Random snack

Här kommer lite random snack (a k a raljeranden)

Jag byter en spindelled mot en plastjulgran, spindelled mot en plastjulgran, plastjulgran mot en dockningsstation, osv

Har äntligen fått tillbaka bilen, äntligen var ju kanske en rejäl överdrift eftersom jag bara varit utan den i två arbetsdagar, men GUD vad skönt att bara sätta sig och vrooma iväg utan att behöva ta hänsyn till Skånetrafikens väl och ve. 

Förra veckan berättade min kollega Stefan att han och hans fru hade funderat på att skaffa en plastjulgran och att de hade hittat en som kostade 3750 kronor PÅ REA. Vad fan, var den gjord av guld eller? undrade jag och Stefan höll med om att det var inte bara dyrt utan också pissdyrt, och vi sa också saker som att det tar många år innan man kan räkna hem en sån. Å andra sidan så slipper man barrandet och vattnandet och omaket med att göra sig av med den riktiga granen vid tjugondedag Knut. I den här kontexten är det bara Stefans problem, jag har aldrig haft någon gran. Eller jo, när jag var liten, då fick jag och mina syskon varsin liten gran från skogen att ha på våra rum, men jag vet inte om jag blev avskräckt för all framtid p g a det. Vi hade heltäckningsmattor i våra fräsiga 70-talsrum, och jag tycker att det kvittade hur många gånger man dammsög den för man lyckades ändå trampa på barr till långt fram på vårkanten (säger kanske mer om kapaciteten på dammsugaren än något annat?). Ett år följde det, som en liten bonus, någon slags hoppstjärtar med granen in, och de trivdes fint även i heltäckningsmattan, i alla fall ett tag.
När jag flyttade hemifrån så hade jag av olika skäl under många år en ganska kraftig inställning av anti-jul, och det är väl fortfarande inte som att jag tycker att det är årets bästa högtid eftersom det känns som att hela perioden mellan advent och nyår är solkad av krav och förväntningar snarare än att man primärt känner frid och harmoni susa genom ens sönderstressade själ. Är väl inte fullt lika anti-julig nu eftersom det går fint att dra ner extremt mycket på kraven och förväntningarna när barnen blivit stora, men har aldrig orkat ta tag i det där med gran och nu verkar det ju dumt att introducera en NU när man har tre hundar som nog skulle göra sitt bästa att välta den. Har ju inte heller något pynt att hänga i en tilltänkt gran, och vet inte i vilken ände man skulle börja om det skulle behöva införskaffas, typ: hur många kulor behöver man? och vad ska man ha mer? Känns som att det där med pynt är något man bara har haft sedan urminnes tider i en kartong i källaren, inte som man skaffar sig som 55-åring, så det får nog vara. Hur som helst så kom Stefan igår och erkände att de verkligen hade köpt The Holy Plastgran, den för 3750 på rea, trots att det enligt honom (och jag höll med) var alldeles otroligt dyrt. Vi slog då vad om vad som skulle bli dyrast, en lyxgran i plast eller en ny spindelled till en Pegeaut? Det visade sig att spindelleden bara gick på 1500 inklusive arbetskostnad, så där vann jag (på något vis). 

Fick ett paket på jobbet och undrade vad det kunde vara och då visade det sig vara en ny dockningsstation. Felanmälde ju den gamla för flera veckor sedan, och fick besked samma dag att en ny var beställd, så det var ju ändå på tiden att den dök upp. Min dator, som har varit igång sedan den 22 november, drog en lättnadens suck när jag äntligen stängde av den. Antar att jag borde ha kunnat koppla loss den från dockningsstationen och stänga av den och fortfarande låta dockningsstationen vara igång, men orka Mallorca. Aja, nu är det fixat i alla fall. Idag ska jag bara jobba till lunch, sedan har jag en tid bokad för thaimassage. MYYYZ. Ska även åka och handla till vår traditionsenliga labbglögg som vi har på jobbet varje år, från början var det bara för labbets personal men sen jag tog över ansvaret så har jag utökat det till att bjuda in alla. Grejen är egentligen bara att man ska värma glöggen med hjälp av befintlig labbutrustning, annars är det bara att köpa lite lussekatter och pepparkakor och duka på någon rullvagn som man slängt en handduk över, det ska liksom ge intryck av att vara lite ad hoc och spartanskt. 

Sen på kvällen ska jag med Laban till veterinären. Han har ju gått och spårat ihop till ett viltspårchampionat, men av någon anledning så får man inte titeln "Svensk Viltspårchampion" om man inte har känd testikelstatus. Finns inget motsvarande för tikar och jag tycker det är kanske den löjligaste regeln som någonsin har hittats på, för det är väl ändå inte där förmågan att spåra sitter? Men det har Svenska Kennelklubben bestämt. Med de andra taxarna så har det inte varit några problem för de har varit utställda, och om hunden inte har normalt belägna testiklar så räknas det som ett fel. Så har man bara ett  utställningsresultat som inte är disqualified så blir det automatiskt registrerat att hundens testiklar är normala och det har jag liksom inte ens reflekterat över i viltspårsammanhang. Men när jag skulle registrera Tages viltspårchampionat så gick inte det pga "otillräckliga meriter" och jag bara, men vadfaan, han har ju tre förstapris och för tre olika domare, vad är problemet? Ja, då var det pga okänd testikelstatus. Den utställning jag hade anmält Tage till blev nämligen inställd pga pandemin och det var fortfarande pandemi när Tage vimsat klart i spårskogen, så hans testikelstatus fick istället verifieras av en veterinär. Laban tycker ju att människor han inte känner är jetelezkiga, och händer som tillhör dessa människor är extra jetelezkiga. Så det finns liksom inte på världskartan att utsätta honom för en ambitiös exteriördomare som ska titta på tänder och känna och klämma på honom, hans utställningskarriär har aldrig ens börjat och kommer nog aldrig att göra det heller. Men titeln vill jag ju ha!, däraf veterinärbesöket. 

Sen blir det nog handboll för hela slanten, för nu börjar ju kvartsfinalerna. Idag är det Frankrike mot Tjeckien, samt Nederländerna mot Norge. Den senare matchen kan nog bli en riktig rysare, norskorna är ju erkänt duktiga men Nederländerna såg oerhört vassa ut när jag såg dom mot Spanien i helgen. Sen imorgon är det Sverige mot Tyskland, GULP. Nu är ju alla matcher som återstår vinna eller försvinna, eller det blir väl placeringsmatcher för förlorarna, men det är ju ingen som minns någon som kom sjua i ett VM. 

Till stallet istället, v 50 2023, pt 1

Igår var det terminsavslutning och hoppning. Jag känner inte alls för det här, sa min ridkompis Marina, och jag var inte sen att hålla med. Skulle jag haft någon annan häst än Köttbullen tror jag nästan att jag skulle ha stannat hemma, så lite kände jag för att hoppa. Dessutom, rapporterades det från dom som hade hästar som gick lektionen innan och som därför var fria att drälla omkring och göra vad som helst (dvs sitta på läktaren och kolla) så skulle vi hoppa bana. Den var uppbyggd med nummerskyltar och allt som om det var en tävling. GULP.  Men ja, nu var jag ju ändå där så det var bara att gilla läget. Vi red fram, det gick bra, och så hoppade vi fram på två låga kryss och det gick också bra utom en gång när jag tyckte det gick lite för fort i galoppen, höll in och Köttbullen missförstod och bröt av till trav och sen tröttnade hon väl på velpottan på ryggen och kände att hon fick lösa situationen själv och drog iväg som en avlöning mot hindret. Lite för fort för min smak, men det gick bra. Sen skulle vi hoppa själva banan. Jag och Marina lipade oss till att det bara skulle vara krysshinder så då kändes det rimligt. Det var för övrigt ingen som ville hoppa särskilt högt. Vi blir bara fegare och fegare, konstaterade någon annan. Fast ingen hoppade så lågt som jag och Marina, men som vi sa, det kan aldrig bli för lågt. Vi ska ringa ner till Grevlunda och tipsa om två riktigt vassa beridare, sa vi också och skrattade åt oss själva. Själva banan gick bra, förutom en sväng som var svår och där var jag så fokuserad på att det skulle vara rätt galopp efter hindret innan att jag inte riktigt hann med att rida genom svängen, så vägen blev lite konstig. Nu var det ju så lågt att det inte spelade någon roll hur man kom, men ändå. Man vill ju rida bra vägar. Men i övrigt gick det som planerat, fast det var väl mest Köttbullens förtjänst för helt ärligt så är det ju bara att styra mot hindren så hoppar hon. Det gick bra för dom andra också. Nu är det jullov i Bästa Måndagsgruppen™ men terminen börjar 1 januari så det dröjer inte så länge innan vi ses igen. 

Hurra, Sverige-Montenegro 32-25

Kastade mig in i bilen efter att ha sadlat och tränsat av, satt på täcke, fodrat och vattnat i om inte ilfart så åtminstone i rask takt. Då stod det 12-8 till Sverige och på hela hemvägen gjorde Montenegro bara ett mål (en stor del av hemvägen var i och för sig halvtidsvila). Skenade in och sladdade ner i tv-soffan och fick se andra halvlek då Sverige först ledde med sex bollar men sen ryckte montenegrinskorna upp sig och ett tag skiljde det bara två mål, men sen tog Sverige tag i saken igen och drog ifrån. Sen kom en situation då Linn Blohm spelade tufft försvar och domarna blåste och skulle gå ut och kolla på VAR och då trodde man att åh nej, var det slag mot ansiktet, blir det rött kort? Puuh, nää, bara två minuters utvisning, men VA? för det var montenegrinskan som åkte ut för filmning. EH? Det kändes lite tveksamt (även om jag absolut tycker ofoget med filmning ska stävjas) och efter det var det som att Montenegro tappade geisten. De var ju för all del, precis som Sverige, redan klara för kvartsfinal. Nu får Sverige möta Tyskland och Montenegro får ta sig an Danmark. GULP.

Och så var det vecka 50!?

I fredags åkte jag ju buss till jobbet pga att bilen skulle på service. Naturligtvis hittade dom "någonting" (spindelled? det låter som hittepå) som behövde åtgärdas, så är det ju fan i mig jämt. Så jag åker buss idag också. I fredags hoppade jag av en hållplats tidigare för det är så bökigt att gå från järnvägsstationen (som är slutstation och också den hållplats som är närmast jobbet) eftersom vägen är avstängda pga ett jättebygge. Det tog längre tid än jag trodde och sen sa en kollega hur man kunde gå från stationen, så idag tänkte jag att jag skulle göra det, men sen tänkte jag att jag skulle ta bussen istället eftersom regnet öste ner och dom hade ändrat busstiderna så att första bussen från nästan-Österlen gick fyra minuter tidigare, vilket innebar att den skulle anlända till Ankeborg så att det passade med bussar som passerar jobbet, för med den förra tiden så missade man precis en. Bra-bra, det var bara det att bussen från nästan-Österlen var fyra minuter försenad så då missade jag lik förbannat bussen i stan. Började traska, för det finns inget som är tråkigare och mer ovärdigt, för att inte tala om kallare och ruggigare, än att stå rätt upp och ner och vänta på en buss i arla morgonstund (ja, jag är en bortskämd miljöbov, jag vet). Den vägen som min kollega beskrivit fungerade bra till en viss punkt, sen var den avstängd och man fick liksom gå tillbaka  och i kringelikrokar och ta en djävla omväg så det visade sig att det bara skilde 200 meter jämfört med den väg jag gått i fredags. Jaha, men då vet jag åtminstone det. 

Vad hände i helgen då? Efter jobbet traskade jag in till Ankeborg city och gick på systemet och köpte en flaska whisky vilket ju lät coolt och dekadent, men det ska vara en julklapp. Tog sedan bussen hem, det gick rätt så bra tycker jag. Inte så mycket folk och trängsel ändå trots att det var fredag eftermiddag. Sen fixade vi dekadent kvällsmat i form av fryspizza från Coop och så började vi kolla på en ny säsong av House of cards, vi har haft en paus där medan vi har kollat på House of dragons men nu får vi invänta säsong två av den senare. Därefter fick jag sitta och hålla mig vaken till sent eftersom det var Rolex Top 10-final och då var man ju tvungen att heja fram Henrik von Eckermann och King Edward (de slutade som tvåa efter en förarglig rivning i andra rundan). 

På lördagen bjöd vädret på snömodd och slask i kombination med isbana, så jag fick förlägga min promenad till plogade och grusade vägar inne i byn. Blev inte så lång promenad pga begränsat var man kunde gå någonstans, eller man kan väl förvisso marschera fram och tillbaka om man vill att ens promenad ska bli längre, men hur kul är det på en skala? Det fick bli vad det blev, sen var det ridning och så hem, duscha, laga mat , äta och slutligen se Sverige slå Kroatien i handboll. 

På söndagen regnade det och det var åtminstone delvis barmark, så jag vågade ge mig ut i skogen med snudd på livet som insats, för överallt där det hade gått människor eller kört bilar så hade snön packat sig till is så det var synnerligen halkigt. Hade dessutom ont i min djävla tå, så det var ingen behaglig promenad i något avseende. Är så trött på den här tån nu och vet liksom inte riktigt vad jag ska göra åt det heller. Är det artros (vilket jag tror) så ska ju leden belastas för att stimulera broskbildning, men om det är något annat så är det kanske avlastning som behövs, och det är ju svårt att få till utan att man själv går och haltar och därmed får ont på nya ställen. Aja, har ju haft liknande känningar tidigare som har gått över av sig själv så jag hoppas att detta också gör det. 

Tillbringade en lat söndagseftermiddag i soffan där jag omväxlande läste och kollade på sport. Först vinterstudion och sedan Serbien-Tyskland i damernas handbolls-VM och slutligen någon match i tyska herrhandbollsligan, som lika gärna hade kunnat utspela sig i den snöhöga nord för tycker att de flesta av spelarna var antingen svenskar, danskar eller islänningar. Gjorde ett långkok på högrev, det är något av det mysigaste jag vet att ha en gryta som står och puttrar i timmar och så går man och smakar av då och då och häller i en skvätt vin eller lite mer grädde eller vad man nu tycker behövs. Mmm...långkok. 

Ja, det var väl helgen det. Min man skulle få besked angående ett jobb han sökt som i fredags, men de hörde aldrig av sig så hoppas på besked idag, positivt också såklart. Hoppas också att bilen blir klar för det är bökigt och omständligt att ta sig med buss. Satt i morse och såg reklam på bussen om hur mycket man byggt ut tågtrafiken i Malmöregionen och det är ju kul för dom, men hjälper knappast mig där jag sitter och skumpar fram på en buss som går från nästan-Österlen 40 minuter efter att jag börjar jobba. Tur man åtminstone har det lite flexibelt med sina arbetstider. 

Sen såg jag en jättekonstig reklam (eller vad det nu skulle föreställa?) som var (ungefär) så här: Besväras du av oro och ångest? Det finns sätt att skingra orosmolnen.  Besök 1177.se för fler tips. Vadå FLER tips? Vilket var det första tipset? Va? Va? Va? 

Ikväll är det ridning och inte bara ridning utan även hoppning. Är inte jättepepp, men okej eftersom jag ändå har Köttbullen. Häromdagen kom det ett mail om att vi ska fortsätta ha ridlärare A även nästa termin, det känns helt okej för min del. Enda negativa är att de har ändrat så att alla ridlektioner ska börja hel timme (nu börjar en del kvart i, en del kvart över, en del halv osv och det kanske är rörigt att hålla ordning på, inte vet jag) så från och med nästa termin ska vi börja rida klocken TJUGO NOLLNOLL. Fyfan vad drygt, men det är väl bara att gilla läget och bita i det sura äpplet osv. Spelar ju ingen roll om jag kommer hem 21.30 eller 22.00 för jag somnar ju ändå inte, hehe. 

 

Hurra, Sverige-Ungern 26-22 och Sverige klara för kvartsfinal!

Sitter här och pustar (som om det var jag som hade spelat) efter Sveriges match mot Ungern som började oerhört jämnt och där Ungern i princip ledde med 2-3 mål hela första halvlek och Sverige gjorde onödigt många tekniska fel samt träffade både ribba, stolpe och målvakt lite väl många gånger. Förutsättningarna var: vinst så var Sverige klara för kvartsfinal, vid förlust väntade måste-match mot Montenegro på måndag.

Men efter halvtidspausen, då det stod 11-10 till Ungern, kom ett beslutsamt Sverige ut och tog tag i matchen. Några snabba mål av Jamina Roberts och Emma Lindquist samtidigt som Johanna Bundsen spikade igen och vips ledde Sverige med fem och sen fick väl Ungern aldrig riktigt tag i matchen igen. Rolig match i högt tempo. Kommer tyvärr att missa i alla fall första halvlek av matchen mot Montenegro pga ridning, men eftersom det nu inte blev en måste-match så kan jag kanske leva med det.  

Till stallet istället, v 49 2023, pt 3

Idag var det dags för dressyrträning för tränare M. Man rider två och två i 45 minuter och det är hårdkörning från första tygeltaget. Kom till stallet, hittade inte min ridkompis som alltid brukar vara i god tid, så visade det sig att hon var sjuk så jag skulle få rida helt själv! Är ju 50/50 jättebra/jättejobbigt. Köttbullen är dessutom sjukt flockbunden och gillar I-N-T-E att vara ensam i ridhuset. Men det var ju bara att gilla läget. Fick i alla fall sällskap av de som ridit passet innan medan jag skrittade fram, men sen fick de gå ut och Köttbullen gick på tårna och gnäggade. Men sen blev det en mangling som hette duga där det inte fanns utrymme för några synpunkter kring det, utan det var Framåt! Mera framåt! Ännu mera framåt! i princip non stop tills både hon och jag var halvdöda och helsvettiga. Men så bra det gick! Mycket galoppfattningar, sidvärtsrörelser och övergångar gav till slut en lösgjord, framåt och lyhörd ponny som var en fröjd att rida. Men när de där 45 minuterna hade gått var bensinen slut hos både henne och mig så det var nästan skönt att det var över.