När vi ångade mot Röda Havet opp

Igår var det nästan lite vår i luften med både plusgrader och sol, sådär så att man känner livet återvända efter att man har varit djupfryst i ett halvår (okej, det var kanske att överdriva, men ändå).
Åkte hem efter en fullmatad arbetsdag, bytte om till badskorna och studsade ut i skogen med hundarna.  Älskar den känslan av att fötterna är lätta och det liksom sviktar under sulorna. Har ett sånt där barndomsminne av hur härligt det var frampå vårkanten när man äntligen fick lov att ställa undan sina tunga klumpiga allvädersstövlar och ta på sig gympaskorna, det kändes som att man flög fram. Det gör man väl inte riktigt längre, men det är lite samma känsla ändå. 

Kom hem och var på utomordentligt humör, tränade ett pass tabata, kände mig STARK. Åt kvällsmat och sedan inträdde den där perioden mellan cirka 17-18 som just på måndagar känns lite jobbigt meningslös eftersom jag åker till stallet 18.30 så det känns inte som att det är lönt att börja med någonting. Brukar läsa, men just igår hade jag ingen lånebok. Läste en tidning, scrollade lite på telefonen men sen går ju ångan ur en. Min man satt bredvid mig i soffan och kollade på Youtube, sen gick ångan ur honom också och vi satt båda och nickade till som (föreställer jag mig) två heroinister. 

Bytte om, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och kunde såklart inte somna för det kan jag aldrig på måndagarna. Fast det gjorde jag väl till slut eftersom jag väcktes av alarmet. Åkte till jobbet,  öppnade mailen och fick ett vansinnesutbrott (#1) på en person som tydligen tror att jag har all tid i världen att göra honom (för det är såklart en man) rätt stora tjänster, fick sedan nästa vansinnesutbrott (#2) när det visade sig att en grej som jag lagt ner RÄTT så mycket tid på att fixa med de senaste veckorna inte längre var relevant och som jag då hade kunnat prioritera bort om den person som satt inne med fakta (såklart också en man) hade kunnat hinta om vad som var på gång. 

Fick ett tredje utbrott (#3) på vår HR-avdelning. Bad dom för snart en vecka sedan att fixa ett anställningskontrakt till en i mitt team som jobbat 50 % och som nu ska gå upp till heltid. Skrev till dom och bad om detta, att det ska vara en tillsvidareanställning som ska gälla från och med då och då och med samma lön (fast såklart gånger två) och i övrigt samma villkor som i det nuvarande visstidskontraktet. Fick då istället ett förslag att man skulle göra nåt tillägg i en separat bilaga till personens nuvarande kontrakt (som går ut i månadsskiftet) där den nya arbetstiden och från när det skulle gälla skulle framgå. Det tyckte inte jag alls var en bra idé, det känns väl jättemärkligt om man har ett anställningskontrakt på 50 % och så nån  märklig bilaga till det som säger att från och med ett visst datum så ska det vara på heltid. Dessutom är det vissa delar i tillsvidareanställningskontraktet som inte är med i visstidskontraktet, till exempel när det är dags för första lönerevisionen. Trodde i min enfald att man hade en HR-avdelning för att allting skulle bli rätt och riktigt när det gällde såna här saker, och att det här med anställningskontrakt var sånt dom skötte lite med vänstran (som det heter här när det är något man gör lite snabbt och enkelt), i alla fall på ett företag med över 300 anställda, men tydligen inte? Svarade dom att jag inte tyckte det var en bra idé och att jag ville att de skulle upprätta ett nytt kontrakt där allting som skulle stå med stod med. Detta var alltså i typ onsdags? och sen dess har jag inte hört någonting men idag fick jag alltså ett mail där det stod att någon HR-människa skickat min fråga vidare till någon annan HR-människa. MEN HUR SVÅRT KAN DET VARA? 

Idag ska jag försöka ta mig ur denna jobbrelaterade irritationsbubbla, åka hem, handla, åka till Lille P, hem och träna pilates, sedan DEGA resten av kvällen. Imorgon ska Remus opereras, han har fått någon cellförändring i en testikel så nu ryker båda. Prognosen var ändå god, tydligen sällan de är elakartade, men det är ändå en operation med tillhörande risker, åtminstone för en hund på 13 jordsnurr med rätt så kraftigt blåsljud på hjärtat. Men det är väl bara att hålla tummar för att det går bra. Kliniken ligger en dryg timmes resväg bort, enkel resa, så imorgon blir stora logistikdagen. Min man får ta ledigt på morgonen och åka och lämna, sedan får jag åka dit och hämta på eftermiddagen. Sedan ska vi båda trycka in varsina åtta timmars jobb. Jamen då kör vi. 

Till stallet istället, v 7 2023, pt 1

Åkte till stallet med en svag förhoppning om att få rida någon annan häst än Ettan, men nähädå. Jag tyckte ändå det verkade som att du hade läget under kontroll, sa vår tillfälliga ridlärare (utan att jag sagt något) och där var vi väl inte direkt överens, tyckte jag. Men det var ju bara att kravla sig upp på hästryggen för man vill ju inte vara en sån där som tjafsar och är besvärlig. Ettan är ingen jättehäst, en och sextio kanske? men för hög för mig. När jag skulle borsta henne på halsen och ryggen så fick jag en störtskur av torkad lera i ansiktet, inklusive ögonen, vilket inte på något sätt var skönt. Det är ju såklart inte hennes fel, men bidrog inte till att få igång min pepp om man säger så. 

Gick dock MYCKET bättre denna gången, hon var inte alls lika het och springig och vi lyckades  nästan jobba upp någon form av kommunikation. Och när hon inte älgar iväg som om det inte fanns någon morgondag så har hon ett väldigt mjukt och trevligt steg. Har dock en tendens att lägga sig i handen så att det ibland känns som att man rider med två fulla kassar från Ica Maxi i händerna, men det är för att hon är ung och inte riktigt har egen balans (sa vår tillfälliga ridlärare). Kände mig i alla fall cirka tusen gånger nöjdare efter lektionen än förra veckan. 

Nästa vecka är det teori och veckan därpå ska det vara markarbete. Vi får väl se om det blir hästbyte efter teorin eller hur landet kommer att ligga där.

Helgen vecka 6

I fredags slutade jag vid lunch för jag skulle på thaimassage. Hade varit SÅÅÅ gött om det inte var för att jag drabbades av en djävulsk rethosta när jag låg där. I onsdags eller när det nu var så vaknade jag ju och kände mig lite sträv och tjock i halsen, men det gick över tyckte jag, fast det gjorde det tydligen ändå inte utan jag har sedan dess befunnit mig i ett tillstånd där jag inte direkt är förkyld, men jag är inte heller inte förkyld. Är inte snorig, har inte ont någonstans, känner mig pigg men hostar till lite då och då.  Hon jag går till är så himla noggrann och har fortfarande munskydd, och även om pandemin är över (för det är den väl?) så är det väl ändå inte som förr, att man kunde gå omkring och vara dyngförkyld utan att någon lyfte på ögonbrynen. Så större delen av massagen låg jag med kill i halsen och försökte låta bli att hosta, däraf att det inte blev den hundraprocentiga avkopplingen som jag hade hoppats på.

Åkte hem, tog ut hundarna på promenad, torkade golven, värmde soppa (rester från vår sopplunch i julas) och stekte pannkakor. Sedan åt vi och kollade på delar av säsong 3 av Klovn som min man köpt på dvd. Av någon anledning finns bara säsong 4 och framåt på C More och det verkar vara LÖGN att få tag på de tidigare säsongerna på någon strömningstjänst (verkar också vara LÖGN att få tag på säsong 1-2 i något som helst format). Tyvärr var det inga undertexter på denna dvd, vilket förtog en del av upplevelsen för även om jag är hundra gånger mer slängd på danska än jag var för låt oss säga 10 år sedan så hängde jag inte med i  riktigt allting. Hur kan man ens sälja en dvd utan undertexter? Hade ju räckt om det var på danska, men nähädå.  Hur som helst, kan varmt rekommendera denna totalt gränslösa serie, tror inte vi har skrattat så mycket åt någonting någonsin.

Lördagen innehöll de vanliga inslagen: långpromenad, pilatesträning, städning av hönshus och sedan låg jag i soffan och läste samt kollade ikapp på Sveriges Mästerkock och Biggest Loser. Begriper mig inte riktigt på det nya upplägget i den senare. Helt okej att skippa utröstningsdelen för den var bara tjatig, tyckte jag. Men det här med tävlingarna och att man vinner respektive förlorar tillgång till gymmet och PT:n? Känns ju rätt taskigt måste jag säga, i alla fall om det ska vara så varje tävling? I alla fall så pass tidigt i programmet, de (som har förlorat två veckor i rad) har väl bara fått vara där en gång eller nåt sånt om jag fattat det rätt. Och det är en djävla skillnad på hur man tränar när man tränar för sig själv eller när någon står och skriker KOM IGEN DÅ FÖR HELVETE på en.
Jag hade gjort vad som helst för att få ha en sån PT, sa jag till min man, men fick sedan ändra mig för jag hade verkligen inte gjort vad som helst för att få ha en PT. Saker jag inte hade gjort: betalat pengar för det, för det är ju vad det handlar om och det är jag ju uppenbarligen för snål för. Men jag hade VELAT ha någon som (gratis) stod och vrålade på mig, för det är ju då man tänjer på gränserna. Och även om det röda laget går till utegymmet så tycker jag att de är rätt loja i sina rörelser där de lunkar runt och välter däck och svingar hinkar, men det kan ju också vara som att det är klippt så för att det ska bli bättre tv. Tycker dock att de är lite löjliga som gnäller över att det är kallt och att de blir smutsiga i utegymmet, det måste väl ändå vara ett rätt så litet problem i sammanhanget? Man fryser väl inte när man tränar, och man får väl ändå förmoda att de har tillgång till dusch och tvättmaskin. Fast visst, kan ju förstå att de är sura eftersom de faktiskt går miste om mycket hjälp och det är väl ändå hjälp de behöver? Hoppas det blir lite annat upplägg på kommande tävlingar så att det inte bara kommer att handla om tillgång till gym och PT (vet inte exakt vad jag är ute efter här, för jag vill i alla fall definitivt inte se den typen av tävlingar där det handlar om att äta så mycket som möjligt av olika "frestelser" utan...tja, något annat). 

Söndagen var väl ungefär lika förutsägbar som lördagen, började med långpromenad, sedan hem och fixa deg inför brödbak, sedan till Lille P och så hem och slappa. Såg att det kommit en ny säsong av The Sinner som jag sett tidigare säsonger av och gillat, så den betade jag av ett par avsnitt av. Gillar den, men tycker att en av huvudkaraktärerna (Jamie) är irriterande lik prins Carl Philip, vilket ställer till det lite när han (Jamie) till exempel röker på eller försöker strypa någon (har bara sett två avsnitt hittills så jag vet inte vad mer o-rojalistiskt han kommer att ta sig för, men förmodligen ett och annat). 

Har också kollat på Händelser vid vatten, som jag tycker är väldigt bra och välgjord, minus ljudet dårå men som väl är finns ju textremsa så man kan hänga med i replikerna. Sen var väl resten av helgen som vanligt med brödbak och matlagning och annat fix inför veckan som kommer. Man har ju inget särskilt spännande liv va, men det man har, det duger fint åt mig. 

Ikväll är det ridning och då ska jag väl rida Ettan igen. GULP snedstreck SUCK. Är cirka noll procent pepp på det, men jaja. Det får väl gå. 

 

Lille P v 6 2023

I tisdags var det fortfarande kallt och ridbanan var frusen och jag var hänvisad till fälten där Lille P betedde sig som om det låg en kallblodsätande tiger bakom varje sten när jag red honom senast. Bestämde mig därför för att endast longera honom för att kolla av om han fortfarande var spänd och stirrig. Det var han inte! Gick bra att longera, tyckte han var lugn och fokuserad. Återstår att fundera ut om det är ridsituationen som gör att han blir orolig, eller om det bara var En Sån Dag. 

Bonus: kunde fånga honom direkt i hagen trots att han och den andra hästen stod allra längst bort i den rätt så stora hagen. Har ju börjat muta honom med äpple istället för morötter, det kan ha med det att göra, hehe. 

Igår red jag på ridbanan, tanken var att jag skulle jobba med skritten och halterna och det gjorde jag såklart också, men mest blev det miljöträning för i hagen intill ridbanan gick det kor med kalvar. Korna har förvisso varit där hela vintern, men kalvarna har fötts de senaste veckorna och igår sprang de omkring och hoppade och studsade runt sådär gölligt som bara  nyss utsläppta kalvar kan göra. Lille P tyckte dock inte det var det minsta gölligt, snarare JETELEZKIGT. Han var spänd som en fiolsträng första delen av passet. Lät honom stå och kolla en stund, sen gick det bra ett tag mensen blev det lezkigt igen. Men till slut lugnade både han och kalvarna ner sig och vi kunde börja arbeta. Halterna och igångsättningarna gick i alla fall rätt så bra till en början, men sen började han takta och hålla på när jag skulle jobba honom i skritten. Fick sätta lite press på honom, för det är ju ändå rimligt att han ska kunna skritta på uppkortad tygel utan att krypa ur skinnet. Nu var han kanske lite allmänt spänd och stressad p g a kalvarna, men ändå. Det kändes väl bara sådär, men hoppas att han tog till sig korrigeringarna. Märkte på slutet att han började bli trött, mest i huvudet tror jag, och att det var på gränsen till att han skulle börja stanna och backa och tjura, så jag avslutade innan han gick in i det skedet. 

Lite död runt ögonen

Har läst Lite död runt ögonen av David Ärlemalm, och det kan du också ta och göra. Detta är handlingen:

När Sofia dör av en överdos lämnar Arto livet som missbrukare för att försöka skapa en tillvaro för sig själv och dottern Bodil. Då han anklagas för att sälja droger och får sparken från den skola där han arbetar i köket, pressas han att ordna pengar på de sätt han känner sedan gammalt. Under senhöstens nätter tvingas Arto allt längre in i en värld av lögner, brott och våld när han försöker rädda sig själv och sin dotter.

Jag gillade verkligen den här boken, tyckte den var både spännande och berörande. Kom på mig själv med att mumla "nej, nej, nej, GÖR DET INTE" på sina ställen (som om det skulle hjälpa). Ibland var det lite svårt att skilja på vad som var dåtid och vad som var nutid, men i övrigt var det en härlug läsupplevelse. Den får fyra orosanmälningar av fem möjliga.

Till stallet istället, v 6 2023, pt 2

Igår var INGEN bra dag för mig och Köttbullen. Vet inte om hon brunstar eller om hon bara är i en tråkig fas av kombinationen sto-ponny-kallblod och just igår kände för att leva ut sina känslor. Vi skulle rida framdelsvändningar, var tanken. Men Köttbullen förmedlade något i stil med att om jag var så djävla angelägen om att göra framdelsvändningar så kunde jag fan i mig göra dom själv. Med henne är det ju ingenting som direkt går som på räls, man får jobba för framstegen och det går aldrig att bara åka med, men det var längesen hon var så här tjurskallig och motvalls. Hade vi ridit närmre sargen så hade hon garanterat försökt att gå emot den för att  försöka skrapa av mig, som hon höll på med ett tag när hon tyckte att allting var jobbigt. Nu var det längesen som sagt, men tänker att hon kan väl också få ha en dålig dag. 

Övningen var så här: Skänkelvikning från B respektive V in till en liten fyrkant som stod typ 5-6 meter innanför spåret vid C-volten. Där skulle man göra halt vid första konen, skritta vidare till andra, göra halt och framdelsvändning runt konen, samma sak vid tredje och vid fjärde skulle man fatta galopp, galoppera  på kvartslinjen upp till A-volten och sedan galoppera ett varv och på det varvet göra två överstrykningar. Sedan trav till B respektive V och så börja om igen. Tror Köttbullen hade funkat bättre om vi hade haft  lite längre uppvärmning, nu blev det lite pang på övningen och då blev det bara svinjobbigt. Sen var det apsvårt att fatta galopp där man skulle fatta galopp för då var Köttbullen fortfarande sur och när det väl blev galopp var den fel. Det kändes som att det alltid var fullt på A-volten av folk som både galopperade och travade eller var på väg till eller från det ena eller det andra, så det var lite rörigt eller så är jag bara bortskämd med att det i princip alltid är sån ordning och reda i Bästa Måndagsgruppen™. Men det är god stämning i torsdagsgruppen, så det gör inte så mycket att det blir kaoz ibland, är ju liksom ingen som gör något med flit för att sabba för någon annan (undantag möjligen för Häxan, inte så att jag tror att hon medvetet sabbar för någon utan mer att hon är så självupptagen att hon skiter i att det finns andra att ta hänsyn till). 

AJA. Det var ingenting att skriva hem om direkt, men någon form av lösgörande effekt måste det ändå ha haft på Köttbullen för hon kändes otroligt fin sen när vi travade av. Tog i med bakbenen och jobbade med hela kroppen. Så även om "framdelsvändningarna" (skulle nog inte kalla dom så för det var mest "slänga upp huvudet och skjuta ut bogen och skruva sig") inte blev så lyckade så fyllde dom väl ändå sitt syfte på något sätt. 

Var i stallet i god tid och lade därför lite krut på att borsta ut Köttbullens svans. Den är otroligt lång och tjock och hon är till och från lite dålig/lös i magen så den hade egentligen behövt tvättas oftare än vad som görs. Nu var det som dreadlocks i den och jag tror jag stod i 20 minuter och bara försökte reda ut alla tovor. Hade velat använda pälsglans men hittade ingen, men det blev i alla fall bättre än vad det varit innan. Nu är mina händer fulla av såna där små härliga skärsår som blir av tagel. MYZ. Not. 

These boots are made for walking

Igår var jag på det som förr hette Blodgivarcentralen, men som nu tydligen heter GeBlod men det låter ju som ett konstigt ställe att gå till, för att se om jag duger till att dela med mig av mitt åtråvärda O-. Det var väldigt petigt, måste jag säga. Förstår att dom måste vara noggranna, men det här kändes nästan lite överdrivet. När jag anmälde mig så fick jag svara på en massa frågor för att se om jag var lämplig. När jag sedan kom dit fick jag först läsa igenom en broschyr, vars innehåll var exakt detsamma som jag redan läst på deras hemsida, men jag bladade pliktskyldigast igenom den i alla fall, och sedan fick jag fylla i ett nytt frågeformulär på ungefär samma tema som jag gjorde när jag anmälde mig, och därefter blev jag inkallad till ett samtal där samma frågor avhandlades ytterligare en gång, plus att jag fick möjlighet att ställa frågor om jag hade några. Efter detta synnerligen massiva informationsflöde kände jag inte att jag hade det och då var det dags för provtagning. Fick OK-stämpel på blodtryck och Hb, så givet att jag inte kånkar runt på HIV, gulsot eller syfilis (men gör jag det så är väl "att inte få bli blodgivare" det minsta problemet känner jag), vilket tog ett par veckor att få svar på, så ska jag förhoppningsvis inom kort få börja bidra till samhällsnyttan. 

Detta skulle ta "cirka en halvtimme" men tog en dryg timme, plus kanske 20 minuters körtid fram och tillbaka från jobbet. Fick därför jobba längre (strängt taget var det ju inte längre tid att jobba, men arbetsdagen blev längre) pga rövmycket att stå i. Kom i alla fall hem till slut, solen sken och det var lite plusgrader! Skogen hägrade, men eftersom jag kom hem senare än jag brukar så hade solen hunnit försvinna bakom trädtopparna och det blev inte riktigt den soliga och härliga upplevelse jag hade hoppats på. Dessutom låg snö och is fortfarande kvar på marken i skogen, så de större vårkänslorna lyste med sin frånvaro. Men kollar man på väderprognosen så ska det ju bli för årstiden riktigt milt i helgen, så den som väntar på något gott, osv.

Kom hem, matade hönsen, städade badrummet, satte mig i soffan och läste ut en bok. Funderade på om jag skulle kolla på tv, men kom inte på något jag var sugen på. Sen kom jag på Händelser vid vatten som jag började kolla på i helgen, gillade den men det gick ju inte att höra vad de sa? Det var jag tydligen inte ensam om att tycka, fick jag höra sen. Lyckades inte få igång textning på SVT Play (varför? det brukar ju funka?), utan fick ta sån där textning för hörselskadade där det ibland står saker som EN DÖRR SMÄLLS IGEN. Men hellre det. I alla fall så kom jag inte på att jag kunde titta på den serien förrän klockan var kanske 20, och då tyckte jag det var för sent. Det får ingå i händelser till helgen istället. 

På fredag ska jag på thaimassage, då ingår även att thailändskan blaskar av ens fötter (jag fattar ju att det är för hennes välbefinnande snarare än mitt eget) och när jag hade duschat sneglade jag ner mot mina och skämdes. Min hälar är så torra och fnasiga och spruckna att strumporna fastnar när de ska av och på. Tänkte för hundratusende gången att jag måste skaffa en ordentlig fotfil, den enda jag har är en liten ynklig sak som har följt med en veckotidning gratis och är ju lite som att försöka såga ner ett träd med en brödkniv. Samt börja smörja, men jag tycker det är lite läskigt för det blir så halt att gå sen, men uppenbarligen klarar inte mina fötter av att sköta sig själva så de får väl ha lite hjälp på traven. "Filade" lite med min yttepyttelilla fotfil (egentligen kanske det inte ens är en fotfil utan en lite större nagelfil? Var går gränsen?) och smorde med BODY BUTTER innan jag trippade på tå som en rysk balettdansös in till elementet där mina jägarstrumpor hänger för att de alltid ska vara varma och gosiga att trä på fötterna efter duschen. Sen hade jag ju inte problemet med hala fötter längre. Det var ju inte så svårt, varför kan jag inte bara få in det som en rutin? Har verkligen inget bra svar på den frågan.