You can hear the drums

Igår var det en djävla dag på jobbet. Hade först ett möte där jag fick veta att cirka allt jag jobbat med under ett par veckors tid var ogjort arbete. Sådär blir det såklart ibland när förutsättningarna ändras, vilket dom hade gjort nu, men att förutsättningarna ändrades berodde mer på dålig kommunikation än saker som ligger utanför någons kontroll, vilket ju är rätt kasst, plus att man ju kan leverera beskedet lite snyggare än vad som gjordes, tycker jag. Blev på gränsen till vad mina danska kollegor kallar PIGE-SUR. Hade sen ett annat möte på eftermiddagen som  var i samma anda som förmiddagens och som dessutom drog ut på tiden. Och sen när jag skulle gå hem så kom det nån djävla tomte som hade "en snabb fråga" och är det något jag hatar så är det att folk tycker det är okej att hejda folk som står med ytterkläder på och med handen på dörrhandtaget för att snacka jobb (för naturligtvis är "en snabb fråga" aldrig någonting som bara kan besvaras med ja eller nej i farten). Det är naturligtvis okej om det gäller motsvarande liv eller död, men enligt min erfarenhet är det sällan något som inte hade kunnat vänta till nästa dag. ALLA (på mitt jobb) vet att när klockan är 13.30 så har jag avverkat åtta timmars arbetsdag, men det är som att vissa inte fattar att 13.30 för mig motsvarar 16.30 för en som börjar klockan 8. Och då vill man HEM. I alla fall jag. 

Kom alltså hem senare än planerat (mest beroende på mötet, den "snabba frågan" svarade jag på i farten och avslutade med "vi får prata mer om det imorgon om det är något som fortfarande är oklart då") och svepte ut med hundarna en kort snabbrunda i skogen. Hade tid för vaccination av gammelhundarna Remus och Hilding och är det något jag hatar så är det att ha en tid att passa när man är ute och går för jag har då inte koll på EXAKT hur lång tid den och den rundan tar, det kan ju vara olika också beroende på om man powerwalkar eller går och drar benen efter sig. Hann i alla fall hem och sen visade det sig att jag även hann inom biblioteket, som ligger på vägen till veterinären, för att hämta en bok jag beställt. Avverkade veterinärbesöket, veterinären konstaterade att Remus hade någon form av förändring i ena testikeln. Inget akut, men det ska kollas upp. Det enklaste hade varit att bara operera bort testikeln, MEN då har ju Remus ett ganska kraftigt blåsljud på hjärtat så han kan inte sövas lite hur som helst utan först måste man göra hjärtultraljud och det kan inte den vanliga veterinären göra utan det måste göras på klinik. Ja är det inte det ena så är det ju såklart det andra. 

Kom hem, hetstränade ett pass tabata och sedan betade jag av pass ett i RIDER PILATES CHALLENGE som är denna veckan. Pass ett var mycket fokus på stretch av muskler i säte och höfter, vilket var rätt jobbigt att göra men väldigt skönt efteråt. 

Sen slängde jag i mig ett par knäckemackor på stående fot och susade iväg till stallet. Det var teori och vi fick löshoppa, det var kul. Tyvärr verkar det vara en del DRAMA i stallet, inget som jag har märkt av men det var ju lite skumt med det här att ridlärare I slutade nästan från en dag till en annan, och nu var det en timanställd som tydligen också hade sagt upp sig. Trist, även om det som sagt inte är något som har märkts utåt för en vanlig dödlig som bara kommer dit och rider sin lektion och åker hem igen. Men vad jag fått höra så var det bland annat vissa ponnyföräldrar som tjafsade och tyckte det var "kränkande" och "mobbing" att deras barn inte fick flytta till bättre grupper för att de (i första hand föräldrarna, fattade jag det som) ville det. Guuud vad tröttsamt, och det värsta är att det ju ALLTID blir sådär i föreningar. Det finns inget värre än hästfolk, sa en ridkompis igår, Jo, hundfolk, svarade jag, och sedan enades vi om att de i alla fall var gjorda av samma skrot och korn. Minns en händelse för säkert 20 år sedan när det var föräldrar till en elev som var (som det hette på den tiden) handikappad och som av någon anledning som jag inte längre minns inte ville att ungen skulle rida i en (som det hette på den tiden) handikappgrupp utan i en "vanlig" grupp, men då sa ridläraren nej för i den gruppen skulle man kunna rida utan ledare och det kunde inte den här eleven pga sitt (som det hette på den tiden) handikapp och då tyckte föräldrarna att det var diskriminering och anmälde det och det blev ett djävla liv. De fick inte rätt, men att folk ens orkar hålla på? 

Kom hem, började kolla på matchen mellan Danmark och Egypten men Danmark var så överlägset att det inte ens var kul så jag gick och lade mig efter första halvlek. Såklart vann de och nu får alltså Sverige möta Egypten imorgon, hoppas de är STUKADE av att ha fått stryk. Hehe. 

Ja, det var gårdagen. Hoppas på en lite lugnare dag idag, har nämligen en bok som måste läsas ut och återlämnas till bibblan inom kort. Läs-stressen, va? Ett ord som borde användas lika ofta som "livspusslet". Hehe. 

Coming up: vecka 4

Tittade på väggkalendern och insåg att jäveljanuari är över i nästa vecka. Hurra för det och - no jinx osv - så farligt har det inte varit i år? Tror det beror på en kombination av lite snö, mycket jobb och mycket hästar. Ingen snö att behöva skotta och allmänt irritera sig på samt inte så mycket tid att känna efter utan full fart hela tiden. Och är det inte liiite ljusare nu? I fredags red jag lite senare än vanligt pga att Lille P inte ville låta sig fångas i hagen, men det hann ändå inte bli mörkt. Hurra för ljuset. Låter som en kristen nu, men skitsamma. 

Helgen har varit en sån där typiskt bra helg som innehöll en lagom blandning av aktivitet och vila. I lördags gick jag först en långpromenad, sen tränade jag pilates, städade hönshuset och moppade golven i människohuset. Sen åt vi lunch och så låg jag på soffan och läste i godan ro medan min man stökade i källaren. Sen lagade jag stekt strömming och potatismos till middag och så kollade vi på Klovn och sen var det handboll. Igår gick jag också en långpromenad och sedan var jag hos Lille P.  Sen var det galopp på tv. Köpte ju varsin andel i varsin galopphäst till oss i julklapp, och plötsligt har vi börjat intressera oss för både trav och galopp. Dock inte mer än på Harry Boy-nivå, hehe. Igår hade jag fyra rätt på V64 och satt i evigheter och väntade på att sista loppets resultat skulle komma upp så jag skulle kunna se hur många miljoner jag skulle kunna håva in. Så visade det sig att hästen som vann blev nedflyttad till andra plats eftersom jockeyn hade använt spöet på ett otillåtet sätt, och då hade jag bara tre rätt och gick miste om hela 40 kronor. Haha. Sen var det världscuphoppning i Leipzig som pockade på uppmärksamhet. Kul för Wilma, satt kvar för att se prisutdelningen och fick dessvärre istället bevittna den otäcka olyckan när den lilla flickan blev överkörd av en vagn. Fy vad läskigt, men enligt uppgift blev hon bara mörbultad. Vagnen var ju förvisso tom, det hade nog varit värre om den varit fullastad med pompösa FEI-delegater (eller vad det nu var för några) som den varit någon minut tidigare. Säkerhet kring prisutdelningar var ju något som diskuterades redan när jag var aktiv i tävlingssektionen för hundra år sen, och det ser ju ut som att det var läge att fortsätta på det temat, va?

Sen var det te och mackor och handboll och läsning. G-Ö-T-T. Nu väntar en ny vecka. Den här veckan är det teorivecka i stallet, ikväll ska det vara någon slags gemensam teori för vår grupp och gruppen innan som ridlärare L ska hålla i fattade jag det som. På torsdag ska vi nog ha vanlig teori med bara vår grupp, då ska jag bjuda på tårta för det gör man ju när man har ramlat av. För längesen red jag för en ridlärare som var förfärligt sträng och barsk, vi kallade henne Fiskögat för hon hade ett sätt att spänna blicken i en som nästan fick en att önska att man aldrig blivit född. På den tiden (nittonhundralängesen) red jag (och två av mina nuvarande ridkompisar i Bästa Måndagsgruppen™) i en hoppgrupp (det var tider det!) och såhär i efterhand kan vi skoja om att Fiskögat nog var jordens största gottegris, för det kändes som att ingen lektion var komplett utan att någon hade ramlat av. Det var som att hon ville att man skulle misslyckas, eller i hennes värld handlade det förmodligen om att man skulle utmanas, för om det gick bra så var det alltid så att hindren skulle höjas så att de låg på gränsen till hästens kapacitet, eller så var det banor med djävulska svängar eller så konstruerade hon något titthinder. Men på den tiden var man ju mer rädd för Fiskögats vrede än för att ramla av och eventuellt slå ihjäl sig, så därför sa man bara ja och amen till allt, och åt tårta var och varannan vecka. Har en kraftig känsla av att det inte får gå till på det sättet på en ridskola nuförtiden, hehe. 

För ett tag sen fick jag reklam på Facebook om en femdagars RIDER'S PILATES CHALLENGE som enligt "uppgift" skulle göra en mer centrerad och därmed en bättre ryttare, och vem är jag att inte anta den? Tränar ju redan pilates två eller tre pass i veckan, så varför inte testa något nytt? Den börjar idag, vi får väl se om det blir hiss eller diss. 

Jamen bortsett från handbollen är det väl inget direkt spännande som händer? Ska till veterinären och vaccinera de två gamlingarna Remus och Hilding idag, annars rullar nog allting på i samma gamla vanliga hjulspår. Men det gillar ju jag, förutsägbar och tråkig som jag är, hehe. 

Hurra, Sverige-Portugal 32-30

Puuh, då var sista matchen i mellanrundan avklarad och Sverige är fortsatt obesegrat även om det här var en jämn match. Sverige var ju redan klara för kvartsfinal men Portugal var tvungna att ha minst oavgjort. Trodde det skulle bli målsnålt för det tog närmare 5 minuter innan första målet kom, men sen rasslade det loss. Kändes liite svajigt ibland, men Sverige spelade såklart inte med sin förstauppställning. Kul match (kan man ju kosta på sig att tycka). Nu väntar antingen Danmark eller Egypten i kvartsfinal på onsdag. GULP. 

Lille P, v 3 2023

Fick ge mig själv håltimme och kom därför lite tidigare än jag brukar, vilket innebar att jag kom mitt i Lille P:s lunch. Han blev INTE glad, hehe. Gick ifrån mig med bakåtstrukna öron och jag fick locka och pocka med en morot för att han skulle överväga att stanna upp och (motvilligt) låta sig infångas. Sen var han as-sur när jag gjorde i ordning honom, men väl uppe på ryggen var han som vanligt. Jobbade bara i skritt och trav med volter och serpentiner, idag kom jag till ett läge där jag kände att jag fick trycka på honom lite för att han skulle gå fram. Svårt att förklara, men det kändes som att han började jobba lite mer med kroppen i det läget. Men det funkade bra, pressade honom inte speciellt hårt för han är ju fortfarande under igångsättning efter vintervilan. Provade också att flytta honom lite åt sidan för skänkeln och det fattade han direkt.  

Fredagen var han ett litet as att fånga i hagen, han hade nämligen bestämt sig för att han skulle INTE låta sig fångas. Tror jag höll på i nästan en halvtimme innan han slutade med att vända rumpan till och sprätta iväg i galopp och bocksprång så fort jag närmade mig, men till sist blev moroten jag hade att locka med lite för intressant. Han var lite seg att rida sen, inte undra på så som han flängt omkring. Men det gick bra.

Ägaren och jag kom överens om att han skulle ha grimma på sig i hagen på "mina" dagar, och på söndagen tog det väl kanske bara fem minuter att få tag på Lille P, så det gick i alla fall på rätt håll. Var lite knäpphästväder, men det gick rätt bra att rida fast ibland blev han stark och lite springig. Har börjat minska ner volt tillbaka i storleken för att så småningom kunna introducera framdelsvändning. Flyttar ett par steg åt sidan då och då, det funkar rätt okej. Längtar efter vår så att vi kan ta dit nån tränare och få lite riktlinjer att jobba efter. 

Gökungen

Har läst Gökungen av Camilla Läckberg, del en miljon i serien om författarinnan Erica Falck och hennes polissambo Patrik Hedström i Fjällbacka. Detta är handlingen: 

Två fruktansvärda händelser, utan synbart samband, skakar Fjällbacka. En känd fotograf hittas brutalt mördad i sin utställningslokal. Henning Bauer, nobelpristagare i litteratur, drabbas av ett våldsamt dåd på den lilla ö där han håller till för att skriva den tionde delen i sin världsberömda romansvit. Patrik Hedström och kollegorna på Tanumshede polisstation kommer ingenvart med utredningen av fallen, samtidigt som Erica Falck gräver i ett tragiskt mord i 1980-talets Stockholm. Hon inser snart att det förflutnas trådar sträcker sig in i nutiden och att gamla synder lämnar långa skuggor efter sig.

Jamen jag gillar ändå de här böckerna, även om karaktärerna är liiite överdrivna och allting är liiiite väl detaljerat beskrivet, plus att jag stör mig på att Patrik och Erica är så puttenuttiga mot varandra. Men det är rappt tempo och bra intriger som twistas både hit och dit och jag gillar att vardagslivet också får ta plats. Den här boken får fyra magra polislöner av fem möjliga. 

Hurra, Sverige-Island 35-30 och Sverige är i kvartsfinal!

Men puuuuh, vilken nervpåfrestning! Sverige ledde visserligen länge men inte med så mycket och ett tu tre var Island ikapp och förbi. Men Sverige tog sig samman och gick upp i ledning igen, men jag vågade inte andas ut förrän det var ett par minuter kvar och de ledde med sex bollar. Men vilket drama! Tröjor (Lagergrens och Pellas') som rämnade och två utvisningar på Max Darj innan ens halva första halvlek hade klarats av. Utvisning av Palicka (och förvisso även den isländska spelaren) för att han i ren desperation började vända omkring på en isländsk spelare (som låg på bollen som Palicka skulle ta och kasta iväg) som om han (islänningen) var en hoprullad trasmatta som skulle ut på vädring. Men vilken match han gjorde, och vilka räddningar! Gåshud! Och LAGET! Tyckte alla gjorde ett fantastiskt jobb. Nu väntar Portugal på söndag, men den matchen har Sverige råd att förlora eftersom de redan är klara för kvartsfinal. GÖTT! 

Luther, leave me alone please

Igår jobbade jag en del med den biten som i min befattningsbeskrivning kallas "strategisk och långsiktig", vilket innebar att jag ägnade kanske halva dagen åt att bara tänka. Det är ju arbete som också ska göras, men känns som lite fusk när man liksom inte producerat något riktigt konkret utan i bästa fall har en bunt lösryckta anteckningar som någon gång kanske kan användas till någonting. Skum känsla, men ja. Så får det banne mig vara ibland, får jag säga till Luther som sitter på min axel och skakar på huvudet med rynkade ögonbryn. 

Som straff för det, eller kanske är det någon som sitter och sticker nålar i en voodoodocka, så har jag haft en helvetisk huvudvärk hela dagen. Inte många djupa tankar har tänkts, kan jag ju lugnt säga, men som väl är finns det även ett operativt inslag i mitt arbete så nu får väl Luther ändå nöja sig. Nu är det dags att gå hem, ska först ta en vända till Lille P och sedan hem och slappa tills det är dags för HANDBOLL 20.30. Island står för motståndet och det känns rätt nervöst för det är inget dåligt lag. Sverige har ju skam till sägandes faktiskt glidit lite på en räkmacka genom första gruppspelet, men nu är det mellanrunda, blåbärsnationerna har försvunnit och vad som helst kan hända. GULP.