I måndags var det förhandlingar med facket angående nedläggningen, och igår var det informationsmöte med facket. Som väl gav ungefär noll och intet, vad ska de göra liksom, säga till ett företag att de inte får lägga ner sin verksamhet? Däremot fick vi veta att den första förhandlingen varit redan den 20 juni, men att arbetsgivaren valt att inte släppa informationen förrän i augusti "för att folk inte skulle gå och ha ont i magen hela semestern". Det var kanske det lamaste argumentet någonsin, ett barn kan ju fatta att det var för att de inte skulle riskera att folk skulle börja söka andra jobb och att man eventuellt skulle stå utan personal framåt hösten. Så stämningen var väl SÅDÄR på jobbet efter det mötet med vad som kändes som Sveriges tröttaste ombudsman. Okej, jag fattar att ett jobb är ett jobb är ett jobb, och det är kanske svårt att utstråla att man står på barrikaderna tjugofyra sju. Men man kan kanske anstränga sig så pass mycket att man inte i första hand får intrycket att personen ifråga har tryckt i sig en näve Valium. KAN MAN JU TYCKA.
Efter jobbet sprang jag min vanliga runda, det var lite tungt för jag hade träningsvärk. Vet inte om det var för träningspasset jag körde i måndags, eller om det var efter ridningen, mest sannolikt en kombination. Men jag tog mig runt. Åkte sedan till Hööks för att köpa ett nytt ridspö. Den modellen som jag haft var dessvärre slut i lager så fick slå till på ett annat som också var pissdyrt, har man nu lagt sig till med såna olater att man börjat rida med balanserat spö får man stå sitt kast och lätta på lädret.
Åkte sedan hem, gick en liten runda med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sedan var det soffa och bok tills det var dags att åka till stallet.
Idag är det först jobb, sen ska jag handla på hemvägen eftersom jag ska åka buss till och från jobbet imorgon, och på fredag vill jag mest bara HEM och påbörja min heliga härliga egentidshelg, inte köa på Willys. Ska sedan köra ett benpass på (eller ska man säga med?) Vibes. Tycker, peppar peppar, att mina knän blivit liiiiite (med stark betoning på lite) mindre stela?, och är övertygad om att det är träningen som gör nytta, så är rätt pepp på det. Sen blir det nog filmkväll med min man. Men nu: lite jobbelijobb.
Jag fattar inte hur du orkar träna sa mycket. Ar dina knän "bara" stela, utan att du har ont? För jag tränar hos en fysioterapeut en halvtimme i veckan och far jätteont efterat. Sen tränar jag lite hemma ocksa, men försiktigt.
SvaraRadera/Annika
Det där går lite upp och ner. Ibland får jag som inflammation med svullnad och smärta som är mer konstant och då är det ju också jobbigt att träna. Men annars är smärtan nog mest relaterad till stelheten, alltså när jag försöker/vill böja mer än vad knäna bestämt sig för är rimligt. Där får man ju försöka hitta en avvägning för jag tror att man måste utsätta lederna för lite belastning för att de inte ska bli ännu stelare. Men samtidigt är det ju knepigt att hitta rätt nivå.
RaderaJag gör knäböj med tva vattenflaskor i händerna, använder min steppbräda för olika övningar, star emot en vägg i "stolen", hemma alltsa. Pa gymmet som fysioterapeuten tvingar in mig pa är det tortyrmaskiner :). Men jag klarade iaf att pusha ifran 50 kg med vänsterbenet igar.
Radera/Annika
Heja dig!
SvaraRadera