Till stallet istället, v 47 2025, pt 2

Igår var det Köttbullstisdag och tyvärr hade hon fortfarande sin tjocka vinterpäls kvar så jag förväntade mig ett pass där jag skulle få jobba satan bara med att få fram henne. Det fick jag absolut göra, men inte värre än vanligt. Faktiskt kändes hon lätt i framdelen på ett sätt som hon inte brukar göra, hon är ju typen som har att gå på bogarna i framvikt som standardläge. Vi red som väntat ungefär samma övning som på måndagen och det var som väntat betydligt knepigare att rida Köttbullen med hängande innertygel och stöd på yttertygeln. Paradregeln inside leg to outside rein är inget hon vill kännas vid, åtminstone inte i höger varv. Vänster gick ändå rätt skapligt, men höger...nja. Erbjud en stadig yttertygel, sa K och när jag  enligt mig erbjöd en fin och stadig yttertygel så tolkade Köttbullen det som att hon skulle vända utåt. FAst det var mot slutet när hon började bli trött, så det kan man väl lite förstå. Instruktör S som jag red för när jag började i Bästa Måndagsgruppen™ sa ibland att man får låta hästarna ta ansvar för det de ställer till med, men jag vete fan om jag tycker det är ett så himla bra råd? En gång när jag red Pojken så kändes det som att han skulle gå rätt in i väggen istället för att lyssna på vändande hjälper och då tänkte jag "jaha, men då får han väl göra det då". Och så gjorde han det. Oklart om någon av oss lärde sig något. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med Köttbullen när hon tror att en stadig yttertygel betyder att hon ska gå åt det hållet och skiter högaktningsfullt i innerskänkeln. Instruktör K hade inte heller någon patentlösning, mer än att " bara nöta på". Såatteh, ja. Det är väl vägen att gå. Kände mig i alla fall hyfsat nöjd med gårdagens lektion, bortsett från att jag nu sitter med ett skavsår i röven. Livets skit, osv.