, jag fattar att man kanske vill veta om folk som inte svarat inte har svarat för att de inte tänker komma, eller att de inte har svarat för att de har glömt att svara. Fast då kan man ju bara skicka ut en allmän påminnelse Glöm inte att idag är sista dagen att anmäla till julfesten, lite eget ansvar får man väl ändå ta? Tycker jag dårå.  

Förra årets julfest var ju kanske den trökigaste jag någonsin varit på och redan då funderade jag på att aldrig mer gå på julfest, och det fanns få saker som talade för att årets version skulle bli så mycket festligare. Möjligtvis att maten skulle vara en trerätters middag och inte traditionellt julbord, men det är ju ändå samma mestadels inte-alltid-så-jättefestliga-kollegor, och jag känner ganska starkt att a. jag tillbringar 40 timmar i veckan med mina kollegor och det RÄCKER, b. tycker inte att det är rimligt att skicka ut inbjudan med nån veckas varsel och förvänta sig att alla ska släppa allt de har för händer och ila till bords bara för att platschefen kallar. 

Nu vet jag inte om jag ska svara på mailet för att vara övertydlig, även om jag sa till platschefen att jag inte skulle komma (däraf uppläxningen), men irriterar mig också på uppläxningen, eller uppläxning var kanske ett starkt ord, mer en syrlig kommentar om att jag inte anmält att jag inte skulle komma fastän det hade stått i mailet att man skulle göra det, men den 12:e är faktiskt inte över än. Har väl ändå fram till 23.59 på mig att svara tänker jag. 

 

Random snack

Här kommer lite random snack (a k a raljeranden)

Jag byter en spindelled mot en plastjulgran, spindelled mot en plastjulgran, plastjulgran mot en dockningsstation, osv

Har äntligen fått tillbaka bilen, äntligen var ju kanske en rejäl överdrift eftersom jag bara varit utan den i två arbetsdagar, men GUD vad skönt att bara sätta sig och vrooma iväg utan att behöva ta hänsyn till Skånetrafikens väl och ve. 

Förra veckan berättade min kollega Stefan att han och hans fru hade funderat på att skaffa en plastjulgran och att de hade hittat en som kostade 3750 kronor PÅ REA. Vad fan, var den gjord av guld eller? undrade jag och Stefan höll med om att det var inte bara dyrt utan också pissdyrt, och vi sa också saker som att det tar många år innan man kan räkna hem en sån. Å andra sidan så slipper man barrandet och vattnandet och omaket med att göra sig av med den riktiga granen vid tjugondedag Knut. I den här kontexten är det bara Stefans problem, jag har aldrig haft någon gran. Eller jo, när jag var liten, då fick jag och mina syskon varsin liten gran från skogen att ha på våra rum, men jag vet inte om jag blev avskräckt för all framtid p g a det. Vi hade heltäckningsmattor i våra fräsiga 70-talsrum, och jag tycker att det kvittade hur många gånger man dammsög den för man lyckades ändå trampa på barr till långt fram på vårkanten (säger kanske mer om kapaciteten på dammsugaren än något annat?). Ett år följde det, som en liten bonus, någon slags hoppstjärtar med granen in, och de trivdes fint även i heltäckningsmattan, i alla fall ett tag.
När jag flyttade hemifrån så hade jag av olika skäl under många år en ganska kraftig inställning av anti-jul, och det är väl fortfarande inte som att jag tycker att det är årets bästa högtid eftersom det känns som att hela perioden mellan advent och nyår är solkad av krav och förväntningar snarare än att man primärt känner frid och harmoni susa genom ens sönderstressade själ. Är väl inte fullt lika anti-julig nu eftersom det går fint att dra ner extremt mycket på kraven och förväntningarna när barnen blivit stora, men har aldrig orkat ta tag i det där med gran och nu verkar det ju dumt att introducera en NU när man har tre hundar som nog skulle göra sitt bästa att välta den. Har ju inte heller något pynt att hänga i en tilltänkt gran, och vet inte i vilken ände man skulle börja om det skulle behöva införskaffas, typ: hur många kulor behöver man? och vad ska man ha mer? Känns som att det där med pynt är något man bara har haft sedan urminnes tider i en kartong i källaren, inte som man skaffar sig som 55-åring, så det får nog vara. Hur som helst så kom Stefan igår och erkände att de verkligen hade köpt The Holy Plastgran, den för 3750 på rea, trots att det enligt honom (och jag höll med) var alldeles otroligt dyrt. Vi slog då vad om vad som skulle bli dyrast, en lyxgran i plast eller en ny spindelled till en Pegeaut? Det visade sig att spindelleden bara gick på 1500 inklusive arbetskostnad, så där vann jag (på något vis). 

Fick ett paket på jobbet och undrade vad det kunde vara och då visade det sig vara en ny dockningsstation. Felanmälde ju den gamla för flera veckor sedan, och fick besked samma dag att en ny var beställd, så det var ju ändå på tiden att den dök upp. Min dator, som har varit igång sedan den 22 november, drog en lättnadens suck när jag äntligen stängde av den. Antar att jag borde ha kunnat koppla loss den från dockningsstationen och stänga av den och fortfarande låta dockningsstationen vara igång, men orka Mallorca. Aja, nu är det fixat i alla fall. Idag ska jag bara jobba till lunch, sedan har jag en tid bokad för thaimassage. MYYYZ. Ska även åka och handla till vår traditionsenliga labbglögg som vi har på jobbet varje år, från början var det bara för labbets personal men sen jag tog över ansvaret så har jag utökat det till att bjuda in alla. Grejen är egentligen bara att man ska värma glöggen med hjälp av befintlig labbutrustning, annars är det bara att köpa lite lussekatter och pepparkakor och duka på någon rullvagn som man slängt en handduk över, det ska liksom ge intryck av att vara lite ad hoc och spartanskt. 

Sen på kvällen ska jag med Laban till veterinären. Han har ju gått och spårat ihop till ett viltspårchampionat, men av någon anledning så får man inte titeln "Svensk Viltspårchampion" om man inte har känd testikelstatus. Finns inget motsvarande för tikar och jag tycker det är kanske den löjligaste regeln som någonsin har hittats på, för det är väl ändå inte där förmågan att spåra sitter? Men det har Svenska Kennelklubben bestämt. Med de andra taxarna så har det inte varit några problem för de har varit utställda, och om hunden inte har normalt belägna testiklar så räknas det som ett fel. Så har man bara ett  utställningsresultat som inte är disqualified så blir det automatiskt registrerat att hundens testiklar är normala och det har jag liksom inte ens reflekterat över i viltspårsammanhang. Men när jag skulle registrera Tages viltspårchampionat så gick inte det pga "otillräckliga meriter" och jag bara, men vadfaan, han har ju tre förstapris och för tre olika domare, vad är problemet? Ja, då var det pga okänd testikelstatus. Den utställning jag hade anmält Tage till blev nämligen inställd pga pandemin och det var fortfarande pandemi när Tage vimsat klart i spårskogen, så hans testikelstatus fick istället verifieras av en veterinär. Laban tycker ju att människor han inte känner är jetelezkiga, och händer som tillhör dessa människor är extra jetelezkiga. Så det finns liksom inte på världskartan att utsätta honom för en ambitiös exteriördomare som ska titta på tänder och känna och klämma på honom, hans utställningskarriär har aldrig ens börjat och kommer nog aldrig att göra det heller. Men titeln vill jag ju ha!, däraf veterinärbesöket. 

Sen blir det nog handboll för hela slanten, för nu börjar ju kvartsfinalerna. Idag är det Frankrike mot Tjeckien, samt Nederländerna mot Norge. Den senare matchen kan nog bli en riktig rysare, norskorna är ju erkänt duktiga men Nederländerna såg oerhört vassa ut när jag såg dom mot Spanien i helgen. Sen imorgon är det Sverige mot Tyskland, GULP. Nu är ju alla matcher som återstår vinna eller försvinna, eller det blir väl placeringsmatcher för förlorarna, men det är ju ingen som minns någon som kom sjua i ett VM. 

Till stallet istället, v 50 2023, pt 1

Igår var det terminsavslutning och hoppning. Jag känner inte alls för det här, sa min ridkompis Marina, och jag var inte sen att hålla med. Skulle jag haft någon annan häst än Köttbullen tror jag nästan att jag skulle ha stannat hemma, så lite kände jag för att hoppa. Dessutom, rapporterades det från dom som hade hästar som gick lektionen innan och som därför var fria att drälla omkring och göra vad som helst (dvs sitta på läktaren och kolla) så skulle vi hoppa bana. Den var uppbyggd med nummerskyltar och allt som om det var en tävling. GULP.  Men ja, nu var jag ju ändå där så det var bara att gilla läget. Vi red fram, det gick bra, och så hoppade vi fram på två låga kryss och det gick också bra utom en gång när jag tyckte det gick lite för fort i galoppen, höll in och Köttbullen missförstod och bröt av till trav och sen tröttnade hon väl på velpottan på ryggen och kände att hon fick lösa situationen själv och drog iväg som en avlöning mot hindret. Lite för fort för min smak, men det gick bra. Sen skulle vi hoppa själva banan. Jag och Marina lipade oss till att det bara skulle vara krysshinder så då kändes det rimligt. Det var för övrigt ingen som ville hoppa särskilt högt. Vi blir bara fegare och fegare, konstaterade någon annan. Fast ingen hoppade så lågt som jag och Marina, men som vi sa, det kan aldrig bli för lågt. Vi ska ringa ner till Grevlunda och tipsa om två riktigt vassa beridare, sa vi också och skrattade åt oss själva. Själva banan gick bra, förutom en sväng som var svår och där var jag så fokuserad på att det skulle vara rätt galopp efter hindret innan att jag inte riktigt hann med att rida genom svängen, så vägen blev lite konstig. Nu var det ju så lågt att det inte spelade någon roll hur man kom, men ändå. Man vill ju rida bra vägar. Men i övrigt gick det som planerat, fast det var väl mest Köttbullens förtjänst för helt ärligt så är det ju bara att styra mot hindren så hoppar hon. Det gick bra för dom andra också. Nu är det jullov i Bästa Måndagsgruppen™ men terminen börjar 1 januari så det dröjer inte så länge innan vi ses igen. 

Hurra, Sverige-Montenegro 32-25

Kastade mig in i bilen efter att ha sadlat och tränsat av, satt på täcke, fodrat och vattnat i om inte ilfart så åtminstone i rask takt. Då stod det 12-8 till Sverige och på hela hemvägen gjorde Montenegro bara ett mål (en stor del av hemvägen var i och för sig halvtidsvila). Skenade in och sladdade ner i tv-soffan och fick se andra halvlek då Sverige först ledde med sex bollar men sen ryckte montenegrinskorna upp sig och ett tag skiljde det bara två mål, men sen tog Sverige tag i saken igen och drog ifrån. Sen kom en situation då Linn Blohm spelade tufft försvar och domarna blåste och skulle gå ut och kolla på VAR och då trodde man att åh nej, var det slag mot ansiktet, blir det rött kort? Puuh, nää, bara två minuters utvisning, men VA? för det var montenegrinskan som åkte ut för filmning. EH? Det kändes lite tveksamt (även om jag absolut tycker ofoget med filmning ska stävjas) och efter det var det som att Montenegro tappade geisten. De var ju för all del, precis som Sverige, redan klara för kvartsfinal. Nu får Sverige möta Tyskland och Montenegro får ta sig an Danmark. GULP.