Stenålder eller data?

Har fått en ny dator på jobbet. Är mest upplivad över möjligheten att ta hem den gamla och på så sätt slippa asa jobbdatorn fram och åter i tider av all work and no fun (läs: just nu). Men det har varit en inkörsport att byta från gamla till nya jobbdatorn. Allting är ju i molnet, så i princip borde det bara vara att starta och logga in. Men nä, så enkelt ska det ju såklart inte vara. Med den nya datorn följde också en ny  och modern dockningsstation. Den var så djävla modern att den saknade VGA-kontakt. Vår IT-support sitter i Däääänmäääärk och deras bidrag till vardagligt fix och tricks är obefintligt. Fick således lägga arbetstid på att själv ta reda på att jag behövde en VGA-till-HDMI-adapter samt införskaffa en sådan. Just den senaste biten var väl inte SÅ betungande då en kollega som ändå hade vägarna förbi Kjell & Co var hygglig och förbarmade sig. Förmodligen mest för att slippa höra mitt eviga gnäll om hur mycket jag hatar att åka in till stan. 

Sedan var det en stunds svettigt pyssel med sladdar som skulle dras, trådlösa tangentbord och möss som skulle kopplas in och så vidare. Det är inte det att jag inte kan göra det, men jag finner det så outsägligt tråkigt och liksom ovärdigt att ligga och kräla på golvet och försöka reda ut vilken sladd som ska gå till eller kommer från vilket uttag. Men till slut var allting på plats och så var det dags att logga in och jaha, då var väl allting på DÄÄÄÄNSK. Vårt koncernspråk är engelska, det har (den danska) ledningen bestämt, men i  danskarnas värld betyder det tydligen att alla antingen ska tvingas prata engelska eller förutsättas förstå danska. Sådär kan man ju inte ha det. Sen tog det omkring hundrafemtio år innan en IT-support kunde nedlåta sig till att fjärrstyra min dator och ändra språk på mitt konto så jag slapp mötas av VELKOMMEN varje gång jag loggade in. Skåne har ju ändå varit svenskt sedan freden i Roskilde 1658 så någon måtta får det väl ändå vara. 

Nu sitter jag här och vantrivs p g a att programikonerna i aktivitetsfältet inte ligger i den ordning som de gjorde på den gamla datorn. Inte för att jag kommer ihåg hur de låg, bara att det nu ser väldigt FEL ut. Sedan hade jag fel standardteckensnitt också, det stör väl inte mig så mycket men i vår koncern är allting detaljstyrt på den nivån, så VE den som skulle nedlåta sig att skicka ett dokument skrivet i Calibri när det enda godkända teckensnittet är Open Sans. Man kan ju tycka att det är rimligt att IT-supporten förbereder sånt när de ändå installerar program och gör allt annat pyssel som de nu gör, men de sitter väl och tar en lille en redan till morgenmaden och skiter sen i dom världsliga problemen. 

Till stallet istället, v 38 2021, pt 1

 Alltså NÄE vad det inte går särskilt bra för mig i ridningen just nu. Hade Köttbullen, hellre det än Spanjorskan efter fredagens debacle, men vi är ju som sagt inte riktigt sams just nu. Igår gick det väl en smula bättre än förra måndagen, men det är ju hårfint. Förvisso blev hon rätt fin i formen på slutet, men så skulle vi rida bogen in och öppna och det går ju sådär. Fast Karin menade att det var ändå på rätt väg. Det var inte heller samma strid på kniven som förra veckan, men vet inte om det beror på att jag inte pressade henne lika hårt eller om det är för att hon har gett med sig. Sedan tycker jag att hon har blivit bärigare och arbetar mer med ryggen, men det kanske bara är som jag tycker. Karin filmade lite igår och det ska vi titta på när vi har teori om ett par veckor. Ser inte jättemycket fram mot det. 

Och galoppen! Blir inte klok på den, fattningarna går väl lite bättre men hon vill absolut inte gå i form och sen tycker jag att galoppen är fyrtaktig och klunsig och sen ett tu tre så är vi nere i slängtrav igen. Men ja. För ett år sen kunde vi ju bara fatta galopp i ett hörn, så det går väl ändå framåt om än med tomtesteg. 

Till stallet istället, v 37 2021, pt 2

Vet inte om det har varit någon drive för drop in-ridningen för i fredags var det plötsligt tio stycken som dök upp! Egentligen elva, men den elfte fick inte plats. Och jag fick inte rida Köttbullen för hon skulle gå på privatlektion för någon som var ringrostig och behövde något snällt och stabilt, och sedan skulle hon gå två barnlektioner senare på kvällen. Nämnas ska, att Köttbullen är Världens Snällaste™ med nybörjare och andra som inte direkt ställer några krav på henne. Hon är jättesnäll i boxen och i ridningen lunkar hon bara på och tittar varken åt höger eller vänster. Det är bara när man knuffar henne utanför komfortzonen som hon börjar trilskas och visa humör. 

I alla fall. Jag fick Spanjorskan. Tyckte ju ändå att det gick hyggligt när jag hade henne på Boot Camp:en, men det var tydligen då det för i fredags var det rena rama katastrofen. Redan när vi skulle ta tyglarna så började hon takta och slå med huvudet och det fortsatte hon väl med i lite olika varianter i stort sett hela lektionen. Vi hade vikarie och det var lite allmänt kaos. Tror jag, märkte faktiskt inte så mycket av vad som hände runt omkring mig för jag var så fokuserad på att försökta hitta rätt med Spanjorskan. Men det kändes som att det var hästar överallt. Vi skulle dessutom rida övergångar, och det märkte jag ju redan i somras att Spanjorskan blev stressad av det. Såatteh, jag vet inte riktigt. Tyckte mest vi stod och galopperade på stället och jag fick inte heller någon riktig feedback värd namnet. Först sa Vikarien att jag skulle ha stadig hand och rida henne upp till yttertygeln, men det funkade inte alls och då sa hon att jag skulle släppa efter på yttertygeln, och det blev ingenting bättre av. Då sa hon att jag skulle rida henne fram till handen men då blev det galopp istället för trav och fastän jag ansträngde mig till mitt yttersta för att ha fjäderlätt men ändå stadig hand så slängde hon med huvudet så mycket att vi nästan hade panna mot panna så fort jag gjorde minsta försök till samling. Näe, det var verkligen inte mycket som funkade, jag kände mig som en djävla nybörjare. I höger varv lossnade det lite då och då, men så fort vi skulle göra något annat än trava på volten, t ex en övergång som vi ju gjorde hela tiden, så tappade vi det igen. Till slut sket jag i övergångarna och red henne innanför spåret men då blev hon stressad av att det var hästar runt omkring henne. Och i vänster varv var det fan i mig helt omöjligt att göra något annat än studsgalopp på stället. 

Inte precis vad jag behövde just där och då. Är ju inne i en pissig period av livet, mycket stress och mycket krav och måsten som bara tornar upp sig i en oändlig massa dagar framöver. Det lättar om cirka tre veckor, men just nu känns det som tre år. Till råga på allt så går byggandet av väggen till Flickrummet™ så oändligt långsamt eftersom min man också är i en period av svinmycket att göra på jobbet. Plus att han ska göra allting så himla noggrant. JA, det är väl bra, eller det är klart att det är bra. Men snabbt går det inte. Och jag hatar verkligen byggkaos. Gillar överhuvudtaget inte stök men när jag är stressad och i obalans så blir det nästan outhärdligt. Tycker det ligger grejer överallt och det går ju inte heller att städa ordentligt förrän allt är klart. MEN SEN DJÄVLAR. 

Jaja. Som vanligt bara att ta nya tag, vässa pannbenet och köra hela vägen in i kaklet. GOGOGO. Men jag hade behövt ha en sån där ridupplevelse där allting klaffar som en extra vitamininjektion just nu. Jag behövde INTE känslan av att nästan inte kunna rida fastän jag ridit i nästan hela mitt liv. Blä. 

Laban-extra

Här kommer en liten uppdatering om LABAN, kanske världens gölligaste valp som fyller 12 veckor idag. Från dag 1 har han hängt med till jobbet och på brukshundklubben och han finner sig väl tillrätta överallt. Trafik med tunga bullriga långtradare tycker han är lite läskiga och han är ganska blyg för folk han inte känner, även om han numera vågar gå fram till folk om de erbjuder godis. 

Han kan ingenting ännu. Med "ingenting" menar jag saker som sitt, ligg, stanna kvar och liknande kommandon. Tycker inte det är jättebråttom med att börja träna en massa utan jag vill att en valp ska känna sig trygg och att flocken är i balans. Sedan blir det ju automatiskt en massa miljöträning och socialisering och det tycker jag räcker gott och väl när man inte är äldre. 

Lite bilder har ju ingen dött av. 

Viltspårspremiär! Haha, nädå.
Han fick bära runt lite på klöven medan jag höll kurs.
Men det var han inte det minsta ledsen för. 

Nyfiken i en strut

Laban och pappa Remus

Laban och Tage

Hela flocken på promenad

 

Möte i monsunen

På mitt jobb har vi s k tavelmöte varje fredag. Förr i tiden, innan pandemin, innebar det att alla samlades vid en för ändamålet avsedd whiteboard och så gick man igenom den gångna och kommande veckans aktiviteter. Tavlan användes till att skriva upp att-göra-saker på. Nu har vi inte haft några fysiska tavelmöten sedan mars 2020, utan vi har haft dom på Teams. Jag är ett stort FAN av digitala möten.  Tycker själva mötena blir mer effektiva och så slipper man ju en massa transportsträckor. Om ett möte börjar klockan 10 så är det ju mer så att folk kanske kommer släntrande nån minut innan, men sen ska det ju  hämtas kaffe och småpratas och vips springer minutrarna iväg. 

Men idag ska vi alltså ha vårt första fysiska tavelmöte på ett och ett halvt år. Häromdagen hade jag besök av en myndighet och då tog vi i hand när vi hälsade. Allt sånt där känns väldigt ovant och nästan lite fel? Än är det vinter kvar säger mor. 

Fån telefon

Gud vad jag hatar när folk säger "jag ringer ikväll" och så vet man inte hur de definierar "kväll" utan man får liksom vara i standby hela tiden från 17 och framåt, typ. Kan ej göra något vettigt eftersom den personen som inte hört av sig på hela kvällen ofelbart kommer att ringa precis när jag har klivit in i duschen eller tagit ut fyra hundar på en promenad. Det är väl inte fullt lika illa som när man gick och väntade på att någon kille skulle höra av sig back in the days, då man hovrade ångestfyllt kring den enda och fasta grå telefonen och blev skogstokig när det ringde någon sävlig bondlurk och ville ventilera gamla jaktskrönor med min fader konungen (RIP) hela kvällen. Och om han väl hörde av sig så kunde man på sin höjd bara säga "mm" och "nää" eftersom den enda och fasta telefonen var av Televerket monterad i vardagsrummet där resten av familjen satt och tittade på Sveriges Magasin medan ens livs dittills kanske viktigaste samtal skulle föras med bultande tonårshjärta och så vidare. Detta är ett scenario som dagens ungdom aldrig kommer att förstå.  

Fullt så illa är det väl inte nu, men det är ändå SVINDRYGT att bara gå här och vänta på att någon från högre instans ska höra av sig angående dramat i Jämmerdalens BK. Fast jag går väl inte precis och väntar heller eftersom jag jobbar dygnet snudd på dygnet runt just nu, men ändå. När fan är det "kväll"? För mig är ju allt som händer efter 21.00 rena rama natten, men den här personen är kanske världens nattuggla? 

Förr var det nästan dödsstraff att ringa till folk man inte kände innan tio på förmiddagen och efter åtta på kvällen, eller åtminstone var det så i mitt hem. Det finns uppenbarligen dom som har fått en mer liberal inställning till telefontider med modersmjölken. Det fanns också folk som hade en telefon i HALLEN så att man kunde prata ifred. Vissa lyxpersoner hade TVÅ telefoner hemma och då kunde man tjuvlyssna i den ena. Minns det som mycket roligt även om det aldrig var något mer spännande än lokalt byskvaller som avhandlades. När man var liten (det är alltså det jag refererar till nu) så var tanter som skvallrade om andra tanter typ det tristaste som fanns. Fattade liksom inte hur min mamma kunde sitta i TIMMAR och kedjeröka och babbla i telefon med sina väninnor om vem som hade gjort eller sagt vad. När jag tänker efter så måste "tanterna" ha varit i 30-årsåldern, detvillsäga yngre än vad mina barn är idag. GULP. Hur gick detta till?

  

Sakta men säkert som syndafloden väller den eviga tiden fram

Det är mycket nu. Det är det alltid så här års, men nu mer än någonsin känns det som. Det är inte en lugn stund någonstans utan allting går i ett och fan vad jag längtar efter en tom dag i kalendern. Den kommer att inträffa den 10 oktober, fram till dess är det bara plattan i mattan och in i kaklet på pannben och adrenalin. Sedan lugnar det nog ner sig lite. Hoppas jag.

Helgen som gick var det "nosaktiveringstillfälle", som jag alltid har i mina valp- och allmänlydnadskurser och nu tyckte jag att jag var så himla smart som lade allt på en och samma dag. Det VAR smart, fast med ett rejält inslag av tur med vädret. Var först i en skog med ett gäng valpar och åkte sedan till en annan skog för ett gäng unghundar. För varje hund lade jag först ett spår och sedan gick jag spåret tillsammans med hund och husse och/eller matte. Många steg blev det den dagen. Nästa dag tävlade jag rallylydnad med Tage på förmiddagen och sedan var jag funktionär resten av dagen. Måndag var det jobb och sedan ridning. Tisdagen var det revision på jobbet och det drog ut på tiden så jag åkte direkt från jobbet till brukshundklubben och höll två kurser på raken. Igår var det prova-på-aktivitet som vi har i samband med hundens vecka och då lovade jag i ett svagt ögonblick för längesen att ha "prova på viltspår", så efter jobbet var det bara att ta sina klövar och knata ut i skogen och lägga spår och sedan gå med ett gäng blivande viltspårsnördar. Sånt är ju alltid kul, men himmel vad jag är SLETEN. Veckan bara fortsätter i samma stil. Ikväll är det gemensam hundpromenad och korvgrillning, på lördag är det Hundens Dag och då är det en massa aktiviteter planerade, och på söndag ska jag hålla kurs på förmiddagen och på eftermiddagen måste jag jobba eftersom jag är sorgligt mycket back med både det ena och det andra på grund av omständigheter över vilka jag inte riktigt råder. Skulle behöva jobba mycket mer än vanligt de kommande veckorna för att komma i fas, men har inte riktigt tid med det heller. Tricky. 

Ni undrar kanske hur det går med dramat i Jämmerdalens BK? Det finns MASSOR att berätta där, kan jag lova, men just nu är det så rörigt och invecklat att jag knappt själv hänger med i alla turer. Det kommer att komma en mustig sammanfattning vad det lider. Stay tuned for the spännande fortsättning.