Det rasslade till

 Så rasslade det till! 

Till stallet istället, v 50 2022, pt 2

Det var sju grader kallt när jag huttrade iväg till stallet igår kväll, måttligt pepp om jag ska vara helt ärlig. Frös redan när jag satt hemma i soffan och läste i väntan på att det skulle bli dags att ge sig av, men det var ju liksom inte lönt att tända en brasa för att jag skulle få det varmt och gött i tio minuter innan det var dags att klä på sig lager på lager på lager och ändå bereda sig på att halvt frysa ihjäl. Vintertid är verkligen inte hästfolkets glansdagar, den saken är ju säker. 

Gårdagens övning var enkla byten. Enkla i bemärkelsen att de inte är i språnget dårå, inte att det skulle vara så himla enkelt för det var det inte. Ett enkelt galoppombyte innebär att man galopperar i låt oss säga vänster galopp, gör ett avbrott till skritt, skrittar några få steg och sedan fattar man (i det här fallet) höger galopp. Alla som någonsin hört mig tala om Köttbullen vet vid det här laget att allt som har med galopp att göra är något av hennes akilleshäl. Hon har svårt att fatta galopp, hon har svårt att hålla igång galoppen och hon har svårt att galoppera i form. Men det är ju bara att kämpa på. Övningen vi red igår var så här: fatta galopp på långsidan, vända rätt upp vid A, göra ett enkelt byte vid X, ut på spåret i det nya varvet, bryta av till trav, trava halva långsidan, fatta galopp och så vända upp vid A, osv. Det gick ändå ganska bra, även om Köttbullens galoppfattningar ibland är vidriga. När vi galopperade i kadriljen i måndags så var ju hennes galoppfattningar riktigt fina, men igår var det rätt många på temat att hon liksom välver hela kroppen samt skjuter upp ryggen i fattningen, vilket både är otroligt obekvämt samt gör att det också är svårt att sitta stilla i fattningen. Men det är nyttigt att träna galoppfattningar, och galoppfattningar blev det många av. Efter att vi ridit enkla byten på medellinjen så red vi serpentiner med enkla byten i bågarna och det gick också rätt bra. För att vara Köttbullen såklart. Hon har ju inte direkt en dressyrhästs exteriör om man säger så, men hon gör så gott hon kan. Ibland, åtminstone. 

Nu är det jullov i stallet, men vårterminen börjar redan vecka 1 vilket innebär att Bästa Måndagsgruppen™ samlas redan 2 januari. Då har man ju knappt hunnit nyktra till, sa jag, som om jag var en himla partyprinsessa som håller igång ända tills sändningarna från Garmisch-Partenkirchen startar. AS IF. Jag brukar ju gå och lägga mig senast 22.30, nyårsafton eller ej, men man kan ju åtminstone skämta om att det finns ett tolvslag att uppleva. 

I eftermiddag ska jag till Lille P, är måttligt sugen eftersom det var 12 grader kallt i morse, marken är stenhård och frusen och framför allt gick det ju "sådär" förra gången jag red. Men det är ju bara att kämpa på. Ska rida idag och på söndag, sen ska han ju också få jullov i några veckor. Nästa vecka ska det bli 7-8 plusgrader och regn, det ser jag fram emot. HATAR KYLAN. 

Up where the streets are paved with gold

Igår hade jag en skapligt produktiv dag på jobbet (kändes det som i alla fall). Svepte inom Jysk på vägen hem, köpte enligt nån personal "den bästa kudden i hela sortimentet" som av en "slump" också råkade vara till extrapris. Fick frågan om jag inte skulle passa på att köpa "ett kuddöverdrag till den här fina kudden"? Kuddöverdrag är tydligen inte örngott utan...något annat? Det ville jag inte, för jag ville ha ett örngott med Avengersmotiv (det är alltså inte jag utan mitt 10-åriga barnbarn som ska få kudden i julklapp), men det fanns inte. Dessutom fanns det inte lösa örngott att köpa utan man var i så fall tvungen att köpa ett helt påslakanset. Det hade jag väl kunnat göra för den delen, men nu fanns det bara med sagofigurer i stil med Frost och liknande och det är ett big no-no, så den planen gick om intet. Vroomade hem, matade hönsen med överbliven ris à la Malta från fredagens julbord på jobbet, hoppade sedan ur vinterstövlarna och i badskorna och tog med hundarna på en skogspromenad. Precis som alla andra dagar hann det bli mörkt innan jag kom hem, och då var klockan inte ens fyra. Så himla B om ni frågar mig. Men det var i alla fall en plusgrad! Fast nu är det minus igen så säg den glädje som varar. I alla fall. Min man var inte hemma och jag knogade på, tricket är det gamla vanliga: att inte sätta sig, vilket är mycket svårare när min man är hemma för då blir det alltid att vi börjar babbla om något och sen vips så har man, jag alltså, gått ur sitt to-do-mode och då blir det mycket trögare att komma igång med saker än om man bara fortsätter på den där ångan som man ändå hade uppe. Bar in ved, tände i kaminen, rev av ett pass tabata, sorterade papper, diskade den jättestora skålen som det hade varit ris à la Malta i (vilket tog onormalt lång tid, för det hade torkat in en del), städade badrummet samt halva hallgarderoben. Sen tog ångan slut och lättjan över. Åt kvällsmat och läste, sen tittade jag lite på fotboll! eftersom det var Marocko - Frankrike och den matchen hade blivit så enormt uppsnackad på radion när jag körde hem. Är ju måttligt intresserad av fotboll, nästan inte alls faktiskt, men det är alltid kul när det handlar om underdogs som har chans att spöa stornationerna så jag hejade friskt på de marockanska lejonen. Tyvärr hjälpte inte det och när det blev 2-0 till Frankrike så gav jag upp, stängde av tv:n och gick och lade mig. Det var min onsdag det.  

Idag ska jag väl också försöka vara produktiv på jobbet, sen hem, gå ut med hundar, städa lite till och sedan åka iväg för terminens sista pass med (förhoppningsvis) Köttbullen.  Sen är det fredag, då ska jag bara jobba till lunch, sen åka och besikta bilen (urk), sen till Lille P och SEN ÄR DET HELG. Och sen bara fyra dagar till att jobba och sen är det julledigt. Det ska bli G-Ö-T-T. 

Kylan

Så fort det inte är väder som passar mig så blir jag som en himla bonde, kollar väderprognosen tjugo gånger om dagen för att se om det inte ska ändra sig lite ändå...kanske...förhoppningsvis...väl? De här dagarna med sträng kyla som inleddes för någon vecka sen har inte varit min tid på jorden om man säger så. Hela kroppen protesterar och är stel och ovillig (är lite samma sak när det blir för varmt, då orkar jag ingenting p g a det men det känns inte direkt som ett problem just nu) och det enda jag vill ha är plusgrader och tö. Kommer kanske nu! för i morse var det åtminstone nollgradigt. Sen hade det förvisso snöat lite också (skit), men det kanske smälter bort under dagen. Hoppas kan man ju alltid.

Igår damp det ner fröbeställningar från Nordfrö och Runåbergs i brevlådan och hoppet om att det någon gång ska bli en vår började spira. Tänkte att I ÅR (dvs nästa år) så ska jag komma igång ordentligt och så allt i rätt tid och inte slarva med extrabelysningen till tomaterna och täcka kålplantorna så de inte blir uppätna, osv osv osv. Sen får vi väl se hur det blir med den saken. 
Dessutom låg det ett brev från REGIONEN (som det tydligen heter nuförtiden, när slutade det egentligen heta Landstinget? och varför har ingen berättat det för mig?) med resultat från mammografi som jag var på i fredags och där de sa att det skulle ta "cirka 14 dagar att få resultatet". Om man som jag var där fredagen den 9 och då får ett brev tisdagen den 13 så blir åtminstone jag lite hispig och hinner inbilla mig att nu är det något akut och brådskande som ska meddelas. Fast då får man kanske inte ett brev? Posten är ju inte en så pålitlig partner längre så dom kanske man inte kan anlita i såna avseenden. Aja, fick i alla fall mitt godkänd-stämpelavtryck på avsedd plats, så det kanske bara var att de inte hade så mycket att göra på mammografiavdelningen så här innan jul eller nåt?

Var länge på jobbet igår p g a utbildning, åkte sen hem och gick direkt ut med hundarna och tog en rask promenad i den bistra kylan. Lika bra att göra det direkt innan man hinner in och slappna av. Det var rätt skönt när man väl fått upp ångan, men tyvärr var det också mörkt så det blev inte så lång runda som jag hade velat. Kom hem, tränade lite pilates, tände i kaminen, eldade som en galning men tyckte ändå att det kändes ruggigt. Började läsa en bok som jag hämtade på bibblan i måndags, den verkade riktigt bra men trots det satt jag och nickade till i soffan. Hade som vanligt sovit URDÅLIGT natten till tisdagen eftersom jag kommer hem sent från stallet, är uppe i varv och tydligen inte blir mindre uppe i varv av att duscha och gå och lägga mig i en iskall säng. Min man var också trött eftersom han är hyperstressad över jobbgrejer han måste hinna med denna vecka, så vi gick och lade oss klockan åtta som två pensionärer. Haha. 

Idag är planen att jobba, svänga förbi JYSK för att köpa en kudde som yngsta barnbarnet önskar sig i julklapp, sen hem och kanske SLÅ IN dessa julklappar i god tid istället för att som nu, beställa allt i god tid och sedan slänga in de hämtade paketen i en garderob och sen inte riktigt minnas vad man köpt och till vem. Den nämnda garderoben ska också städas. Tidigare hade jag mina hästkläder i en sån där snedtaksgarderob eller kattvind eller vad det nu heter, på ovanvåningen. Den är oisolerad och ridkläderna har därför varit svinkalla att dra på sig så här års. Men sen jag började rida Lille P så har jag delat upp ridkläderna i två högar som inte blandas (ifall det skulle uppstå någon smitta i något stall vill jag verkligen inte vara den som har tagit med sig något från ett stall till ett annat) som jag numera har flyttat ner till hallgarderoben och förvarar i två separata plastbackar med lock. Nu är det knökfullt så jag behöver rensa ut lite andra grejer därifrån, så det blir kanske eftermiddagens projekt efter hundpromenad och TABATA-träning som också står på dagens att-göra-lista.

Men först vankas det jobb. ZZZzzzZZZ.  

 

Till stallet istället, v 50 2022, pt 1

Igår var det terminsavslutning och KADRILJ. De senaste gångerna vi har ridit kadrilj har vi inte varit jämna par och då har jag och Köttbullen fått larva omkring för oss själva sist i kön, och det är väl kanske inte jättekul. Men igår var vi full styrka, 10 personer, och äntligen blev det (för mig) en kadrilj värd namnet. Köttbullen var väl måttligt road, och framför oss hade vi två rätt unga hästar som nog inte var så kadrilj-tillvanda för den ena sparkade efter den andra och det var lite allmänt kaosigt, men också mycket fniss. Älskar Bästa Måndagsgruppen™. Köttbullen blev jättefin i formen, och när vi skulle galoppera så gjorde hon så enormt fina och balanserade fattningar så jag riktigt kände hur hon satte in bakdelen under sig och lyfte framdelen istället för att bara flyta iväg några steg i snabbare trav som sedan blir till galopp som känns både fyrtaktig och obekväm. Så nöjd. Det var motigt att ge sig av i mörker och minusgrader, men efteråt kändes det såklart värt det. Är nu spänd på vad som ska hända på torsdag? Kadrilj igen eller  kanske något annat? Köttbullen har äntligen blivit klippt så nu slipper hon dessutom släpa runt på päls värdig en grizzlybjörn. 

Fördel

Enda fördelen med att ha haft julfest på jobbet på fredagen: när man glömmer sin frukostmacka hemma och därför kan säkra upp systemet med leftovers i form av vörtbröd och skinka. Jag är inte överdrivet förtjust i vörtbröd, föredrar kavring om man ska äta någonting i den stilen, men min frukostmacka är ingenting man skojar bort. Eller rättare sagt så skojar man inte bort MIG om jag inte får min frukostmacka. Då får man gilla läget och tugga i sig torrt vörtbröd och tänka på att man kunde haft sitt eget goda nybakade bröd om man inte varit så SLARVIG. Fattar inte ens hur det gick till? Jag vet att jag skar en skiva och lade ner den i den lilla för ändamålet avsedda brödlådan. Sedan tog jag fram matlådan ur kylskåpet och sedan måste någonting ha brunnit i hjärnan för jag lämnade (uppenbarligen) brödlådan på köksbänken och bar bara ut matlådan i hallen där den packades ner i den för det ändamålet avsedda Systemetpåse som jag sparar och återanväder tills den faller i bitar eftersom jag anser att det är den ultimata storleken för att transportera matlådor till och från jobbet i. Lustigt hur sånt som man gjort  i princip dagligen i hela sitt vuxna liv och som borde sitta som en smäck i muskelminnet plötsligt en dag bara fallerar? Alternativet är att brödlådan på något sätt ramlat ur Systemetpåsen och nu ligger kvar i bilen, men det känns rätt långsökt. Aja, även solen har sina fläckar och det löste sig ju. Även om torrt vörtbröd med medioker julskinka inte på något sätt var mitt förstahandsval när det kommer till frukost.  

Another shot of rum wouldn't do us any harm

Jaha, där gick ännu en helg till historien för att aldrig mer återvända. Det har varit s-v-i-n-k-a-l-l-t. Dörren på bilens förarsida har frusit så jag har fått krypa in via passagerarsidan för att kunna öppna bilen inifrån, vilket kanske är något av det mest ovärdiga man kan göra på en parkeringsplats. Nä, jag föredrar en vinter med plusgrader, mulet väder, regn och snålblåst alla dagar i veckan framför det här, sen kan jag väl hålla med om att det är fint med rimfrost och att torr luft inte alls upplevs som lika kall som den där råa fuktiga kylan, men det behöver ju inte betyda att jag vill ha minusgrader.  

I fredags var det julfest på jobbet. For hem, tog ut hundarna i trädgården, sprang ner i källaren för att hämta en tom PET-flaska för att kunna byta ut hönsens vatten, upptäckte en stor PÖL på golvet. Man vill inte ha omotiverade vattenpölar! Kunde liksom inte riktigt härleda var den kom ifrån, det var inte från frysen i alla fall, utan det såg ut att ha runnit från en hylla där jag har mina preppers-dunkar med vatten. Tänkte att någon av dom kanske hade läckt, men hann inte undersöka saken närmare eftersom jag även skulle iväg och ta hand om Lille P, men det verkade logiskt och jag hittade även en dunk som var tom. 

For iväg till Lille P, kom hem igen samtidigt som min man, frågade om han visste något om vattendunkarna men han sade sig vara oförstående. Jag bad honom gå ner och kolla medan jag slängde mig i duschen. När jag kom ut ur duschen hade han lokaliserat att ett element i hallen rostat sönder och stod och läckte vatten ner i källaren. JAMENVADFAAAN? Köp ett gammalt hus, sa dom. Det blir kul, sa dom. INTE, sa jag, i alla fall inte när sånt här händer och varför ska det hända just en fredagskväll? Men som tur är så fick min man tag på nån på hans jobb som kunde få tag på nån som kunde komma och fixa det lite snabbt och lätt, men det kändes väl lite sådär att bara "jamen hejdå, nu sticker jag på julfest dårå" och lämna honom med allt bök, men det var ju inte så himla mycket jag hade kunnat bidra med där i alla fall och rörmokare var ju på väg (mötte honom när jag gick till bussen). Som straff för detta mitt lättsinne så var bussen 45 minuter sen, så där fick jag stå och huttra. Tur i alla fall att jag inte var såkallat festklädd, hehe. 

Julfesten skulle vara på jobbet med mat från en lokal cateringfirma som var något av en besvikelse. Är ju inte överdrivet förtjust i julmat ens om den är riktigt vällagad, och det var inte den här. Köttbullarna var helt gråa utan tillstymmelse till stekyta, och prinskorven, i alla fall den jag åt, var inte genomstekt. Janssons frestelse var i mina ögon alldeles för salt, och resten var väl okej men kändes mest av allt industrilagat och massframställt. Sen satt vi så dumt med för det gick liksom inte att prata med dom som satt mitt emot p g a att dom hade satt ihop en massa små bord till ett jättestort så den som satt mitt emot en satt en halvmil bort, kändes det som. Jag satt dessutom på en kant så den enda jag hade vid min sida var en person som inte ens är anställd hos oss utan sköter en outsourcad tjänst, men som blivit inbjuden eftersom hen känner platschefen privat. Lite märkligt, men men. Hur som helst satt de två och pratade med varandra hela kvällen och drog en massa skrönor från sin förra arbetsplats som jag redan hört tusen gånger. Gäsp, liksom. Lämnade vid 21 och var hemma strax innan 22, ångrade att jag ens hade gått dit. Precis som när jag lovade att jag aldrig mer skulle äta smörgåstårta så kanske det är läge att utfärda ett liknande löfte för julfester? 

Min man och en för mig obekant rörmokare hade gjort en stark insats med det läckande elementet och det är numera bortkopplat. På ett sätt var det ändå tur i oturen att det var just DET elementet. Vi har  nämligen bara en ytterdörr och har i alla år pratat om att det skulle vara najs att ha en altandörr så att man till exempel bara kunde öppna den och släppa ut hundarna i trädgården. Eller för den delen slippa öppna och stänga både ytterdörr och grind varje gång man ska baxa ut saker till grillningen. Men på det enda stället där det är rimligt att sätta en altandörr har det suttit ett element, och det är ju inte bara att koppla bort ett element ur ett vattenburet värmesystem utan det är ju pannor som ska tömmas och rör som ska pluggas och kapas och så vidare, och därför har detta projekt blivit en sån himla trestegsraket. Men nu blev ju första delen mer eller mindre gjord av sig själv, så vem vet, sommaren 2028 kanske altandörren är på plats? Hehe. 

På lördagen vaknade jag rätt tidigt och gick ut på långpromenad med hundarna. 1,5 mil senare var jag nöjd med den insatsen. Kunde konstatera att det funkar att gå i badskor även om det är minusgrader ute. Har tänjt på gränserna successivt, man vill ju inte sluta som Raskens med en förfrusen fot (och döden, goddamnit). Men det gick fint att promenera med badskor i kombination med ett par strumpor även när det var fem grader kallt, frös lite den första kilometern eller så, men sen var det 100 % härlig barfotakänsla. Men då var det ju barmark, tror inte det funkar lika bra i snö men det återstår väl för mig att utforska antar jag. 

Kom hem och tränade ett pass pilates, sedan städade jag hönshuset och gick till affären och hämtade ett paket som Post Nord skickat ett tjat-sms om att jag skulle hämta. Post Nord har inget tålamod, fattar att de vill att man ska hämta sina grejer men alla kanske inte kan släppa allt och rusa till utlämningsstället i samma sekund som deras sms kommer? Aja, tågade hem igen och tände en brasa, slängde mig i soffan och låg där och läste Stephen King och hade det gött. Min man skulle på julfest med sitt jobb, så han lämnade hemmet och kvar låg jag och kollade på Nobelbanketten. Gick och lade mig vid 22 och min man kom hemdrällandes vid 02, fattar inte hur han orkar? Mig är det uppenbarligen ingen som helst tåga i när det kommer till julfester, men man kan ju inte vara bäst på allt. 

På söndagen åkte jag iväg vid 9.30 för att rida Lille P, sen hem och byta om och bylta på mig fler lager kläder än någon kunde räkna och så iväg igen för att hjälpa min kompis med ett litet firande av hennes hundträningsföretag. Ni var väl inomhus? frågade min man när jag kom hem några timmar senare och förkunnade att jag nog aldrig mer skulle bli varm. Nej, vi var utomhus i åtta bistra minusgrader, och trots varma kläder och underställ och dubbla sockar så kände jag mig som ismannen Ötzi. Var inget problem så länge man var i rörelse, men den sista timmen så stod jag i princip stilla och i ett moment kunde jag inte ha vantar på mig så det gjorde ju inte saken bättre. Brrrr. Vinter och jag är inte kompatibla. Jaja, tur ändå att man har sina kaminer. Eldade igång en brasa, kokade vatten och "lagade" en kopp Varma Koppens minestronesoppa som jag spetsade med generösa mängder sriracha och sen var det gött att leva igen. 

Jamen det var väl helgen det? Nu väntar en jobbig jobbvecka med massor av grejer inbokade. Har till och med fått ställa in Lille P imorgon p g a utbildning på jobbet. Och på fredag ska jag besikta bilen. Men nästa vecka är det ganska lugnt. Som det ser ut nu så är det enda jag har inbokat ett möte på måndagen, ett litet avstämningsmöte med min chef på tisdagen plus att jag har avsatt tid för att göra nån powerpointpresentation som egentligen inte behöver vara klar förrän i januari, men det är ju aldrig fel att ligga i framkant. Det känns ju inte så betungande, så det är väl dit jag får sikta när jag får tunnelseende av att titta på denna veckas kalender. Plus att jag inte har någon ridning nästa vecka, för ridskolans termin slutar den här veckan och Lille P ska också vila i några veckor från och med nästa måndag. Älskar visserligen att rida, men så här års är när det mest är kallt och mörkt och bökigt så är det inte helt odelade känslor. MEN! Nästa onsdag är det vintersolstånd och sen har det vänt. SEN HAR DET VÄNT.