Bruna och gröna skogar

När jag gick på högstadiet hade jag en lärarinna i franska som vi ibland kallade för Tant Brun när vi talade om henne (till henne talade vi gissningsvis aldrig annat än med glosor på stapplande skolfranska). Hon var urgammal, vilket med den tidens mått mätt kan betyda allt mellan trettio till sextiofem, och klädde sig alltid i brunt: brun polotröja, brun kofta, brun vadlång kjol och bruna knähöga läderstövlar. Till det medföljde en stor brun handväska ur vilken stenciler med oförberedda prov fiskades fram när man minst anade det.

Hon hade ståndaktigt samma outfit året om, oavsett väderlek och temperatur. Mötte man henne "på stan" så hade hon draperat sig i brun kappa, brun mössa och bruna läderhandskar. Det var inte ens fyra nyanser av brunt utan allt höll exakt samma jämnbruna kulör, vilket fick en att tro att hon när som helst på året var redo att brista ut i Vi komma vi komma från pepparkakeland så fort natten började gå sina tunga fjät. Eller kanske inte, men i vilket fall som helst så tyckte man med åttiotalets referensramar bestående av en fräsig palett med neon och pastell att hon klädde sig alldeles outsägligt trist. Vad man nu hade med det att göra, men det tyckte man ju uppenbarligen att man hade.

Härförleden köpte jag en ny handväska i hampa och ekologisk bomull. Den fanns i lite olika färger som alla var dova och mustiga och snygga på olika sätt. Men jag beställde alltså utan att tveka en väska i äkta fransklärarbrunt, denna kulör som jag för trettiofem år sedan hellre skulle ha skurit pulsådrorna av mig med en av sidorna i mitt franska gloshäfte än att överhuvudtaget befatta mig med. Så kan det uppenbarligen gå.

Och i morse stampade jag takten till Guld och gröna skogar med Hasse Kvinnaböske, denna RIKSTÖNT (borde åtminstone alla som har vuxit upp under en epok då Änglahund snudd på var en tänkbar kandidat som ny nationalsång tycka) och tyckte att tjo vad det svänger och liksom piggar upp såhär i höstmörkret.

ALLTSÅ 1. VEM ÄR JAG? OCH 2. VAD HÄNDE?

Ja, hurra, en lista, även om jag insåg att jag inte riktigt hörde till målgruppen här

Ursäkta helgens bloggtystnad, men jag har fått en rejäl mansförkylning, och den skojar man inte bort i en handvändning. Så då passar det ju bra med en lista som jag hittade hos Maria.

1. Hur lång tid gör du dig i ordning på morgonen?
Från det att jag stigit ur sängen tills jag står med ytterkläderna på och bilnycklarna i handen så har det gått cirka 20 minuter. Skulle aldrig slösa sovtid på morgonen med att piffa med mig själv på annat sätt än att dra på paltorna, äta en macka och borsta tänderna.

2. Och inför en utekväll då?
Duscha, max 5 minuter, dra på såkallade finkläder: 1 minut? SÅ DJÄVLA EFFEKTIV!

3. Vad har du för sminkrutin?
Ingen alls. Gud, vilka tråkiga svar det här blir, det var kanske inte en lista för mig. Jo, men jag smörjer ju in mitt vackra nylle med body butter från The Body Shop varje kväll efter att jag har duschat.

4. Och hårrutin?
Tvättar håret varje kväll (jo, det går jättebra). Använder oftast inte schampo utan tar tvål eller duschkräm eller vad som finns till hands, och jo, det går också jättebra och billigt blir det med. Det är samma fett- och smutslösande tensider i allt från Yes till de dyra specialprodukterna från frissan, jag lovar. Ställer in klippmaskinen på 12 mm ungefär en gång var sjätte till åttonde vecka and that's it.

5. Hudrutin?
Ja, det var ju den där lilla klicken body butter i ansiktet efter duschen varje kväll då. Det är väl i princip allt. Smörjer in det som känns torrt vid behov, men det händer rätt sällan. En gång köpte jag (eller om jag fick?) en PEELING-kräm och gillade verkligen den känslan, men sen kom jag på att det känns likadant om man använder sån där badvante eller skrubbsvamp eller vad det nu heter. Så det är ju ett annat spartips från coachen.

6. Om du bara fick använda en sminkprodukt, vad skulle det vara?
Ja, eftersom jag uppenbarligen bara använder en "sminkprodukt" så: take a wild guess.

7. Vad är din favoritprodukt just nu?
Just nu och forever: body butter från The Body Shop, Wild Rose tror jag själva serien heter. Men är inte säker, och eftersom en burk varar i hundra år så händer det att den produkt jag gillat i evigheter inte längre finns i sortimentet. Då blir det jobbigt. Men just nu: någonting med "rose", tror jag. Burken är i alla fall rosa.

8. Vad önskar du att du var lite bättre på sminkmässigt?
Hehe, känner återigen att det här kanske inte var en lista för mig. Jag tycker smink är extremt onödigt och har alltså ingen som helst strävan efter att bli "bättre" på det.

9.  Ändrar du sminket efter årstid?
Oh ja. Eller kanske inte dårå.  

10. Är du ofta osminkad?
Inte bara ofta, utan typ alltid.

11. Berätta om en rolig smink/hår-anekdot?
Första gången jag skulle använda en klippmaskin fattade jag inte hur den funkade och plockade utan att tänka närmare på vad det skulle få för konsekvenser bort en grej som jag tyckte att det bortklippta håret mest fastnade i. Det var själva distansväljaren, och ziiioooooom så hade jag en kal fläck i bakhuvudet. Roligt för andra, inte lika roligt för mig.

12. Vem piffar sig finast av alla du vet?
Alltså det här blir ju väldigt tråkiga svar, men jag tänker inte ens i dom banorna.

13. Ett absolut smink-nej?
Ja, det mesta då om ni frågar mig.

14. Sminkprodukt du önskar kunde uppfinnas?
Nä, men jag tycker ju att det är tråkigt att smink överhuvudtaget finns. Att folk känner att de liksom inte är fina som de är, eller vad det nu är för anledning till att man väljer att smeta på en massa grejer som sen bara ska väck igen tolv timmar senare.

15. Ett hemligt sminktips tack!
LÅT BLI. Det går hur bra som helst.

"It's too late!" - "Not for me!"

Nu går det reklam för "Träna med Kalle" eller vad det nu heter, på TV lite titt som tätt tycker jag. Förra omgången, eller det programmet hette kanske något annat när jag tänker efter, men förra gången Kalle Zackari Wahlström visades i tv-rutan med en viss regelbundenhet så blev det programmet i alla fall väldigt hyllat i fikarummet, så jag kollade på det. I säkert en minut eller så, sedan fick jag byta kanal för jag stod inte ut. Denna Kalle påminner nämligen så till den milda grad om en person som jag med största sannolikhet aldrig någonsin kommer att träffa igen, men som jag gärna och med både kraft och glädje och inlevelse skulle dänga något riktigt hårt i huvudet på om detta mot förmodan skulle inträffa. Känner fortfarande ett starkt behov av hämnd för en oförrätt som begicks för hundra år sedan eller så, av den här personen som liknar Kalle då. Är uppenbarligen rätt så långsint i vissa avseenden.
Obs, måste be lite om ursäkt till Kalle, han är säkert jättetrevlig och är bara ett oskyldigt objekt i en sur cocktail av halvtaskiga erfarenheter från ett lite sämre urval från den mänskliga evolutionen.

En slav under oket av igår har inget eget liv idag, som det så klokt heter, och jag nickar i medhåll varenda gång jag hör det*. Jodåsåatt. Man lever som man lär. Eller kanske inte dårå.



* Vilket jag gör varje gång jag lyssnar på "På snespår" med Ola Magnell, som är hans tolkning av Dylans "Lily, Rosemary and the Jack of Hearts"

Mitt amöboida liv

Det är väl typiskt att när man för en gångs skull har en såkallat ledig kväll när man inte ska iväg och göra en massa, då är man trött som ett djävla AS och orkar inte göra ett dugg? Det är som att så fort man, jag, inte har piskan på sig så blir man, jag, en slö amöba som helst bara vill ligga still och inte ens tänka tanken på celldelning. Eller vad nu amöbor kan tänkas ha på agendan, men det kan väl inte vara så mycket. Tänker jag helt fördomsfullt, och så finns det kanske skitsmarta amöbor som löser världsproblemen på små kickar. Med sina små pseudopodier (som är benämningen på amöbornas rörelseorgan). Men nu tänker jag mig en normaltrög amöba, som mest flyter omkring och inte uträttar så mycket av vikt och värde och som inte funderar ett dugg på meningen med livet, universum och allting. En sån är jag idag.

Längtan efter Harry P.

Kan ju inte påstå att den magiska mån-måndagen blev så speciellt magisk. Det var bara en rätt så vanlig måndag med arbete och slit och räkningar och disk. Så djävla spännande liv har man ju inte, menar jag. Kände ett ologiskt sug efter att se Harry Potter bara för att det kändes höstigt och ruggigt. Riktigt Harry Potter-väder, när man tänder en brasa och gottar ner sig i soffan med en filt och kollar på Den flammande bägaren eller något i den stilen. Det löjliga är att jag har inte sett de senaste filmerna, eller ens läst de två sista böckerna. Tyckte den sista filmen jag såg, halvblodsprinsen, var så djävla deppig på något vis. Det kan ju liksom inte vara kul att vara ungdom och ha ansvar för att hela världens samlade ondska hålls i schack. Och sen blir det så löjligt när de samtidigt plötsligt ska börja flamsa runt med tjejer à la amerikansk high school-film när Voldemort sitter bara en trollformel bort och smider djävulska planer på att ta över hela världen. Nä, det var roligare när de var mindre, Harry och Ron och Hermione och dom. Alternativt: när inte Voldemort var så ond. Eller ond har han väl varit hela tiden, men när han inte hade så mycket krafter.  Det finns  väl tillräckligt med elände i världen ändå, kan man ju tycka. Men vilket år som helst ska jag ta tag i detta. Ja, att se de sista filmerna alltså. All världens ondska kan jag dessvärre inte göra så mycket åt.

SUPERBLODMÅNE ÖVER HAVÄNG

I natt var det såkallad "blodmåne", ett optiskt fenomen som uppstår när det är månförmörkelse som beror på att jorden ligger mellan månen och solen och det röda ljuset från solen bryts i atmosfären kring jorden, nånting ditåt i alla fall, i kombination med "supermåne", vilket beror på att månen befinner sig närmast jorden i sin omloppsbana som alltså inte är rund utan elliptisk, och dessutom var det fullmåne. Som ett astronomiskt Kinderägg, tre önskningar i ett. Nästa gång detta inträffar är år 2043 och det känns ju rätt avlägset. Fast beskrivs inte ALLA såna där himlafenomen som någonting som inte har eller kommer att inträffa på hundratals år. Och ändå är det ju rätt ofta, tycker jag nog.

I natt var det dessutom klart väder och det händer ju inte varje dag, så när jag körde till jobbet kunde jag beskåda denna SUPERBLODMÅNE ÖVER HAVÄNG, som Ulf Lundell skulle kunna ha kallat den. Eller ja, nu körde jag ju inte exakt vid Haväng, men befann mig ändå i hyfsad närhet. Och månen var röd och man såg skuggan från jorden vandra in över månkroppen. Det var rätt coolt. Dock inte så coolt att jag stannade och slet upp mobilen för att instagramma skiten ur detta. Någon måtta får det ju vara, och sen vet ju alla att såna där spektakulära fenomen ändå aldrig gör sig på bild. Ibland försöker jag ta bilder av dramatiska backar under hashtaggen #skåneärinteplatt, men den brant man nyss bestigit utan syrgas ser ju ut som vilken låglänt sluttning som helst på bild. KAMERAN LJUGER, det är ju det jag alltid har sagt.

Men i alla fall. Blodmåne, supermåne, fullmåne. Det borde innebära att den här dagen är...magisk på något vis. Den som lever får se.

Höstkläder

I går lyssnade jag på Ring så spelar vi när jag körde till spårskogen i arla morgonstund. Det talades om att det varit "lönefredag" och nu skulle det väl shoppas loss? Jodå, medgav hon som fick frågan, helst skulle hon vilja byta ut hela garderoben men det var väl inte ett helt rimligt önskemål att omsätta i handling. Och jag blev helt matt bara av tanken. Det där med att man tydligen ska vilja köpa nya kläder stup i kvarten bara för att det är ny årstid, vem har kommit på det? Er har dom ju verkligen lyckats med, om jag får säga min mening, de här som vill att hjulen ska snurra och vinsten ska upp på bekostnad av ändliga resurser och slavarbete till slavlöner i tredje världen (medan svensk teko-industri andas med respirator eftersom det är billigare att lägga ner och flytta hela skiten till låglöneländer för att folk ska ha råd att köpaköpaköpa).
Alltså jag har en hel IKEA-garderob full av kläder. Aldrig att ni skulle höra mig säga att jag "har absolut inget att sätta på mig", för här finns det resurser för alla årstider, som används år ut och år in. Sen att folk eventuellt inte tycker att min snäppet-ovanför-baglady-dresscode är så djävla piffig är ju en annan sak. Det är ju verkligen inte mitt problem.

Var och shoppade jackor och mössor till barnbarnen i fredags. Det är ju befogat eftersom de växer som svampar. Hade sånt flyt att det var 20% på alla jackor plus att jag hade ett presentkort som jag fått i julklapp och ej använt till mig själv p g a ovanstående, så det var nästan så att affären fick betala mig för att ta jackorna därifrån. Så ska det se ut!