Igår var jag som sagt ensam på jobbet, i mina lokaler alltså. Det gjorde inte så mycket, dels gillar jag ju att ha det lugnt och tyst omkring mig och för övrigt så jobbar jag ju mest för mig själv så i det avseendet blir det ju ingen skillnad.
Skulle egentligen ha sprungit efter jobbet, men kände ett allmänt motstånd och också en liten föraning till något som kanske inte är något men som också skulle kunna vara en liten förkylning (hoppas verkligen inte!), så då gav jag fan i det. Åkte hem och gick ut med hundarna istället, när jag kommit en bit på väg så kom en störtskur av snöblandat regn. Mysigt, NOT. Tur man vet att (eventuella!) förkylningar orsakas av virus och inte av att man blir nedkyld, och "nedkyld" är ju i sig ett rätt starkt ord när det handlar om att man varit ute och i konstant rörelse i kanske 1½ timme. Man är ju inte nån himla växelvarm reptil utan har ju genom endotermiska processer en relativt konstant kroppstemperatur. Ändå har man blivit itutad sedan barnsben att "akta dig för att bli kall, du kan bli förkyld" och det sitter väl inristat i någon slags reptilhjärna.
Fick hänga upp alla kläder på tork när jag kom hem. Tränade min yinyoga, sedan lade jag mig på värmedyna och pratade i telefon med min dotter en god stund. Sedan kom min man hem och kort därefter var det dags att åka till stallet och sen var dagen slut.
Idag ska jag i alla fall ingenstans efter jobbet. S och jag pratade om det igår, hon är lika kvällstrött som jag och tycker liksom jag att det är jobbigt med två dagar i rad när man inte är hemma förrän 21-nånting. Även om det är roliga grejer man är iväg på så tar det emot (även om det alltid är kul när man väl kommer dit). Och även om det är bättre än när jag red i Bästa Måndagsgruppen™ som SLUTADE klockan 21 och man sällan var hemma före 22 så är det ändå skönt när måndagen och tisdagen följs av en onsdag när man inte behöver ge sig ut igen. Det går väl an på våren/sommaren/tidiga hösten när det ändå är lite ljust, men så här års formligen skriker ens hela organism efter att få bädda ner sig i soffan med filtar och tekoppar och inte sticka näsan utanför dörren förrän solen går upp nästa gång.
Ikväll är det filmkväll, då ska vi väl äntligen avsluta Bilbo: En oväntad resa (som den heter, inte En hobbits äventyr som jag nog skrivit tidigare, för det är ju boken som heter så). VEM kom på att filmer ska vara nästan 3 timmar långa? (Huvudmisstänkt i det här fallet är väl Peter Jackson). VEM orkar se filmer som är nästan 3 timmar långa i ett svep? En vardagskväll när man ska upp innan fan själv fått i sig vällingen nästa dag? INTE VI. Det kan man nog konstatera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar