Flashback Forever: Showen, med mera

I fredags gav jag mig ut på en odyssé, kändes det nästan som eftersom jag inte korsar kommungränsen speciellt ofta. Tog bussen till stan och tåget till Lund och allt gick bra. Tog mig till hotellet, checkade in, låg och drönade på sängen och tittade på en dokumentär om Degerfors IF:s kamp att hålla sig kvar i allsvenskan. Sämre fredagseftermiddagar kan man verkligen ha. Sedan mötte Jenny upp, vi gick ut och åt, drack VIN, babblade på om vad som hänt sen sist, och sedan var det dags att ta sig till Lunds Stadsteater och titta på Flashback Forever: Showen. Älskar ju Flashback Forever-podden, och showen gjorde mig inte på något sätt besviken för den var sjukt rolig och Gud vad vi skrattade. DOCK blev både jag och Jenny lite chockade över att vi var cirka dom enda som var i vår ålder, alla andra var typ...25? Fast det blir kanske så i en typisk studentstad, vad vet jag? Aja, någon ska ju höja medelåldern också. 

Sov bra på hotellet, åt en fantastisk hotellfrukost (mmm...hotellfrukost) och begav mig sedan mot stationen för att ta mig hemåt. Nähä, men då var det väl någon form av tåg-KAOZ med inställda avgångar och ersättningsbussar och folk som sprang som råttor hit och dit i panik, vilket var ganska underhållande för mig som inte hade någon tid att passa. Men sen fick jag ta tag i min egen logistik, för istället för att ta tåget till Ankeborg och sen bussen hem till nästan-Österlen så fick jag åka tre olika bussar kors och tvärs över det riktiga Österlen. Det var ju också ett äventyr och jag kände mig nöjd med att riktigt kunna maxa min rätt så dyra 24-timmarsbiljett, för här fick jag ju mycket resa för pengarna. Hade 42 minuter till godo när jag steg av bussen hemmavid, så det var nog tur för mig att jag inte lydde min mans förslag att "ta en sväng på bokrean i Lund" när jag nu ändå var där för då hade det varit risk att jag fått lägga ytterligare pengar i Skånetrafikens stinna kassa. 

Sen var jag ju helt slut av allt resande, även om jag strängt taget inte gjort så värst mycket mer än suttit på röven och lyssnat på Spotify, men det är väl alla intryck som ska bearbetas? Resten av dagen blev det sannerligen inte många knop gjorda i alla fall. Inte igår heller, eller jag gick en långpromenad med hundarna och sedan hade jag en deckare som behövde läsas ut eftersom lånetiden höll på att gå ut. Pysslade lite i  Flickrummet™, sedan var det väl det vanliga söndagsgöromålen som pockade på uppmärksamhet. Baka bröd, laga mat, förbereda för veckan som kommer. Ja, och snipp snapp slut så var helgen slut. Inte en tomatdjävel har jag planterat heller, bara så ni vet. Men det får väl bli i veckan som kommer. 

 

En bild från ett renoveringskaos

Tänkte vara sådär härlig och bjuda på lite INSPO (ett uttryck som jag snappat upp från såkallade influencers och vem i HELVETE kom på denna töntiga förkortning?) från den pågående renoveringen av Flickrummet™. Det där med att renovera utan att ha någonstans att göra av alla grejer under tiden är ett väldigt överskattat nöje om ni frågar mig. Arga Snickaren brukar alltid skälla på folk som lämnar en massa grejer framme eftersom det är en säkerhetsrisk och man kan snubbla och ramla och skada sig. Han hade gissningsvis inte blivit speciellt glad åt denna arbetsmiljö. Det är väl inte jag heller, men nöden har ingen lag.

All köttfärstapet är numera ett minne blott, och den psykedeliska 70-talstapeten har varsamt skrapats fram och får nu se dagens ljus för första gången sedan, gissningsvis, tidigt 90-tal. 

Farfars gamla sekretär var tidigare placerad till vänster i bild, där det nu står en gardinstång med blårutiga köksgardiner som kommer från min gamla lägenhet. Lyckades genom en djävulsk manöver flytta den till dess nuvarande placering till höger i bild utan att behöva flytta på alla boktravar och allt annat bös som ockuperar en rätt avsevärd del av golvytan. Det var en operation som krävde millimeterprecision och en hel del mustiga svordomar. Lyckades hitta en nyckel som passade till låset så jag kunde fälla upp skivan under själva förflyttningen. Olyckligtvis har skivan slagit sig och låsblecket passar därför inte helt hundra i ovansidan längre, därav den klämmiga lösningen med en bit hopvikt kartong. Som inte heller funkade helt hundra, därav majoriteten av de mustiga svordomarna.

Men nu är den på plats! Och den högra väggen är gipsad och målad, visserligen bara grundmålad men eftersom den ska täckas med bokhyllor så tycker jag att det kan duga så för den kommer ändå inte att synas sen. 

Nästa steg blir att flytta boktravarna och böset från vänster till höger och måla den vänstra väggen. Den ska vara gul, så det återstår att se om det kommer att passa med en psykedeliskt grön fondvägg eller ej. Därefter ska min man förhoppningsvis ha fixat specialhyllor till resten av Ivar, som ska byggas upp runt farfars sekretär. Har rensat ut svinmycket bland mina böcker, men många återstår ändå och en vägg utan bokhyllor är många gånger en helt meningslös vägg. Nä men det var väl allt från Sköna Hem för den här gången. 

Benvittring

Har läst Benvittring av Johan Theorin. Det här är handlingen:

En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor.

När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof.

Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början.

Jag har läst de andra böckerna i den här serien, fast kanske inte alla? Minns att jag tyckte första boken var riktigt bra, men sen vattnades intrigerna liksom ur lite. Och jag tyckte också det började bli lite tjatigt med han Gerlof. Det var det väl fortfarande, men i övrigt var det här en rätt så okej deckare. Inte superspännande, utan mer vardaglig. Den får tre gamla båtar av fem möjliga. 

Oh no, NJET, ingen tillgång till innehållet

Läste precis en lång lista över "företag som lämnar Ryssland på grund av invasionen i Ukraina" och på vilket sätt de inte tänker stödja Putin-regimen längre. Det var till exempel BBC: återkallar sändningstillstånd, Disney: ställer in alla filmer, Ericsson: lämnar marknaden, FIFA (vet inte om jag skulle definiera FIFA som ett företag, men skitsamma): diskvalificerar landslaget för VM, Nike: stänger alla butiker, och så vidare. Glädjande, får man ju ändå säga. Hoppas det svider där det ska svida. 

Sen när jag kommit längre ner på listan så såg jag följande: Pornhub: Ingen tillgång till innehållet. Nu är jag långt ifrån någon expert, men jag tror att Pornhub är lite som Youtube fast med snusk? Alltså ett ställe från vilket där det distribueras pornografi på nätet (vågar inte googla för fan vet vad det kommer att göra med ens algoritmer då). Försökte föreställa mig att Putin och de andra oligarkerna as we speak sitter bakom Kremls murar och maniskt försöka ladda ner osedd porr istället för att ägna sig åt militära strategier, men tanken svindlade som det heter. 

Möte, möte, möte

Tredje delen av tre.

When all is one and one is all, that's what it is, to be a rock and not to roll, oh yeah

I morse spelades låten Stairway to heaven på radion. Då blir man ju alltid på gott humör även om jag kanske inte är jordens största Led Zeppelin-fan i övrigt. För längesen hade vi ett stort jubileum på jobbet, då blev alla anställda med respektive plus en hög såkallade hedersgäster inbjudna och så blev man indelade i lag för en hel dags fröjd och gamman och festligheter, allt från röd matta och champagnefrukost i arla morgonstund till pampig trerätters middag och vid midnatt eldslukande män som gjorde någon slags show som folk gissningsvis vid den tidpunkten var alldeles för trötta och/eller fulla för att uppskatta efter förtjänst. 

Ett av de lite mindre glamourösa inslagen denna dag var en tipspromenad. Man var ju som sagt indelade i olika lag och Jenny hade hamnat i samma lag som ekonomi-Jeanettes man. Det räckte med att se honom så insåg man att här var det en person som man hade väldigt gemensamt med, och jag var glad att jag slapp ha honom i mitt lag för han gav intryck av att vara en dryg besserwisser av stora mått, en sån där  riktig översittartyp som man inte vill ha gått i samma klass som eftersom han till 100 % var en sån som mobbade alla som inte passade in i hans världsbild.
Varje gång Jennys och mina vägar korsades den dagen så väste hon okvädningsord över den där djävla moderat-Johan eller vad han nu hette. Själv hade jag en fru till en f d ägare (en av de såkallade hedersgästerna) i mitt lag, vars stående kommentar var att så här hade det aldrig gått till på Stures tid. Det var ju inte heller så festligt, men eftersom det var fri sprit och taxi hem så kunde man väl stå ut med både ett och annat den dagen.
Hur som helst, en av frågorna på tipspromenaden var "vilket band skrev låten Stairway to heaven?" och då var alternativen 1. Led Zeppelin,  X. Rolling Stones, 2. AC/DC. Det var ju så busenkelt att man inte ens hade behövt HA några alternativ, men ekonomi-Jeanettes man hävdade med en dåres envishet att det var AC/DC som var upphovsmän till denna låt. Han tänkte kanske på Highway to hell, vilket ju är ungefär samma sak FAST EXAKT TVÄRTOM, eller så killgissade han bara. Oavsett så var det ju FEL, vilket flera andra i laget hävdade, men eftersom han var en dryg översittartyp och var den som höll i den gemensamma tipsblanketten så var det också han som kryssade i  alternativ 2 som svar, trots Jennys med fleras vilda protester. Och då tog han till och med upp en telefon och skulle googla, sa hon bittert efteråt. Det här var 2008, detvillsäga innan smartphone var var mans egendom, så det där med att googla från telefonen lät sig inte göras hur som helst. Skärmen var pytteliten och så fort man var utanför en tätort så saknades täckning. Det var ungefär samtidigt som mina föräldrar kommit på att de kunde använda sin mobiltelefon och ringa mig så att jag kunde googla fram de rätta svaren på den tipspromenad de brukade gå varje söndag. De tyckte att de var alldeles otroligt as-smarta. Nuförtiden vet jag inte om det ens är möjligt att ha en tipspromenad längre eftersom alla googlar allt, jämt. 

När jag var tonåring så berättade en, på den tiden, kompis att hon "hade hört" (oklart var) att det i USA fanns en privat radiokanal (svindlande tanke när P1, P2 och P3 var den enda radiounderhållning som stod till buds) där man BARA spelade Led Zeppelinlåtar och varje nyårsafton spelade man BARA Stairway to heaven, hela den dagen och kvällen och natten. Måste ju ha varit otroligt TJATIGT att driva denna radiokanal och speciellt på nyårsafton bara sitta och spela Stairway to heaven-singeln om och om igen, för under 1980-talets början när yours truly var en finnig ungmö så lär det ju knappast ha funnits någon möjlighet att göra digitala låtlistor och ställa in dom på repeat eller hur det nu går till. Om detta med den privata Led Zeppelin-radiokanalen ens var sant alltså, vilket man ju kan tillåta sig att betvivla. Det källkritiska tänkandet hos mig som tonåring lämnade nog en del övrigt att önska. 

Källkritisk var jag igår i alla fall när jag fick min inkomstdeklaration och det visade sig att jag hade fått 24 000 omotiverade kronor i restskatt. Höll på att smälla av, mailade Skatteverket och frågade varför det bara skilde 1975 kronor mellan preliminär skatt och dragen skatt och borde det inte vara så att det var den mellanskillnaden som skulle utgöra restskatten istället för de här horribla siffrorna som inte fanns förankrade någonstans i deklarationen? Jo, det visade ju sig några timmar senare att det var Skatteverket som hade klantat till det, inte bara för mig utan för tusentals sköra skattebetalare. Men gött att det var på det hållet, för plötsligt kändes det som att jag hade tjänat drygt 22 000 kronor eftersom jag nu slapp åderlåta mina sparkonton för att bli fri en skatteskuld som inte ens var min. Fast så kan man väl förmodligen inte räkna ens om man jobbar på Skatteverket, hehe. Men jag prisade Gud för att det a. var fel, och b. så att säga var fel på rätt håll, för det hade nog varit betydligt bistrare om man först fått besked om att man skulle få tillbaka 24 000 kronor och det sedan visade sig vara fel, för dom pengarna hade man nog redan satt sprätt på i tanken, misstänker jag. 

Fredagspeppen på en torsdag

Imorgon ska Jenny och jag gå på Flashback Forever-showen. Tycker FF är kanske den roligaste podden som någonsin har gjorts så förväntningarna är extremt höga. Vi bokade biljetter redan i augusti förra året, till detta datum, det är inte som att det har blivit framflyttat på grund av pandemin. 

Insåg för ett tag sedan att showen börjar 20.30 i LUND, vilket gör att möjligheten att ta sig hem med sista bussen som går runt 22-tiden från Ankeborg är starkt begränsad om jag inte bara vill åka ner och vända i dörren till Lunds stadsteater, och det vill jag ju inte när jag/vi nu har väntat och längtat och suktat och trånat i ett halvår på detta event. Fick därför feeling och bokade HOTELL. Tog ett dubbelrum ifall Jennys lokaltrafikförhållanden skulle visa sig vara lika begränsade som mina, men det var de inte och dessutom  hade hon åtaganden i sin hemort tidigt på lördag morgon så det var inte läge att svina omkring på stan, sova på hotell och komma hemlullandes framåt eftermiddagen som en annan rockstjärna (som man inbillar sig att man fortfarande skulle vara kapabel till, vilket ju som alla förstår är en myt). 

Så nu vankas det EGENTID för yours truly. Människor som reser mycket brukar beklaga sig över att det är "så ensamt att sitta på trista hotellrum", men jag stormtrivs med det. Kanske för att jag reser så sällan, antar jag. Men också för att jag gillar otroligt mycket att umgås med me, myself and I, plus att jag tycker hotellrum andas lyx och flärd och så har man ju hotellfrukosten att se fram mot! Hotellfrukost kan ju mycket väl vara det bästa som någonsin har uppfunnits. Nu behöver jag ju inte heller bekymra mig om huruvuda hotellrummet ska ha toaväggar av glas eller ej, som det rummet Jenny och jag bodde på i Stockholm en gång hade. Fortfarande väldigt oklart hur de tänkte där, de som designade rummet. Inte ens om man är ett par vill man väl dela med sig av eller vara en del av varandras toalettbesök? Men nu ska jag ju bo ensam på mitt hotellrum, så det är ju en icke-fråga. 

Hur som helst: Är så oerhört PEPP på detta! Och att oxveckorna börjar gå mot sitt slut. Jag trodde att oxveckorna var perioden mellan trettonhelg och påsk, googlade för man vill ju inte fara med osanning och fick då reda på att oxveckorna ursprungligen var mellan midsommar och allhelgonahelgen, vilket i det gamla bondesamhället var en period med hårt arbete och inga helgdagar i sikte. Det var innan semestern uppfanns, den saken är klar. Jag jobbar ju i en säsongsbetonad verksamhet, vi har högsäsong mellan ungefär mitten på april till slutet av september och det är en extremt slitsam period, men ändå på något sätt görligt för det är ju åtminstone ljust! Hade motsvarande arbetsmängd infunnit sig mellan november och mars hade man väl gått under, tänker jag. 

Ska så tomater i helgen också, tänkte jag. Ytterligare ett bevis på att livet återvänder, våren är på gång, osv.