Fjärde gången gillt

Igår åkte jag till banken för fjärde gången på lika många dagar och den här gången gick allt som det skulle, eller åtminstone har ingen hittills hört av sig och sagt något som tyder på motsatsen så det borde väl vara i hamn nu. Detta inkluderade i det närmaste intima frågor om var jag fått de här pengarna ifrån och jag fick logga in på det kontot (som är i en annan bank) så att bankkillen kunde se alla transaktioner 6 månader tillbaks i tiden så att det inte plötsligt skulle dyka upp någon stor och mystisk summa pengar som skulle tvättas rena från handel med vapen och knark, eller vad de nu tror om mig. Men det såg ut att vara i sin ordning, tyckte han. Tjoho, eller nåt. Hade väl aldrig kunnat föreställa mig att ett hästköp skulle innebära dagliga besök på banken och regelrätta förhör. Tur i alla fall att det finns ett lokalt bankkontor bara några minuter från jobbet, hade jag varit tvungen att åka in till stan varje gång så hade jag nog gett upp redan dag ett. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade och plockade fram adventspyntet. Hann med ett snabbt yinyogapass innan det var dags att sätta sig i bilen och åka tillbaks till stan igen för biokväll med min dotter. Vi såg den norska filmen Stargate: en julberättelse. Föreställde mig att den skulle vara lite i stil med Hjem till jul som jag sett på Netflix, och såg fram mot att få lite julkänsla och värme inombords. Vi brukar skoja om att av de filmer som vi sett i vår bioklubb så har den gladaste hittills varit The Dance Club, som ju ändå var en film som handlar om psykisk ohälsa (det är inte 100 % sant för vi har också sett nyinspelningen av The Naked Gun och även om den inte var bra så kan man ju i alla fall inte anklaga den för att vara film noir). Men en norsk julfilm måste väl ändå vara höjden av mys, vad kan gå fel liksom? Då visade det sig att den handlade om två barn som levde med en ensamstående pappa som i sin tur levde med rätt grava alkoholproblem, så det var rätt mörkt i alla fall. Det verkar vara Club ROMIF:s öde. 

Efter filmen mötte vi upp med äldsta barnbarnet som skulle överlämna bingolotter som jag tvingats köpa för att hans klass som redan nu (ettan på gymnasiet) har börjat samla pengar till sitt studentflak som tydligen kostar skjortan och lite till, så det är väl bra med framförhållning. Skjutsade sedan hem dom och vidare hem till L som är kassör i stallet för att vi skulle skriva på det där avbetalningskontraktet på den litauiska hästen när nu bankaffären gått i lås. Nu går säkert färjan under med man och allt, förutspådde jag dystert när L skojade och sa att man fick hoppas att hästen var värd allt det här besväret som jag i målande ordalag beskrev för henne. 

Åkte sedan hem med förhoppningen att se handboll, damernas VM har ju börjat. Då visade det sig att Sveriges matcher sänds på någon himla Viasat Sport-kanal som inte ingår i Tele 2:s utbud. Ska jag inte få se någon handboll alls nu i december och januari? Blev på nästan orimligt dåligt humör och det hjälpte inte ens att Sverige vann sin premiärmatch mot Tjeckien med 31-23 (vad spelar det för roll när man inte FÅR SE MATCHERNA? Röven x 1000).  

Idag är det fredag och också sista arbetsdagen för flera av mina kollegor. Vissa kommer att vara  mycket saknade, andra inte lika mycket. Livet går såklart vidare ändå, men det känns konstigt. Hela den här hösten har känts konstig, som att inget man gör är på riktigt och att man bara går och väntar på att allt ska ta slut. Nu är en av de här dagarna här, idag slutar labbpersonalen och alla i produktionen utom de två som blir kvar till nästa sommar. Sen kommer en dag innan jul när Stefan, som jag jobbat riktigt tight ihop med sedan 2003, slutar. TG ska enligt uppgift sluta i april eller maj (minns inte riktigt vilket) och PC och de två återstående produktionskillarna i augusti nästa år. Sen har väl den feta damen sjungit klart på detta stället, antar jag. 

A2 och jag ska gå på lunchkonsert i kyrkan och lyssna på orgelmusik, framförd av min son. Sen tänker jag att vi går och fikar eller något och sen får man väl en sån här dag kalla det en dag.