1. Bruce ska ge ut en ny skiva men har ingen inspiration förrän han råkar se en dokumentär om en seriemördare på tv och under låtskrivandet upptäcker han mörka känslor hos sig själv, förklarade i svartvita flashbacks till en supande argsint fader.
2. Trots att han har tillgång till världens bästa studio så får han inte till "det rätta soundet", så som det lät när han satt och plinkade hemma i sovrummet och spelade in på en primitiv fyrakanalig portastudio. Väldigt väldigt mycket handlar om detta.
3. Bruce träffar en tjej som han gillar men sedan lämnar pga att han inte kan hantera känslorna. Istället köper han ett hus i Kalifornien och flyttar dit.
4. Samtidigt: Bruce blir deprimerad men börjar i terapi och försonas slutligen med sin fader. THE END.
Ovanstående koncept späddes ut till en två timmar lång film som jag faktiskt kände att jag kunde ha varit utan. Satt mest och irriterade mig på att jag inte kom på var jag sett skådespelaren som spelade Bruces pappa förut (rätt svar: Adolescence och The boiling point) samt tyckte att han som spelade huvudrollen var lite lik Ulf Dohlsten, för mig mest känd som Lars-Erik i Hem till byn. Så det blev ju lite fel, men det visste dom väl inte i Hollywood när dom började casta till den här filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar