I Blekjorden är året 1949 när Siv på nytt tar arbete i skogshuggarkojan i Västerbottens djupa skogar. Livet som hemmafru är ensamt och hon finner vänskap i Märta, en ung kocka som hon ska lära upp. Men hemligheter gör sig påminda och hotar att förändra allt - för både Siv och hennes familj.
I nutidens Djupsele tampas Eva med sin tonårsson Vilgot, vars engagemang i skogen sätter dem på kollisionskurs. Mitt i avverkningskonflikter och ett hotat kulturarv hittar Eva svar på hur hennes egen historia är sammanlänkad med skogslandskapets tidlösa kraft.
I nutidens Djupsele tampas Eva med sin tonårsson Vilgot, vars engagemang i skogen sätter dem på kollisionskurs. Mitt i avverkningskonflikter och ett hotat kulturarv hittar Eva svar på hur hennes egen historia är sammanlänkad med skogslandskapets tidlösa kraft.
Jag tyckte om den här boken ungefär som den förra: helt okej. Fortfarande stör det mig att covid överhuvudtaget inte nämns när det är år 2022, någon liten reflektion över den samtiden hade väl ändå varit klädsamt. I förra boken retade jag mig på att det stod att Siv blivit vuxen när hon fyllde 18 eftersom man inte blev myndig förrän vid 21 på den tiden, men i den här boken förtydligades det att det avsågs "giftasvuxen". Som om Ulrika Lagerlöf läst min blogg, haha.
Gillar ändå mixen mellan 40/50-tal och nutid. När boken var slut tänkte jag Jamen Sebbe då, vad ska hända med honom? men det kommer kanske en uppföljare där man får veta det. Den här boken får tre röjsågar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar