Makes the world go round

Vi fortsätter tydligen att sprätta pengar omkring oss. Förutom att betala för vattenläckor och köpa dyra bränslepellets så måste bägge bilarna servas. I min mans bil så har servicelampan lyst i vad som känns som ett ÅR, men å andra sidan kör han nästan aldrig med sin bil eftersom han har firmabil och firman ligger dessutom här i byn. Jag å andra sidan har ju kört rätt så flitigt med min som jag köpte 2014 och då hade den väl rullat 4000 mil. Nu står mätarställningen på 23000 dito, och den börjar väl komma i ett läge att det knappt är lönt att laga den om det skulle hända något dyrt. Då får vi klara oss med en bil, vilket väl inte ska vara något större problem så länge min man har kvar sitt jobb med firmabil och jag inte snärjer in mig i några nya föreningslivsaktiviteter som kräver att jag ska köra som en skottspole fram och tillbaka jämt och samt. Hur som helst så ska båda servas, min mans för att den där servicelampan som sagt lyst i evigheter och min för att det är dags (har ingen servicelampsfunktion) och för att den snart ska besiktigas. Har bestämt mig för att byta från den bilverkstad i grannbyn som jag/vi anlitat ända sedan vi flyttade hit för dels tycker jag dom har blivit sjukt dyra och dels så kommenterade killen på bilbesiktningen förra året att det nog snart var dags att titta till bromsarna, och då hade jag precis haft den inne på service och betalat pengar för att få bromsarna omsedda. Det duger ju inte. Nu byter vi till verkstaden här i byn som dels ligger på gångavstånd och dels har rykte om sig att vara sjukt trevliga. 

Det visade sig dock att nu var det dags för KAMREMSBYTE på min mans bil. Bara ordet gör ju att man ser åtskilliga tusenlappar fladdra iväg och mycket riktigt skulle det gå lös på cirka 15 000 för att få båda våra bilar servade. Och då är det BARA service (plus kamremsbyte på min mans bil dårå) inkluderat, sen vet man ju aldrig vad man hittar på min gamla skorv men ett inte alltför osannolik gissning är ju att bromsarna behöver fixas. Hejdå ett gäng andra tusenlappar. Blir så trött.

Jobbade som en liten iller igår, och så här såg min efter-jobbet-agenda ut:
1. Åka till Ica Kvantum och hämta ut ett paket som min danska kollega beställt med golfgrejer på en KAEMPE UDSALG. Sen visade det sig att det där golfföretaget bara levererade inom Sverige men då tänkte hon vara listig och skicka det till jobbet här i Sverige då, och sen skulle vår gemensamma chef ta det med sig till Danmark när han ändå var här på ett jobbmöte nästa vecka. Problemet var bara att det kom inte till jobbet utan det hamnade på Ica Kvantum. Mer om det senare. 
2. Svänga inom ÖoB (som ligger precis bredvid Ica Kvantum) för att köpa glödlampor.
3. Åka hem för att därefter
4. Träna
5. Hugga ved
6. Ligga och dra mig i soffan resten av kvällen. 

Hur blev då min eftermiddag? 
1. Åkte till Ica Kvantum, möttes av en person som bara gjorde sitt jobb. Som man skulle kunna tro var "vakt vid Guantànamobasen", inte en som stod och langade ut försändelser från PostNord. Problemet var att det stod på paketet "Att. Danska Kollegan Att. Danska Chefen, Företagets namn" men för att jag skulle få hämta ut det så måste det stå "Företagets namn, Att Danska Kollegan Att Danska Chefen". I det senare fallet kunde tydligen "vem som helst" hämta ut det, men i det förra namnet så räckte det inte ens om det var den ena eller den andra utan BÅDA måste vara på plats rent fysiskt (eller att ombudet hade deras fysiska körkort) för att kunna bärga min kollegas golfintresserade släkt och vänners framtida julklappar och födelsedagspresenter. Räckte i alla fall inte med att jag stod där och tjötade i säkert en halvtimme (kändes det som) samt visade upp alla möjliga mail där det framgick att min danska kollega inget hellre ville än att just yours truly skulle hämta ut detta. Det blev kalla handen i alla fall. Jamen det är väl i och för sig BRA på ett sätt med tanke på alla bedrägerier och grejer. Men tidsödande (för mig). 
2. Svängde inom ÖoB, kom ut med stearinljus, konserver, batterier (kändes som en preppingrunda?), ja allt UTOM glödlamporna som var det ENDA jag skulle köpa. Fick älga in i butiken igen för att kunna sprida lite ljus men ingen värme (eftersom det var LED) i mitt hem. 
3. Åkte hem för att därefter
4. Träna. Körde ett pass tabata, det gick bra, check på den.
5. Gick ut i trädgården för att hugga ved, kom på att visstja, där ligger ju min vitlöksskörd. Som i år blev sorgligt liten och inte på något sätt värd namnet. Hade innan bestämt att bara använda det lilla som blev som utsäde eftersom utsädesvitlök är så snuskigt dyr. Skulle egentligen ha planterat den i helgen men det blev inte av då, glömde helt enkelt bort det. Det blev det nu. Egentligen är det kanske för varmt, det är ju tydligen fortfarande meterologisk sommar. Men det är också snart mitten på november, så någon gång får man väl peta ner de där klyftorna. Så det gjorde jag. Sen gick jag upp i vedbacken och högg ved. Sen blev det mörkt ganska så omgående, så jag hann inte hugga alls så mycket som jag hade tänkt.  
6. Gick in, satt och vilade mig i form en stund, gav sedan hundarna kvällsmat och gick ut med dom. Sen kom jag in igen, duschade, satte på mig pyjamas, satte mig i soffan med sista avsnittet av Tunna Blå Linjen. Alltså, det MÅSTE ju bli en säsong till? Va? Fortsatte sedan med Snabba Cash 2. Sen kom min man hem. Han gillar inte alls den typen av (typ) verklighetsbaserad fiktion, men ändå kan han inte låta bli att sitta eller stå bredvid och engagera sig. Nu skulle jag försöka förklara vilka av alla dolska typer som hörde till vilket gäng, men så många gånger som "du jobbar för oss nu" har uttalats i den serien så är det fan inte lätt att hålla reda på alltså. 

Ja, det var väl allt som hände mig igår. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag. Idag är det dags för fjärde covid-vaccinationen. 

Åh nej, Sverige-Danmark 23-25

Bänkade mig i tv-soffan och räknade med en spännande match, men FAAN vad ingenting gick Sveriges väg? Har aldrig sett så många ribbträffar, tappade bollar, brända straffar och felpassningar som i första halvlek som slutade 13-5 till de rödvita. Två rätt tidiga utvisningar på Jamina Roberts gjorde att hon inte spelade så mycket, kantspelarna gjorde knappt ett enda mål, DEPPIGT var väl bara förnamnet. I andra halvlek kom Tyra Axnér in och började bomba in mål på distans så "vi" kunde börja knapra in lite. Men tiden tickade iväg och Danmark var ruggigt bra, det måste man ju tyvärr ge dom. Men Sverige vinner ändå gruppen, man hade haft råd med sex måls förlust men långa stunder såg det inte ens ut som att det skulle gå vägen. Men upphämtningen var magisk, synd att matchen inte var ett par minuter längre. Och Tyra Axnér! Nio mål på ungefär lika många minuters speltid. Nu måste ju pappa Thomas vara nöjd.   

Well you wore out your welcome with random precision

Jobbar hemma idag, rätt skönt med lite sovmorgon när man kommit hem sent från stallet och sen inte kunnat somna p g a att man är allmänt uppe i varv plus att ens man ligger bredvid och snarkar som om det inte fanns någon morgondag. Ute är det regnigt och ruggigt, en riktig novemberdag helt enkelt. Ser fram mot en slapp eftermiddag/kväll i soffan, efter att jag har jobbat, varit hos Lille P samt tränat pilates för det är vad som står på dagens agenda förutom handboll mellan Sverige och Danmark ikväll dårå. 

Jobbar med statistik, vilket jag perverst nog tycker är rätt kul, men hatar lite att göra det från kökssoffan och med en laptop när man är van vid en ergonomisk kontorsstol och två feteskärmar. Men det får ju gå ändå. Hade ett möte inbokat med min chef och tänkte passa på att ta upp en del saker som är lite känsliga och som jag av den anledningen inte kan prata med honom hur som helst om när jag är på jobbet p g a att våra lokaler är så himla lyhörda. Det är väl egentligen enda nackdelen med att ha en chef som inte är på plats. Hade laddat som tusan för detta möte, skickade t o m upp min man (som också jobbar hemma idag) på ovanvåningen för att riktigt kunna TALA UT. Kopplade upp mig, inget hände. Väntade i några minuter, tittade sedan i chefens kalender och såg att han satt i ett flygplan på väg till Paris. Sms:ade att jag utgick från att mötet var inställt och fick ett UNDSKYLD till svar någon timme senare när han hade landat. Så blev det med den saken. 

Kan vi tala lite om Tunna Blå Linjen? Som enligt mig är något av det bästa som gjorts på svensk television, men det betyder ju inte att jag inte kan fundera på vissa saker. Obs, har inte sett sista avsnittet än men vet ändå vad som hände p g a kunde jag inte låta bli att läsa trots att det stod "spoiler alert". Förra gången jag läste nåt om TBL när det stod "spoiler alert" så var det att Jesse hade legat med Fanny och det kom ju inte som någon direkt chock. Det här var ju såklart värre. Men hur som helst. Vad är det egentligen som gör att Leah är en sån fantastisk polis? För det tycker jag alltså inte att hon är. Inte så att hon är dålig, men hon gör väl ingenting som ingen annan gör lika bra? Eller vad har jag missat här? Sedan avsnitt ett i säsong ett så har det dividerats om hur outstanding hon är, men jag tycker nog att hon faktiskt är rätt svajig. Det kan man väl absolut få lov att vara även som polis, men vad ÄR det som gör henne till ett sånt stjärnskott? Plus ett duktigt destruktivt leverne, plus urkass ekonomi (på riktigt, om man har så urkass ekonomi så kan man väl inte gå på krogen, äta ute etc. MATLÅDA är vad alla ekonomiexperter rekommenderar och det är kanske svårt när man åker polisbil, men en liten kylväska med några mackor kan man väl ändå ta med sig? Vavava?). Nä, Leah är jag inte dödsimpad av. Är såklart dödsimpad av skådespeleriet och gestaltningen, men det är ju en helt annan sak. Sen det här med att exakt ALLA verkar ha extremt trassliga föräldrarelationer? Magnus' föräldrar är ju inget man blir glad över (man kan ju förstå att mamman lämnat pappan sån surgubbe som han är och det gör ont i hjärtat att Magnus ändå försöker vara sin pappa till lags på alla sätt trots att inget han gör verkar duga), Saras föräldrar verkar ju också rätt märkliga, Fannys morsa är bipolär (väl?) och Leahs föräldrar verkar ju inte heller segla upp på Parents of the year-listan.  Det är väl bara Jesse som står stadigt i alla väder? Älskar Jesse. 

Nä, nu ska jag väl gneta vidare innan det är dags för nästa möte. Med någon annan. Som kanske blir av? 

Till stallet istället, v 45 2022, pt 1

Igår fick jag rida Tösen. Det har jag ju gjort förr, så det skulle väl gå bra, tänkte jag. Fast senaste gången var 2020 och jag vet inte om hon har förändrats eller om det är jag, för någon speciell kemi tyckte jag inte vi fick till alls. Sen blev det ju inte bättre av att dagens övning var galoppombyte. Min ENDA tröst var att det inte gick som på räls för någon, i alla fall inte med en gång. För mig gick det inte alls, och det var väl bådas fel, men mest mitt såklart. Vi skulle galoppera in på diagonalen och över en bom och där skulle bytet ske. Först tyckte Tösen bara "tjoho, en markbom" och skuttade över som om det bara handlade om det. Inte bytte hon galopp för det. Sen skulle jag ju då lägga mig i och försöka hjälpa till, och då gick det ännu sämre. För då lutade jag mig åt det hållet som den nya galoppen skulle vara i, och då blev det kontraproduktivt fastän jag förmodligen tyckte att jag hjälpte till. Och sen låste det sig fullständigt för alla inblandade. För först sa ridlärare I att hästen skulle ha bakbenen under sig för att kunna göra bytet, och när jag försökte rida ihop Tösen så blev det inte bra, sen skulle jag rida på mer framåt och då blev det nästan sken av det hela, och ÄNDÅ inget byte. Och Tösen gjorde sig stenhård i munnen och lyssnade inte på något och jag blev sur för jag tyckte inte jag fick någon hjälp alls, utan fick bara rida på den där bommen gång efter gång utan att det funkade. Sista gången så nästan jagade I oss båda över den där förbannade bommen och då bytte hon, men inte fan var det med någon större värdighet.

Sen förklarade ridlärare I för mig efteråt vad jag gjort för fel (viker mig i sidan och liksom kastar mig framåt i fattningen/bytet) och hur jag skulle ha gjort istället (inte vika mig i sidan, inte kasta mig framåt), men det var väl så dags? Nu var det visserligen en annan i gruppen som hade stora bekymmer, inte med galoppombytet utan på det hela taget, och inte ens I kan ju klona sig och vara på mer än ett ställe samtidigt. Men jag blev ändå sur, fast mest på mig själv eftersom jag tyckte jag ridit som en påse skridskor.

Aja, det är väl bara att ta nya friska tag. Gör om, gör rätt, osv.  

Helgen ja

Har haft en helg som känts som att den gått i ett. I fredags var jag ju på dressyrkurs och sen var det bara hem, in i duschen och sen dimpa ner i tv-soffan och se Sverige slå Serbien i handboll. I lördags var jag ute med hundarna på långpromenad på förmiddagen och sen var jag på thaimassage på eftermiddagen. Kom hem och fixade middag som vi åt, sedan hade jag och min bror bokat in att vi skulle dricka vin på Messenger klockan 18.00 SHARP. Detvillsäga, vi sitter med kameran igång och varsitt glas i handen och snicksnackar om allt mellan himmel och jord. Inte lika kul som att göra det på riktigt, men funkar ändå förvånansvärt bra. Världsproblemen var lösta någon gång vid 21-tiden och sen gick jag och lade mig och tittade på någon dokumentärfilm om ett par som skulle skiljas (Kärlek och separation). Kom på en liten bit in att jag sett del ett av den (Kärlek och fiskpinnar) för längesen så jag var tvungen att leta upp den och se-om den först. Ja, sen somnade jag väl ifrån alltihop som jag brukar.     

Vaknade på söndagen, åt frukost, skulle gå ut med hundarna. Upptäckte att Laban hoppade på tre ben och när jag kollade så visade det sig att han slitit av en klo på vänster baktass. Han var inte ledsen för det, men någon långpromenad blev det ju av förklarliga skäl inte för honom. Fattar inte hur det har gått till, för det borde ju ha gjort ont som SATAN, men har inte hört ett ljud eller sett något blod heller för den delen. Lämnade Hilding hemma som sällskap och gick en mil med Tage och Remus. Så glassigt att bara gå med två hundar, och det trots att Remus börjar bli gammal och inte riktigt kan lyfta på benet i farten längre, utan måste stanna och liksom ställa sig tillrätta först, vilket är lite irriterande ibland eftersom man då måste stanna och vänta på honom och kissar en så kissar alla enligt hanhundslogiken, så det blir liksom inget flyt. I själva skogen är det inte ett stort problem, men vägen dit och hem ju genom byn och där går ju alla med sina hundar, detvillsäga att det finns tusen stenar, träd, gatlyktor med mera som måste luktas på och markeras. 

Gick min vanliga söndagsrunda som är rätt kuperad. Kände mig STARK så jag småjoggade vissa delar av rundan och det kändes skitbra (senare på dagen fick jag såklart ont i ryggen som ett brev på posten, men det fick det banne mig vara värt). Kom hem, satte bröddeg, städade hos hönsen, åkte till Lille P, kom hem igen, duschade, tittade på världscupen i hoppning och fick till min glädje se Henrik von Eckermann vinna hela rasket. Sen blev det bråttom att baka och laga middag innan det var dags att bänka sig framför handbollen och efter en lite nervös första halvlek kunna njuta av att Sverige spelade skjortan av Slovenien. I Slovenien, så det var ju ett himla hallå som det alltid är när det är Balkan-lag involverade. Hade blivit tokig, eller åtminstone döv, av att befinna mig på plats men nu gjorde jag ju inte det. 

Ja, sen var ju helgen i princip slut? Blev lite panik för både jag och min man hade glömt att sotaren skulle komma som idag då, så det blev en liten diskussion som mest påminde om diskussionen man hade om vem som skulle vabba när barnen var små, om vem som skulle hålla sig hemma mellan 8-10 och det slutade med att min man offrade sig. Själv hade jag ju bestämt mig för att jobba hemma på torsdagar, men kom sedan på att på torsdag ska jag ju få fjärde covid-sprutan och det på en vårdcentral nära mitt jobb, så om jag ändå måste baxa mig in till stan för det så känns det ju otroligt onödigt att jobba hemma. Hoppas jag slipper biverkningar den här gången. Första två gångerna kände jag ju ingenting mer än lite öm i armen efteråt första gången, ingenting andra gången, men tredje gången: BÄÄM, feber och värk i kroppen. Så oklart hur kroppen kommer att reagera nu på den fjärde sprutan? Ingenting eller jätte-jättefeber? Känns som att allting kan vara möjligt här. Den som lever får se. 

Till stallet istället, v 44 pt 2 + Lille P

Var på dag två av dressyrkursen i fredags. Hade redan innan bestämt mig för att bara jobba med  Trotjänarinnans framåtbjudning och så fick formen komma när den kom, nu när jag vet att det inte är lönt att bråka med henne om den förrän hon kommit igång. Det var ju rätt väg att gå, visade det sig, för nu kändes det som att vi fick till en helt annan kommunikation. Kan också ha att göra med att jag hade sporrar, det hade jag inte i torsdags och då tänkte hon kanske att jaja, nu kan man väl ta det lilla lugna. Men nu jobbade hon på riktigt bra och formen blev också riktigt trevlig efter en stund. 

Vi red en övning med halva framdelsvändningar i varje hörn på en liten fyrkant och det gick bra. Är ju som sagt inte så dumt att rida en skolad häst emellanåt, för då kan jag ju också fokusera lite mer på mig själv och vad jag gör och hur jag sitter osv. 

Är generellt nöjd med upplägget på den här dressyrkursen, även om jag fortfarande tycker att det kändes mer som två vanliga ridlektioner än en dressyrkurs och att priset därmed var något i överkant. Men men. 

Veckan med Lille P har varit bra. I fredags testade jag att galoppera för första gången. Det blev såklart inga fina fattningar, men galopp blev det och rätt galopp i båda varven blev det också. Så nu har vi det att jobba vidare med. Det går rätt bra i traven även om det blir lite vingligt ibland. Skritten går sådär, där vill han bara takta för att (gissar jag) komma undan. Men det är bara att leta vidare efter knapparna. Han är (så här långt i alla fall) generellt sett rätt så okomplicerad och accepterar det mesta med jämnmod. Nu tar jag förvisso det väldigt försiktigt och sätter inte jättemycket press på honom eftersom han dels är så ung och dels inte i någon kondition att tala om. Har i alla fall börjat jobba honom lite i trav på böjda spår och tycker det funkar riktigt bra, han söker sig framåt-nedåt och balanserar upp sig själv skapligt för det mesta. Kul.

Ikväll ska vi börja ett nytt block i Bästa Måndagsgruppen™ och då lär jag väl få ny häst igen. Men det ska väl bli kul, hoppas jag i alla fall. Eller: GULP? Den som lever får väl se. 

Hurra, Sverige-Slovenien 33-22

Helgen avrundades med en fenomenal match som var lite svajig i första halvlek, men i andra så var det skolexemplarisk kross. Ryde spikade igen målet, försvarsspelet var ju fantastiskt, anfallsspelet briljerade. Underbart. Nu väntar Danmark på tisdag.