Vet inte om det har varit någon drive för drop in-ridningen för i fredags var det plötsligt tio stycken som dök upp! Egentligen elva, men den elfte fick inte plats. Och jag fick inte rida Köttbullen för hon skulle gå på privatlektion för någon som var ringrostig och behövde något snällt och stabilt, och sedan skulle hon gå två barnlektioner senare på kvällen. Nämnas ska, att Köttbullen är Världens Snällaste™ med nybörjare och andra som inte direkt ställer några krav på henne. Hon är jättesnäll i boxen och i ridningen lunkar hon bara på och tittar varken åt höger eller vänster. Det är bara när man knuffar henne utanför komfortzonen som hon börjar trilskas och visa humör.
I alla fall. Jag fick Spanjorskan. Tyckte ju ändå att det gick hyggligt när jag hade henne på Boot Camp:en, men det var tydligen då det för i fredags var det rena rama katastrofen. Redan när vi skulle ta tyglarna så började hon takta och slå med huvudet och det fortsatte hon väl med i lite olika varianter i stort sett hela lektionen. Vi hade vikarie och det var lite allmänt kaos. Tror jag, märkte faktiskt inte så mycket av vad som hände runt omkring mig för jag var så fokuserad på att försökta hitta rätt med Spanjorskan. Men det kändes som att det var hästar överallt. Vi skulle dessutom rida övergångar, och det märkte jag ju redan i somras att Spanjorskan blev stressad av det. Såatteh, jag vet inte riktigt. Tyckte mest vi stod och galopperade på stället och jag fick inte heller någon riktig feedback värd namnet. Först sa Vikarien att jag skulle ha stadig hand och rida henne upp till yttertygeln, men det funkade inte alls och då sa hon att jag skulle släppa efter på yttertygeln, och det blev ingenting bättre av. Då sa hon att jag skulle rida henne fram till handen men då blev det galopp istället för trav och fastän jag ansträngde mig till mitt yttersta för att ha fjäderlätt men ändå stadig hand så slängde hon med huvudet så mycket att vi nästan hade panna mot panna så fort jag gjorde minsta försök till samling. Näe, det var verkligen inte mycket som funkade, jag kände mig som en djävla nybörjare. I höger varv lossnade det lite då och då, men så fort vi skulle göra något annat än trava på volten, t ex en övergång som vi ju gjorde hela tiden, så tappade vi det igen. Till slut sket jag i övergångarna och red henne innanför spåret men då blev hon stressad av att det var hästar runt omkring henne. Och i vänster varv var det fan i mig helt omöjligt att göra något annat än studsgalopp på stället.
Inte precis vad jag behövde just där och då. Är ju inne i en pissig period av livet, mycket stress och mycket krav och måsten som bara tornar upp sig i en oändlig massa dagar framöver. Det lättar om cirka tre veckor, men just nu känns det som tre år. Till råga på allt så går byggandet av väggen till Flickrummet™ så oändligt långsamt eftersom min man också är i en period av svinmycket att göra på jobbet. Plus att han ska göra allting så himla noggrant. JA, det är väl bra, eller det är klart att det är bra. Men snabbt går det inte. Och jag hatar verkligen byggkaos. Gillar överhuvudtaget inte stök men när jag är stressad och i obalans så blir det nästan outhärdligt. Tycker det ligger grejer överallt och det går ju inte heller att städa ordentligt förrän allt är klart. MEN SEN DJÄVLAR.
Jaja. Som vanligt bara att ta nya tag, vässa pannbenet och köra hela vägen in i kaklet. GOGOGO. Men jag hade behövt ha en sån där ridupplevelse där allting klaffar som en extra vitamininjektion just nu. Jag behövde INTE känslan av att nästan inte kunna rida fastän jag ridit i nästan hela mitt liv. Blä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar