Vi är omgivna av grannar, som de flesta andra människor som har valt att bosätta sig i civilisationen. Eftersom jag hatar 95 % av mänskligheten så skulle jag helst se att jag inte hade några grannar överhuvudtaget, men det låter sig inte riktigt kombineras med kommunalt vatten och avlopp, busshållplats, affär och andra bekvämligheter som jag också uppskattar att ha i min relativa närhet. Så man får ta det onda med det goda.
Vår tomt är hyfsat stor, och den saknar staket på alla sidor utom en. Ett par av grannarna verkar därför tycka att det är helt okej att gena över vår tomt i tid och otid, gärna via grönsakslandet, rasta sina hundar på vår gräsmatta, samt helt ogenerat ströva omkring i våra rabatter för att plocka upp efter hundarna i sporatiska ryck av ordningssinne. Ibland gör de ju inte det heller, det är lite som att välja mellan pest och kolera.
Och för fan, sådär GÖR man väl inte. Bara för att de förra ägarna (senildementa, bor numera på hem) inte hade någonting att invända mot att ha halva Ankeborg spatserandes omkring på sina ägor så behöver det ju inte per automatik betyda att VI tycker att det är okej. Men hur det nu är så vill man ju inte inleda sitt nya boende med att dra dit Robert Aschberg och Jonas Gåde och hela TV3:s kamerateam för att inleda en ny säsong av Grannfejden. Man vill ju så att säga vara lite smidig.
Så nu har vi satt upp ett staket. Det var ett Djävulens göromål med att slå ner stolpar, jag är helt LAM i ena armen efter att tillsammans med min man och hans kompis Johan ha svingat slägga så att svetten stänkte i något som nästan kan beskrivas som tvåtusentalets motsvarighet till bärsärkagång. Man har i och för sig aldrig hört talas om bärsärkar som hade träningsvärk, men det har jag. Så in i vassen. Och då är det hela inte ens klart, utan en sida av tomten är fortfarande stolplös. Istället valde vi att prioritera att sätta upp nät på den sida som vetter mot grannarna som inte har vett att respektera en tomtgräns som är väl markerad med både buskar och träd. Nu får de plocka hundbajs från sina egna pyttesmå uteplatser. Och det känns ju för djävla bra helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar