Till stallet istället, v 47 2025, pt 1

Igår fick jag ha Älskling, hurra! Hon är så trevlig att rida! Lite lömskt är det, för när hon går och maskar, vilket ju dom flesta hästar på ridskola lär sig ganska kvickt, så känns det ändå rätt trevligt. Inte som med Köttbullen som liksom bara dör i framåtbjudningen, utan Älskling mer smyger och tassar fram på ett sätt som känns som att hon ändå jobbar på framåt, fastän hon inte gör det. Har väl börjat lära mig lite hur det ska kännas när det är rätt, men konstig känsla ändå, att det som känns så behagligt inte alls främjar ändamålet. 

Övningen var att rida nästan hela lektionen med innertygeln hängande i en båge, vilket var betydligt svårare än det lät, vilket ju också visar att man nog håller på och micklar för mycket med handen. Så det var nyttigt. Självklart skumpade vi också fram utan stigbyglar vilket kändes som lite risky business med tanke på att det var såkallat knäpphästväder igår, kallt och klart, vilket av någon anledning kan få hästar att flyga i luften för minsta lilla. Till och med Köttbullen, som inte har några nerver överhuvudtaget om det inte handlar om att bli lämnad ensam, låtsades bli jätterädd för en skottkärra en gång när det var sånt väder, och det är ju inte som att hon aldrig har sett en skottkärra stå utanför stallet förut. Men allt gick bra, alla satt kvar och alla var nöjda efteråt.