Öbarn

Har läst Öbarn av Hannes Fossbo, detta är handlingen.

Våren 1991, en underbar tid att vara svensk. Carola vinner schlagern, Sundin snurrar upp Fetisov i hockey-VM och en pappa styr träsnipan med säker hand. Förutom den där gången när han är så full att han dundrar rakt in i slussportarna i Hammarbykanalen.
Harry växer upp i en övärld där de flesta farsor är alkisar, många morsor också för den delen. Värmdö på nittiotalet är en vild och sjavig plats där man bor i en ombyggd sommarstuga och kör runt i en Volvo 142:a med biljardboll på växelspaken. Under åren efter att Harry förlorar sin pappa börjar han själv att köra längs Värmdös småvägar i allt högre hastighet.
Öbarn är en roman om klasstillhörighet och missbruk, om gamla båtar och nya pengar, om Kalle Anka och Chevy Chase, och om att till slut själv bli pappa och se bråddjupen öppna sig i en iskall öl direkt efter lämning på förskolan.

Jag gillade den här boken, inledningsvis väldigt mycket. Bra språk, rappt och närvarande, och fantastiska miljöskildringar. Det hoppas vilt mellan då och nu, men det är inget större problem, problemet är att det egentligen inte är någon direkt handling i nuet och därför känns det till slut som att det bara är sida upp och sida ner med en massa upprepningar. Det kanske är ett medvetet stilgrepp, men det blir hur som helst lite tjatigt med alla dessa folköl som dricks och burkar som pantas och den i det närmaste tvångsmässiga redovisningen av alla tabletter som intas. Gillade ändå den här boken, den får fyra ölburkar (dock bara 33 cl) av fem möjliga. 

Från syndafloden till The River, tema vatten alltså

Igår regnade det EXAKT hela dagen, och inte så lite heller utan det var mer eller mindre skyfall från arla till särla. Tur i alla fall att inte allt det här kom som snö, sa jag åtskilliga gånger under gårdagen och fick ibland medhåll och ibland inte för det finns ju dom som envisas med att det är så mysigt med snö och det blir så ljust och fint och yadayadayada. Håller inte med om det. Därmed inte sagt att jag uppskattar att vädret beter sig som i Första Mosebok där Herren såg att ondskan på jorden var stor och därför sände syndafloden för att utplåna hela mänskligheten med undantag från Noak och hans familj som istället får i uppdrag av Gud att bygga arken och segla iväg på den under tiden resten av världen går under lite. För det känns ju lite märkligt att allt liv på jorden, med undantag av Noak och hans familj dårå, utplånas av syndafloden, vilket ju måste betyda att alla människor på jorden är släkt i rakt nedstigande led med Noak och hans familj (Sem, Ham och Jafet med fruar och, får man förmoda, Noaks egen fru men hon är ju en såkallad doldis i det här sammanhanget), vilket ju ger en ganska mager avelsbas att jobba vidare med. Bibeln är ju dock en ganska inavlad historia om man utgår från att det inte fanns några andra människor än Adam och Eva från början och ändå fick de söner och döttrar som befolkade världen. Jaja. 

Plaskade hem från jobbet, min man hade tagit ledigt igår eftermiddag så han hade redan varit ute med hundarna. Jag drog på mig mitt fodrade regnställ och gummistövlar och klafsade iväg till biblioteket. Lämnade två böcker och hämtade fyra, samt fick inloggning till meröppettiderna! Nu djävlar ska jag läsa  så ögonen blöder så att jag kan gå och lämna böcker inne på billand en normalstängd dag bara på ren jävelskap. Hehe. 

Tog mig hemåt igen, torr och behaglig i mitt regnställ och det hade varit en riktigt mysig promenad om det inte var för att fötterna protesterade mer och mer ljudligt. Varje gång jag tar på mig gummistövlar eller något annat par skor/stövlar som jag inte använder så ofta så tänker jag Åh vad skönt, varför använder jag inte de här oftare, det ska jag börja göra! och sen när jag har gått ett par kilometer eller så i nämnda skor så börjar det kännas som att det ligger glödande kol på mina hallux valgusknölar. Har utöver det fortfarande ont i min inflammerade tåled, blir. Så. Trött. Aja, det går väl över. 

Slösurfade på Google och kom av någon anledning in på Bruce Springsteens låt The river vilket ju var lite passande i sammanhanget med tanke på ovan nämnda syndaflod. Började tänka på texten och vad den handlade om, var det självupplevt kanske? men enligt någon sida så var det istället att the inspiration came from a conversation with his brother-in-law, during which they discussed his sister's unexpected pregnancy. Och på ett annat ställe stod det att Bruces syster, i en biografi från 2012, plainly states that the song is a precise description of her early life with her husband Mickey, to whom se is still married. Det var ju ganska deppig start på ett äktenskap med tanke på att låten kom 1980 och, för den som eventuellt inte känner till det, handlar om en som gjort sin high schooltjej gravid och tvingas gifta sig med henne, innehåller rader som Now everything that seemed so important/Well mister they vanished into the air/I just act like I don't remember/Mary acts like she don't care. Tycker det är en så klockren beskrivning på ett liv som inte blev som det man hade föreställt sig och drömt om, men man får väl ändå hoppas att de har jobbat lite på sin relation sedan dess? Så att Mickey inte bara går omkring och är nostalgisk och tänker på "Marys" våta solbrända kropp och alla nätter som han låg vaken och bara lyssnade på hennes andetag, medan "Mary" är, ja det vet vi väl egentligen inte hurdan hon är eftersom låten är berättad ur Mickeys perspektiv, men "acts like she don't care" känns ju inte som beskrivningen av fulländad lycka i alla fall. 

Jaha, det är tydligen sånt jag går omkring och funderar på en regnig torsdag i november, Bruce Springsteens systers äktenskap. Vem hade kunnat ana det? 

Idag är det fredag, ska jobba, hoppas på att kunna sluta lite tidigare för att...ja, egentligen inte av någon speciell anledning utan det är väl bara känslan av att slinka iväg tidigare som lockar. Ska handla och hem och gå ut med hundarna i skogen och hoppas att min tådjävel går med på det. Har tejpat den idag för enligt mig kan man om inte bota så åtminstone lindra det mesta med sporttejp, men det är svårt att veta hur man ska tejpa. Får väl se om det gör någon skillnad. Aja, snart är det i alla fall helg. 

Till stallet istället, v 46 2023

Förra torsdagen sa ridlärare V att vi skulle testa att flytta Köttbullens tygel till den nedre ringen på Kimblewickbettet. Inte för att jag är något fan av att betsla upp en häst, men jag känner till de där tjocka starka cobnackarna, sa hon och det är ju sant att Köttbullen gärna lägger sig i handen och blir framtung. Jag valde ju medvetet att sätta tygeln i den övre ringen för att det inte skulle bli så mycket hävstångseffekt för om man börjar på max finns det ju liksom inget kvar att ta till sen. Tanken är inte heller nu att det ska vara så här för alltid, utan ett tag så att hon kanske hinner muskla upp sig lite. För djeflar vilken skillnad det blev. Nu var det ju inte så att hon per automatik gick i rätt form, någon (jag) fick fortfarande slita som ett djur men när hon väl fann sig i sitt öde så var det lite mer bara att se till att mata på framåt så var formen plötsligt där. Det var till och med så jag kunde känna några galoppsteg "i uppförsbacke" och det har jag aldrig känt med henne någonsin. 

Vi red en övning med bommar. Åh nej inte bommar, klagade jag på skoj, för det brukar ju inte vara Köttbullens grej, men det gick faktiskt riktigt bra. Först travade vi bara över olika bomserier med ganska korta avstånd mellan bommarna så att hästarna skulle lyfta på benen. Sedan var det trav över en bomserie på kvartslinjen, fatta galopp ur sväng, "hoppa" över ett f d kryss (från lektionen innan) som nu bara var nedlagda bommar (så inte ens jag tyckte det var något med det) på andra kvartslinjen, bryta av till trav och så trava över en ny bomserie på andra änden av första kvartslinjen, fatta galopp ur sväng och "hoppa" över ett likadant f d kryss på andra kvartslinjen. Vi var sex stycken som gjorde detta samtidigt och det svåra var att tajma så att man inte krockade med någon. Köttbullen var så duktig! Fattade galopp för hjälperna hur fint som helst och lyfte på benen över bomserierna så det kändes som att vi svävade. När det inte gick bra så var det faktiskt bara mitt fel för att jag stressade henne i galoppfattningarna för att jag var rädd att jag skulle krocka. Dumt av mig. Jag kunde ju ha lagt en volt eller något, men det kändes som att det kom hästar hela tiden och från alla håll. 

Var så nöjd, så nöjd efteråt. Hej då, nu sticker jag hem och ringer Bo Jenå och hör om han behöver toppa laget till OS, hojtade jag till ridlärare V innan jag ledde ut Köttbullen från ridhuset. Den känslan kan man ju faktiskt få suga på så länge den varar. 

5 x Elvis

Har läst-om böckerna om Elvis Karlsson av Maria Gripe, detvillsäga Elvis Karlsson, Elvis! Elvis!, Den riktiga Elvis, Att vara Elvis och Bara Elvis. Läste dom som barn och tyckte dom var rätt olustiga då. Tyckte Elvis var svårbegriplig och hans föräldrar otäcka, men ville se hur det var att läsa dom i ett vuxenperspektiv och det var inte mycket som hade ändrats egentligen. Kände dock en viss ömhet för den stackars arma Elvis som jag inte minns att jag kände som barn, och blev glad att han ändå hade sin farfar och Peter och andra lite normala vuxna omkring sig, för hans föräldrar är ju riktigt dysfunktionella. Elvis själv hade väl idag fått någon form av diagnos tänker jag. Det är väldigt mörkt, men idag verkar ju allting vara så tillrättalagt och inlindat i pastellfärgat fluff och inget får skava, så lite befriande är det ändå med barnböcker där sjuttiofemmor dricks och örfilar delas ut (även om det såklart inte är något jag förespråkar). Ger inget betyg pga är inte målgrupp, osv. 

Hello from the other side

I tisdags var jag och vaccinerade mig, åkte hem, gick en promenad, struntade i att träna utan lade mig i soffan och kollade på Ondskan på TV4 Play. Oklart varför, för jag gillade inte boken och jag gillade inte filmen heller och jag är inte så säker på att jag gillar den som tv-serie. Alltså, det är ju en väldigt tragisk berättelse och det är välspelat och snyggt gestaltat och så, men jag får samma tanke som när jag läste boken och såg filmen: hade det varit på riktigt att folk hade fått så mycket stryk så hade dessa personer varit medvetslösa, hjärnskadade och till och med döda, sen får Jan Guillou säga vad han vill.  

Igår hade jag ju som sagt tagit ledigt. Vaknade efter sovmorgon med diffus värk i kroppen, gick upp och åt frukost, släppte ut hönsen i trädgården, tog en liten promenad med hundarna som bara var jobbig och inte det minsta lustfylld. Kände mig  lite febrig och det var ju förväntat eftersom jag blev det förra gången också och det var ju därför jag hade tagit ledigt istället för att gå upp i ottan, åka till jobbet och lida mig genom dagen. Hade väl förvisso kunnat sjukskriva mig istället, men nu gjorde jag inte det. Låg i princip hela dagen i soffan och kollade på Girls som min man köpt på dvd-box till mig eftersom vi inte längre har HBO. Det kändes som en lagom nivå på stimulans. Var trött och hade ont i huvudet, men jag hade ju inte ett enda måste på hela dagen så det var inte så illa ändå. Sov en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen, gick och lade mig 19.10, läste en kvart, somnade sedan och vaknade som en ny människa lite innan klockan ringde i morse. Och nu slipper jag väl förhoppnnigsvis att få bältros, så det får det absolut vara värt. Känner rätt många som haft bältros och det har inte varit någon sinekur om man säger så. Känner dock inte en enda som har vaccinerat sig förutom jag. 

I helgen bestämde jag och min man att vi skulle avsätta en dag i veckan, onsdagar bestämde vi, till att titta på film eller någon serie. Vi är så dåliga på att göra saker ihop i veckorna, vi kommer hem från jobbet och så gör var och en sitt och det är väl egentligen inget fel på det, men NÅGON kväll kunde man ju anstränga sig för att skapa lite vardagsmys och nu hade vi planerat att se Harry Potter. Fick dock skjuta fram premiären av vår mitt-i-veckan-filmkväll eftersom jag kände att jag inte skulle kunna hålla mig vaken. Men nästa vecka så. 

Idag är det först jobb, sen ska jag hem och städa och sedan är det ridning. Ska försöka hinna med att svänga inom bibblan också. Snart kommer vi att få meröppet, då kommer bibblan att ha samma öppettider som Konsum, minus vissa timmar på dagtid då det är skolbibliotek och då har allmänheten inte tillträde. Nu brukar det av någon anledning alltid komma sms att jag har böcker att hämta på tisdagar, men då är det stängt. Igår orkade jag inte gå dit, så då får det bli idag fastän det alltid blir skitstressigt pga att de bara har öppet mellan 14-17 så jag kan inte ta det på väg hem från jobbet för då har de inte hunnit öppna än, så då får det bli på väg till stallet och då är det precis innan de stänger. AJA, I-landsproblem va? Men det ska bli fint med utökade öppettider och att man kan gå dit på helgen till och med. 

“Dwell on the beauty of life. Watch the stars, and see yourself running with them.”

Jobbade till sent igår pga att folk har mage att boka möten på eftermiddagar och jag tydligen inte har mage att tacka nej. Eller jag ser det så här: det är kanske ingen mänsklig rättighet att få välja sina arbetstider så att det passar en och börjar man tacka nej till jobbgrejer med hänvisning till de arbetstider som man själv valt för att det passar en så kanske det kommer någon från högre ort och tvingar en att jobba åttatillfem som alla andra, och då kommer jag förmodligen att dö själsligen. Därför tackar jag alltid ja, även om det innebär att jag får jobba längre. Rent teoretiskt skulle jag ju komma senare den dagen, men det händer aldrig, älskar mina jobbmorgnar för mycket för det. 

Satt alltså med på det där mötet igår, inget av det som sades berörde mig speciellt mycket så det kändes ganska så meningslöst ändå. Åkte hem, tog hundarna och gick ut i skogen. Upptäckte till min glädje att tåhelvetet gjorde mindre ont, i alla fall när jag gick på mjuk skogsväg. Inte så att jag kunde studsa fram obehindrat men jag behövde inte heller stulta fram som Krösa-Maja 2. Gick där och var nöjd och försökte komma på någon annan kvinnlig karaktär i Emil i Lönneberga som jag skulle kunna likna min nya gångstil vid och landade i att det fick väl bli Alma, fast har man någonsin sett henne göra något annat än slå händerna för ansiktet och säga hujedamej? Men Lina kändes lite för ung och rask och Kommandoran för gammal och ondskefull och jag är ju så att säga beyond Krösa-Maja och sen kom jag inte på någon mer. 

Kom hem och då var det banne mig redan mörkt. Staplade lite ved, tränade lite knäböj (måste ju hålla artrosen stången vad en inflammerad tåled än säger) och lade mig sedan på min fantastiska IR-värmemadrass en stund. Den är ganska styv så när jag lägger den i soffan så sjunker jag inte ner, så när jag låg där och åt min kvällsmat så kändes det nästan som att jag låg till bords som en annan romare. 

Tidigare på dagen så hade jag varit och hämtat ut ett paket. I somras fick vi nämligen en sommarpresent från jobbet, ett sånt här "gift card" där man kan välja själv. Det är extremt mycket köksgrejer signerat Markus Aujalay och Mischa Billing. Vi fick Markus Aujalays grillbestick i julklapp från jobbet förra året och nu i somras så var det många som valde ytterligare en uppsättning av dessa bestick för att få ett dussin, men vi är aldrig 12 personer som grillar i casa de Johansson så jag tyckte det var lite onödigt även om det är jättefina bestick. 

Sen såg jag att det där presentkortet snart gick ut så då blev jag girig och kände att den här gåvan inte fick brinna inne så då bestämde jag mig för Markus Aujalays stekpanna, inte för att jag behöver en men annars var det väldigt mycket japanska kockknivar och pepparkvarnar och ostbrädor och bourgogneglas som jag behövde ännu mindre. Nähä, men då var väl stekpannan slut? Försökte välja Marcus Aujalays kastrull istället, för en kastrull har man väl alltid nytta av, men då var den OCKSÅ slut.  Till slut valde jag Markus Aujalays UNIVERSALHACKARE, en plastbytta där man kan sätta ner en speciell kniv (eller en visp) och så drar man i ett snöre i locket som får knivarna att rotera och så blir allting finhackat (eller grädden vispad).  Hämtade ut den förra veckan och testade den i helgen som gick när jag på ett litet kick hackade ihop lök, oliver, soltorkade tomater och saltgurka att pigga upp mina grönsaksbiffar med, det var kanon även om det blev rätt mycket mer disk jämfört med att hacka med en kniv på en skärbräda, men men.

Fick ett mail med påminnelse om att jag hade ett paket att hämta ut och såg då ett sms från Schenker som jag missat eftersom det kom samtidigt som två andra du-har-paket-att-hämta-sms och jag bara hade två paket att hämta och jag tittade inte så noga för jag hade en lång radda med "du har paket att hämta"-sms, inte för att jag handlar så våldsamt utan mer att jag aldrig blir färdig att radera dom och för övrigt så visste jag ju att jag bara hade två försändelser, ett från det här "gift card"-företaget och ett från Bokbörsen. Men då hade detta hänt: när jag var inne och valde Markus Aujalays  UNIVERSALHACKARE på det här gift card-hemsidan så ska man ju fylla i sitt gåvokortsnummer och sedan namn och adress och sådär och det gjorde jag, men sedan hängde sig sidan och jag fick börja om. Sedan var det väl någonting behind the scenes som hände så plötsligt gick det iväg två beställningar och jag hade nu det tveksamma nöjet att få hämta ut ytterligare en Markus Aujalays UNIVERSALHACKARE till samlingarna. Aja, tänker att jag nog kan ge den till min svärson i julklapp så det blir nog bra. Googlade för att se vad den var värd (239 kronor) och när jag skrivit Marcus Au...eftersom jag då inte visste att han stavade med k så föreslog Google att jag nog menade Marcus Aurelius, romersk kejsare, död år 180 e Kr, så det passade ju bra för en som ligger till bords och äter sin kvällsmat enligt ovan. 

Idag ska jag jobba, sedan handla, sedan få andra dosen av bältrosvaccin, sedan hem och SLAPPA. Och imorgon är jag LEDIG. Då ska det förhoppningsvis slappas ännu mer och hoppas också att jag inte blir jättesjuk av vaccin-biverkningar så att jag kan njuta maximalt. Mmm...lediga dagar. Det är väl ändå det bästa som finns.  

 

I should have learned how to play the guitar

Swish sa det och det alltså inte en pekunjär transaktion utan helgen i vecka 45 som for förbi. Den har varit sisådär, och orsaken till det är en inflammerad tåled. Det är alltså leden närmast själva foten på tån bredvid stortån som krånglar och gör ont och i fredags bestämde jag mig därför för att skippa intervallträningen som jag hade planerat och bara ta en promenad. Den promenaden var inte det minsta kul, det gjorde ont i varje steg och till slut vek jag av och genade hemåt igen. Leden var inte bara öm utan också svullen så det var bara att smörja med Voltaren och lägga sig på soffan och vältra sig i självömkan. Inte för att det hjälper, men ibland blir jag bara SÅ DJÄVLA TRÖTT på detta måndagsexemplar till kropp, att det alltid ska vara något som gör ont som man måste förhålla sig till. Sen ryckte jag upp mig, fixade tacos och sen började vi kolla på House of the dragons, som är en prequel till Game of thrones (om någon mot förmodan missat det, vilket jag hade) som min man hade köpt på dvd eftersom vi inte längre har HBO. Den var väl inte så tokig, men tycker att alla i allmänhet och kungen i synnerhet ser lite enfaldiga ut? Sen blev det  lite svårt när vi kom på att han som spelar prins Daemon är samma som spelade prins Philip i The Crown. 

Gick och lade mig tidigt som vanligt. På lördagen var tåhelvetet lite bättre så jag tog med mig hundarna ut i skogen, dock en avsevärt kortare runda än jag brukar, och det var inte med något direkt klipp i steget  utan stultade fram som en annan Krösa-Maja. Funderade på om det var så att hon som spelade Krösa-Maja (Carsta Löck) var i ens egen ålder när det begav sig, för det är ju ett välkänt fenomen att skådespelare som man tyckte var urgamla när man var liten i själva verket var betydligt yngre då än vad man själv är idag. Samma med vissa lärare som man hade i skolan och som man tyckte var riktiga dinosaurier och så får man höra att de gick i pension för kanske fem år sedan, vilket innebär att de måste ha varit i 30-årsåldern på den tiden då man i princip tyckte att de var äldre än Gud. Men Carsta var i alla fall omkring 70 år när Emil-filmerna spelades in, visade det sig efter en snabb googling. 

Efter lunch hade jag bestämt träff med en tjej som jag hjälper lite med hundträning ibland och hennes hund fick testa viltspår, vilket den såklart tyckte var livat värre. Vi åkte hem till henne och tog en kopp kaffe medan spåret låg till sig och det var väl mindre livat för hon och hennes sambo hade samma dag bestämt sig för att separera så stämningen var ju därefter, men men. Åkte hem och gjorde grönsaksbiffar till middag, har alltså fortfarande kvar zucchini från årets monsterskörd. 

Igår gick jag min vanliga söndagspromenad, om än i Krösa-Maja-stil för helbrägdagörelse står uppenbarligen inte på den här agendan, sedan städade jag i hönshuset och medan jag var nere i det inhägnade trädgårdslandet och tömde hönsgödseln i mina odlingar så såg jag i ögonvrån hur hönan Himlajorden helt obekymrat spatserade omkring i odlingarna och såg ut som att hon ägde stället. Det visade sig att den andra grinden (vi har två) stod halvöppen, oklart varför men den kanske har blåst upp. Det sitter en sån där fjäder på den som ska göra att den ska fjädra tillbaka, men det förutsätter nog att gräset är kortklippt som en golfbana undertill, och det är det inte nu. Föste ut henne och stängde, konstaterade att staketet börjar se rätt säckigt ut. Vi satte upp det våren 2010, och man ska kanske då anta att medellivslängden för en tryckimpregnerad stolpe är 13½ år?
Sedan byttes det till vinterdäck. Skriver det i passiv form eftersom det var min man som utförde handlingen medan jag stod i köket och stekte pannkakor, som i någon himla 50-talsfilm. Men väderleksrapporten varslar om både minusgrader och kanske snö (buhu) i veckan som kommer så det är ju lika bra att vara beredd. Åt lunch, kollade på ett avsnitt av Klovn och sen var det världscup i hoppning (förtydligande till lappegnag: med hästar, hehe) med en väldigt svår bana, bara åtta kom till omhoppning och Peder Fredricsson slutade på en fjärde plats, Henrik von Eckermann kom tia tror jag, bland de snabbare av dom med fyra fel i grundomgången. Annars var det enormt mycket bommar som föll för många. Ben Maher vann och Steve Guerdat kom tvåa, det är två av mina favoriter så jag blev ändå glad. Kan i och för sig på rak hand inte säga någon ryttare på den nivån som jag direkt ogillar, en gång var det någon från något av de där länderna som man förr skulle kalla "arabländerna" men det är kanske nedsättande? men ni vet, Kuwait, Dubai, Förenade Arabemiraten, nåt av dom, som var jätteotrevlig och skällde ut en funktionär som (enligt den här ryttaren dårå) hade öppnat eller stängt en grind på fel sätt eller vid fel tillfälle, då blev man ju lite glad när det inte gick så bra för honom sen. Men annars är det mest kul att se alla som är så duktiga, såklart är det extra kul om/när någon svensk utmärker sig, men det är ju inte som när Sverige förlorar i handboll och man måste slå av tv:n direkt efter slutsignalen för att man inte står ut med att se storskrattande danskar eller fransmän eller spanjorer eller vad det nu kan vara för nation som dunkat in de avgörande bollarna. 

Ja, det var väl helgen i stora drag. Den kommande veckan ska jag TA DET LUGNT. Ingen ridning ikväll p g a hoppning, imorgon ska jag få andra vaccindosen mot bältros och på onsdag har jag tagit semester eftersom jag blev lite febrig förra gången och då kan jag väl passa på att ta en ledig dag och bara ligga på soffan och slappa och låta immunförsvaret jobba på med sitt. Så får det bli.